Elevens rättigheter i Finland

Det här materialet ger en översikt över elevens rättigheter och skyldigheter inom den grundläggande utbildningen i Finland.

Förhoppningen är att texten ska ge ökad kunskap och hjälpa föräldrar, elever och skolpersonal att förstå vilka rättigheter och skyldigheter som gäller.

Materialet publicerades ursprungligen 2014 och skrevs då av juristerna Ulrika Krook och Erik Munsterhjelm, vid SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder. På initiativ av Förbundet Hem och Skola har materialet uppdaterats 2026 av Marica Nordman och Matilda Panula, juridiska ombud vid SAMS. Uppdateringen tar hänsyn till förändringar i lagstiftningen och utvecklingen inom den grundläggande utbildningen.

I texten används begreppet föräldrar också för att omfatta situationer där barnet har en förälder eller andra personer som är vårdnadshavare.

I innehållsförteckningen finns länkar till de olika kapitlen i texten för lättare navigering:

Innehåll:

  1. Inledning
  2. Grundläggande rättigheter och elevens rättsliga ställning
  3. Rätt till grundläggande utbildning och utbildningens kvalitet
  4. Trygg studiemiljö
  5. Elevvård
  6. Elevens roll och delaktighet i skolan
  7. Elevbedömning
  8. Specialbehov
  9. Ordning och disciplin
  10. Rättsskydd

1. INLEDNING

Traditionellt har man i skolvärlden utgått från skolans och familjens perspektiv och inte alltid sett elever som separata individer med rättigheter. Elevernas skyldigheter har betonats mer än deras rättigheter, exempelvis att de ska anpassa sig till skolan och dess regler och göra sina läxor. Elevernas rätt till påverkan och inflytande har ändå börjat lyftas fram i större omfattning under de senaste åren. Numera framhävs inkludering i skolan allt starkare, som innebär en princip om en öppen skola för alla, där varje elev är välkommen oavsett stödbehov, bakgrund eller individuella förutsättningar. Det handlar om ett förhållningssätt där skolan anpassar sig till eleven snarare än tvärtom.

 En annan viktig utgångspunkt i det moderna skolväsendet är elevens delaktighet i skolan – elevens röst och åsikt ska höras, och elever ska ges möjlighet att delta i beslutsfattande enligt sin åldersnivå.

Det är viktigt att barn och unga får information om sina rättigheter och skyldigheter, men det är minst lika viktigt att vuxna – lärare, annan personal på skolan och föräldrarna – får sådan information. Det handlar om mänskliga rättigheter och om grundläggande fri- och rättigheter. Om alla som har med skolgången att göra respekterar de grundläggande rättigheterna blir skolan mer elevvänlig, trivseln höjs och alla orkar sköta sina uppgifter bättre.

Undervisningen är ett samspel där elevernas behov och intressen ska beaktas samtidigt som det också behövs samarbete mellan familjen och skolan. Atmosfären, miljön och arbetssätten ska fungera så att också personalen i skolan kan göra sitt jobb. I skolan finns också annan personal än lärare som bidrar till trivseln i skolan och till att elevers rättigheter förverkligas. Enligt FN:s barnkonvention går barn och unga i skola för att kunna förbereda sig för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle. Skolan ger dem grund och redskap för att de som individer ska utveckla respekt för miljön och sin egen och andras kulturella identitet.


2. GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER OCH ELEVENS RÄTTSLIGA STÄLLNING

Bakgrund

Det finns särskilda rättigheter för barn under 18 år. Enligt dessa ska vuxna skydda barn och respektera dem i alla situationer. Information om grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter, särskilt barnens rättigheter, ska ingå som en naturlig del i läroplanen, skolans regler och planer. Detsamma gäller information till föräldrarna och skolpersonalen. Lärare tänker kanske inte alltid på att de förverkligar elevernas rättigheter när de behandlar elever jämlikt och erbjuder undervisning av god kvalitet och en trygg skolmiljö. Alla orkar bättre och trivseln höjs i en barnvänlig skola där allas rättigheter respekteras.

