Tillbaka

Föreställningar och självuppfyllande profetior

23.1.2019

Hur förväntar vi oss att våra barn ska klara sig och prestera i skolan? Bär vi på föreställningar om hur deras framtid ser ut och i så fall, hur påverkas de av våra föreställningar?  

I slutet av förra året kom Unicef ut med rapport om jämlikhet och inlärningsresultat för barn i rika länder, av vilket Finland av var ett. En intressant aspekt som lyftes fram i rapporten var finländska 15-åringars uppskattning om huruvida de förväntas avlägga en examen på högskole- eller universitetsnivå. I en jämförelse bland elever som presterat lika bra på läsning, uppskattade nästan hälften av eleverna med föräldrar som hade “högstatusjobb” att de kommer att avlägga en examen på tredje stadiet. Motsvarande procent för barn med föräldrar i “lågstatusjobb” var ca en tredjedel. För att förenkla detta, betyder det alltså att föräldrarnas bakgrund påverkade hur tonåringarna föreställde sin framtid och kapacitet att avlägga högskolexamen.  

Ofta lyfts familjens svaga socioekonomiska bakgrund som orsak till barnens svaga skolframgång, men det är inte fallet. Bland andra forskare har även Kaisa Aunola, professor i psykologi, i sin forskning kommit fram till att barnens bakgrund inte automatisk påverkar barnens inlärning och skolframgång. Det betydelsefulla är föräldraskapet och samspelet inom familjen. Betydelsen av att föräldrarna tror på sitt barns kunnande har större betydelse för motivationen i ett läroämne, än det hur barnet de facto presterar i ämnet. Även det att föräldrar visar intresse och deltar i evenemang i skolan har en positiv koppling till barnens inlärningsresultat och attityder gentemot skolan.   

Med detta blogginlägg en kall januarimorgon vill jag uppmuntra varje förälder till att visa för ert barn att ni tror på henne/honom!

//Linda