Tillbaka

Undantagstillstånd och kulturella koder

21.4.2020 Jag märker att jag börjat ”avfölja” allt fler på sociala medier. Jag behöver sålla i mitt flöde för att kunna hålla fokus. I dag orkar jag inte bläddra igenom långa Instastories. Jag väljer bort företag som uppfinner krampaktiga coronavinklingar av sin verksamhet, men ratar också dem som har relevant kunskap att dela med sig av men som kör på som om inget hade hänt. Jag väljer kanaler som jag litar på, som är tydliga och som känns invanda, trygga.
I vår nya skolvardag tycker jag att informationen från skolan fungerar bra. Vi informeras via den kanal vi alla känner till och är vana att använda. Jag förstår vad min dotters rektor skriver när han uppdaterar oss föräldrar om läget. Meddelandena kommer lagom ofta, de är välstrukturerade och tydliga. Jag förstår terminologin, kan kontexten och är medveten om hur och när jag ska ta kontakt.
Ändå känner jag mig ibland orolig och otillräcklig i min nuvarande roll som skolförälder. Borde jag gasa eller bromsa då det gäller skolarbetet, förbjuda eller tillåta då det gäller det sociala umgänget? Frågor som de flesta föräldrar ställer sig också i normaltillstånd, men som blir svårare och mer uppenbara i coronatillstånd.
Jag tänker ofta på alla de föräldrar vi mött inom Hem och Skolas projekt Varje förälder. På de föräldrar som är nya i vårt land, föräldrar i ett samhälle de inte hunnit lära känna, och på dem som inte kan det språk vi informerar på. Och då menar jag inte enbart språket i sig, utan också den interkulturella kommunikationen. När vi inte kan ses och bara kan hålla kontakt elektroniskt måste vi bli ännu mer uppmärksamma på de kulturella koder som finns.
Är vi överens om betydelsen av rekommendation, vad är en riktlinje och när blir det en order? Vad betyder det egentligen att ta kontakt om man behöver hjälp? Kan det röra sig om en relativt enkel fråga eller är det först när jag behöver 112-kontakt jag ringer? Hur ska jag sålla i infon, vem ska man lita på?
Att skolor kan informera föräldrar med en annan språkbakgrund på deras eget modersmål är naturligtvis en bra sak. Men när människor från olika kulturer möts kan skillnaderna i hur vi är vana att kommunicera leda till missförstånd. Om vi är medvetna om skillnaderna mellan vår egen och andra kulturer och hur vi uppfattar saker och ting som sägs, och inte sägs, om vi redan öppnat upp för alla på vilka grunder den finländska skolan bygger och berättat hur och varför en förälder kan stödja sitt barn står vi lite bättre rustade inför plötsliga utmaningar. Och då har vi, föräldrar, elever och lärare, kanske lättare att hålla fokus och känna oss mindre stressade.


Petra Högnäs
Projektledare för Hem och Skolas projekt Varje förälder