Jämlikhet och diskriminering

Alla ska behandlas jämlikt, vilket betyder att ingen får diskrimineras. Jämlikhet och icke-diskriminering är utgångspunkten för både lagen om grundläggande utbildning och grunderna för läroplanen. Enligt diskrimineringslagen och lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen) hör det till skolans skyldigheter att främja likabehandling och jämställdhet på ett målinriktat och systematiskt sätt. Det betyder att skolpersonalen och de som bestämmer över skolan inte får agera så att någon elev hamnar i en sämre ställning än någon annan. När beslut fattas får elevers rättigheter inte förbises bara för att det passar bättre för de vuxna att göra så. Skolan ska också utarbeta en plan för likabehandling och jämställdhet. Planen ska utarbetas, följas upp och utvärderas i samarbete med personalen och eleverna. Även föräldrar ska ges möjlighet att bli hörda angående planen. Det är viktigt att elevernas syn och upplevelse av hur likabehandling och jämställdhet förverkligas i skolan beaktas. Skolan kan till exempel följa upp detta genom enkäter.

Alla elever, anställda i skolan och föräldrar ska respektera varandras grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Å ena sidan har elever rätt att leka och umgås med dem de trivs med. Det kan föräldrar egentligen inte bestämma över. Å andra sidan har elever inte rätt att vägra arbeta i par eller i grupp med en annan elev, eftersom det ingår i undervisningen att samarbeta med olika människor. Om elever respekterar de vuxnas och andra elevers rättigheter blir det också lättare för de vuxna att respektera och skydda eleverna.

I skolan får det inte märkas att exempelvis någon av lärarna umgås privat med någon elevs föräldrar eller är släkt med dem, att någons förälder tjänar mer pengar än en annan, att en familj har flyttat hit från ett annat land eller att någon av familjemedlemmarna har en funktionsnedsättning.

Alla elever i skolan är lika mycket värda och har samma rättigheter och skyldigheter. Det betyder ändå inte att allt är exakt lika för alla. En del elever, exempelvis elever med invandrarbakgrund och elever med funktionsnedsättningar, kan behöva något extra för att bli verkligt jämlika med de övriga eleverna i skolan.

För att främja jämlikhet ska skolan göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning. Om skolan vägrar göra rimliga anpassningar räknas det som diskriminering. Man ska utgå från personens behov när rimliga anpassningar görs. I skolor kan rimliga anpassningar till exempel innebära att nödvändiga hjälpmedel finns i klassrummet, att studieprestationer kan genomföras på olika sätt och att undervisningen anpassas.

Exempel på sådant som kan vara olika:
ämnen som religion eller livsåskådningskunskap, hjälpmedel, specialundervisning eller andra specialarrangemang, skolgångsbiträde (skolgångsassistenter), mera tid när eleven skriver prov och utmanande arbetsuppgifter.

Förutom lärarna och rektorn finns det också andra som ansvarar för och övervakar att elever behandlas jämlikt och att ingen blir diskriminerad, exempelvis kommunfullmäktige, Utbildningsstyrelsen, undervisningsministeriet, justitieombudsmannen och andra rättsliga myndigheter.

Man får inte göra skillnad på elever av följande orsaker:
kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionsnedsättning eller av någon annan orsak som gäller elevens person.

Religionsundervisning och livsåskådningskunskap

Skolan ordnar undervisning i religion enligt den religion som de flesta elever hör till. Om en elev hör till en annan religion eller inte hör till någon religion kan vårdnadshavaren be att eleven får delta i annan religionsundervisning eller livsåskådningskunskap. Om minst tre elever behöver undervisning i en viss religion eller i livsåskådningskunskap, ska skolan ordna sådan undervisning. Religionsundervisning eller livsåskådningskunskap kan inte väljas bort helt.

Religionsfrihet är en grundläggande rättighet. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning, såsom gudstjänster, religiösa morgonsamlingar eller andra religiösa evenemang. Vårdnadshavaren meddelar skolan om eleven deltar i religiösa evenemang och förrättningar eller i alternativ verksamhet. Det kan gälla tills vidare för alla religiösa evenemang eller från fall till fall.

