Tillbaka

Att uppmärksamma gott uppförande - enkelt i teorin?

22.2.2019

Som fostrare hör man ofta uppmaningen att ta fasta i barnets goda uppförande istället för att fästa sig vid det barnet gör fel. Vi människor tenderar ändå ha lättare för att ingripa i oönskat beteendet och det är kanske inte så enkelt att utan hjälp ändra på sitt eget tillvägagångssätt. Gott beteende verkar också vara något man förväntar sig att barn ska kunna, utan systematisk träning. Det är ändå inte fallet med alla barn – vissa behöver extra uppmärksamhet för att klara av att fungera på ett bra sätt med andra. 

För några veckor sedan i Vasa ordnade Niilo Mäki Institutet ett intressant slutseminarium. Där berättade Vesa Närhi (docent vid Jyväskylä universitet) i sin föreläsning om hur skolorna kan stöda positivt beteende bland eleverna. Modellen som Närhi berättade om baserar sig på ett forskat och testad metod som kallas SWPBIS. Det har visat sig att användning av denna metod:

  • Förbättrar atmosfären i skolan 
  • Minskar elevernas problembeteende och förbättrar klassens inlärningsmiljö
  • Har en positiv inverkan på elever i riskzonen och minskar behovet av specialundervisning och fostrande samtal

Det låter ju bra, eller hur? När modellen testades i finländska skolor, fick man ofta höra att lärarna blev överraskade av vilken effekt den positiva feedbacken hade på elevens beteende. Det viktiga är att vuxna har en gemensam linje för beteende, så att alla elever vet vad som förväntas. Att ha en gemensam linje är inte alltid lätt ens i en familj, så man förstår att det här kräver systematisk och långsiktigt jobb i skolorna. Det är ändå roligt att se att det finns vilja i skolorna att lära barn ett mer respektfullt beteende, vilket detta exempel i lokalmedia visar. Att satsa på positiv förstärkning är säkert något vi alla kan använda oss av i rollen som fostrare.

//Linda