Tillbaka

Framtid, digitalisering och empati

28.1.2019

I slutet av förra veckan hade vi i projektet Varje förälder möjligheten att ta del av det mångsidiga programmet som utbildningsevenemanget Educa -mässan erbjöd. När jag ser tillbaka på mässan vill jag lyfta fram några intressanta plock enligt min rubrik.

Framtid. Någon klok framtidsforskare sa en gång att utvecklingen aldrig mera är så långsam som den är just nu. Mycket i Educa handlade om framtid; hur ser den framtida skolan ut, hur ser det framtida arbetslivet ut och hur kan skolan förbereda barnen för den värld som möter dem? I en paneldiskussion beskrev en rektor sin drömbild om hur han önskar att den framtida skolan skulle vara en mångaktivitetsplats, som öppet välkomnar elever, föräldrar och övriga aktörer. Många delar säkert denna drömbild och det kanske blir en naturlig utveckling för skolorna, för att de ska kunna motsvara mot elevernas och familjernas behov för desto mer individualiserade lärostigar.

Digitalisering. När skolornas framtid diskuteras, nämns ofta även digitalisering. På mässan fanns många aktörer som erbjöd olika digitala lösningar åt skolor, men även föreläsare lyfte fram temat från olika synvinklar. En av dem var Elza Dunkels från Umeå universitet. Hon väckte många tankar om hur vi vuxna kan förhålla oss till ungdomars bruk av digitala medier, samt hur skolorna kan dra nytta av det kunnande ungdomar anammar sig via agerande på nätet. Man bör ha ett öppet sinne för digitaliseringens möjligheter och istället för mobilförbud lära barn om hur de agerar säkert på nätet.

Empati. Sist men inte minst vill jag lyfta fram några tankar kring Katri Saarikivis presentation om kvalitativt tänkande. Hon är forskare och menar att förmågan till empatisk tänkande är en av våra största styrkor i förhållande till artificiell intelligens. Fastän robotar i många avseenden är överlägsna människor i saker som t.ex. arbetsminne, ligger våra hjärnors styrkor i empati, kreativitet och beslutstagande i komplicerande, förändrade situationer. Empatin stärks i hjärnan när man i dialog med andra fokuserar på de egenskaper som förenar oss istället för de som skiljer oss åt. Det är något att tänka på nästa gång man möter en ny människa – försök hitta det gemensamma och på så sätt träna din hjärna till kvalitativt tänkande!

//Linda