Elevens privatliv i skolan

Enligt FN:s barnkonvention får ingen skada ett barns rykte eller heder. Elevens privatliv skyddas på samma sätt som vuxnas. I skolan är det viktigt att elevens och familjens rätt till privatliv respekteras. Samtidigt är det också viktigt att eleven och familjen respekterar lärarnas och den övriga skolpersonalens rätt till privatliv.

I skolan är det naturligt att elever, klasskamrater och lärare får veta saker om varandra. Bland annat tystnadsplikten har införts för att skydda privatlivet och den gäller alla som jobbar i skolan. I praktiken betyder det att eleven ska kunna lita på att sådant som kommer fram om eleven, exempelvis i en uppsats, inte sprids av läraren, till exempel på sociala medier eller till vänner. Om en elev i en uppsats berättar att hen blir mobbad eller inte kan vara trygg hemma blir elevens rätt till trygghet viktigare än tystnadsplikten. Då kan läraren till och med vara skyldig att berätta om situationen för att skydda eleven och hjälpa eleven. Det är eleven själv som avgör vad som berättas i skolan.

Exempel på sådant som hör till privatlivet: familjens ekonomi, en familjemedlems sjukdom, funktionsnedsättning, alkoholmissbruk, våld i familjen, livsstil eller andra svårigheter. Andra exempel är elevens intressen, politiska åsikter eller sexuella läggning.

Klädsel och skolväskan

Eleven har rätt att uttrycka vem hen är, och det gäller också hur hen klär sig. Kläder kan visa stil, personlighet eller tro. Om eleven vill bära kläder, smycken eller symboler som är viktiga för religion eller identitet, har eleven rätt att göra det så länge det inte kränker någon annan.

Enligt lagen ska elever och studerande uppföra sig sakligt, och det gäller också klädseln. Det innebär att kläder inte får kränka andra, skapa oro eller störa undervisningen. Därför är till exempel kläder med hotfulla, nedvärderande eller diskriminerande budskap inte okej. Alla ska kunna känna sig trygga i skolan. I vissa situationer kan klädsel också handla om säkerhet, till exempel att lösnaglar eller vissa typer av piercingar inte är tillåtna under gymnastiken. Om det någon gång blir en diskussion om en elevs klädsel eller utseende har eleven rätt att framföra sin åsikt och bli lyssnad på.

Det finns saker och ämnen som lärare och rektorer får ta bort för att det är olagligt att ha dem eller för att de kan skada någon. Exempel på sådana saker och ämnen är vassa föremål, alkohol och droger. Saker som stör undervisningen får också tas bort. Olagliga saker och ämnen får eleven inte tillbaka efter skoldagens slut på samma sätt som föremål som endast stör. I de flesta situationer är det också viktigt att föräldrarna informeras av lärare eller rektor om vad som hänt.

Om det är tydligt att en elev har ett förbjudet eller farligt föremål eller ämne och eleven inte lämnar över det efter att ha blivit ombedd, får läraren eller rektorn kontrollera elevens saker och de skåp eller andra förvaringsutrymmen som eleven använder i skolan. Vid behov får de också göra en ytlig kontroll av elevens kläder.

Innan kontrollen görs ska eleven få veta varför den behövs. Kontrollen får bara göras av en person av samma kön som eleven. En annan vuxen person från skolans personal ska också vara med. Om eleven begär det ska den personen vara någon som eleven själv har valt, om personen är tillgänglig.

Granskningen ska vara så diskret som möjligt. Åtgärderna får inte gå längre än vad som behövs för att skapa trygghet och arbetsro. Elevens integritet ska alltid respekteras.

Om en lärare eller rektor har behövt ingripa fysiskt (använda maktmedel) ska hen skriva en redogörelse om det som har hänt. Kontroller och omhändertagna föremål ska dokumenteras, och elevens vårdnadshavare ska informeras så snart som möjligt.

I skolan får mobiltelefoner och andra mobila enheter, såsom surfplattor, datorer, hörlurar och smartklockor bara användas om läraren säger att de behövs för lärandet. Annars ska enheterna vara undanlagda, till exempel i en mobilparkering, ryggsäcken eller ett låst skåp. Skolan kan också bestämma regler för resten av skoldagen, till exempel att mobiler inte används under raster, när man byter klassrum eller under måltider.

Elever som behöver en telefon eller annan mobil enhet för sin hälsa eller som hjälpmedel på grund av en funktionsnedsättning får använda den med tillstånd av läraren eller rektorn. Enheten får inte användas på ett sätt som stör undervisningen.

Rätt att uttala sig i skolan

Barn och unga har rätt att uttrycka sina åsikter så länge det inte kränker någon annans rättigheter. I skolan har eleven rätt att säga och skriva sin åsikt. Eleven får också publicera, förmedla och dela information. Det kallas yttrandefrihet. Med yttrandefriheten följer också ansvar och begränsningar. Även minderåriga är, liksom vuxna, ansvariga för det som uttrycks på olika sätt. Gränser för vad som får sägas, spridas eller publiceras och vilken information som får samlas in beror på att andras grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter inte får kränkas. Lärarna är skyldiga att ingripa om elever beter sig på ett elakt, osakligt eller kränkande sätt.

Att lära sig uttrycka sig på olika sätt och att lära sig gränserna för det är en del av undervisningen. Kommunikation ska vara en del av vardagen i skolan. I det ingår möjligheten för elever att framföra kritik om hur något görs eller ser ut i skolan.

Yttrandefrihet handlar om att uttrycka sig: muntligt, skriftligt, elektroniskt, tryckt, konstnärligt (exempelvis foton), via alternativ kommunikation eller med tolk.

Sådant som inte hör till yttrandefriheten är: svordomar, glåpord, kränkningar, förolämpningar, nedsättande och nedvärderande ord och uttryck.


3. RÄTT TILL GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING OCH UTBILDNINGENS KVALITET

Bakgrund

Enligt barnkonventionen tryggas elevens rätt att få en sådan utbildning som stöder och hjälper eleven att utveckla sin personlighet, sina förmågor och sina psykiska och fysiska färdigheter.

Rätt till grundläggande utbildning och utbildningens kvalitet

I Finland råder läroplikt tills den unga fyller 18 år eller har avlagt utbildning på andra stadiet, men däremot inte skolplikt. Det betyder att eleven har rätt att få undervisning och lära sig, men undervisningen behöver inte ordnas just i skolan. Föräldrarna kan välja att barnet undervisas på annat sätt, exempelvis hemma eller av en privatlärare. Läroplikten kan varken eleven eller föräldrarna välja bort. Antingen deltar man i skolans undervisning på heltid eller får sin undervisning genom hemundervisning på heltid. Efter grundskolan måste den unga söka vidare till utbildning på andra stadiet. Föräldrarna ansvarar för att läroplikten fullgörs, oavsett om eleven studerar i skolan eller på annat sätt. Det är endast i vissa situationer som en elev tillfälligt inte behöver delta i undervisningen, till exempel vid sjukfrånvaro, beviljad ledighet eller om eleven har stängts av för viss tid.

Om undervisningen planeras och genomförs med hänsyn till elevernas ålder och utvecklingsnivå blir slutresultatet oftast en utbildning av god kvalitet. Elever är inte alla lika och därför ska det finnas utrymme för många olika värderingar och människotyper i en skola. Eleven bör därför bland annat ges möjlighet att få undervisning på den nivå som är bäst för just hen. Det gäller både högpresterande elever och elever med inlärningssvårigheter. Skolan och föräldrarna ansvarar för att eleven får den fostran och undervisning som behövs för att eleven ska klara sig som vuxen och må bra.

Förhållanden som påverkar utbildningens kvalitet är:
skolpersonalens kunskap och attityd, klassernas och gruppernas storlek, undervisningsmetoderna, undervisningens innehåll och skolans atmosfär, arbetsron, uppmuntran när eleven gör något bra, och möjligheterna att lära sig.

Till avgiftsfri grundläggande utbildning hör:
läroböcker och andra läromedel, arbetsredskap och arbetsmaterial (exempelvis skidutrustning, hjälmar och skridskor att låna), hjälpmedel och biträdestjänster för elever med funktionsnedsättning eller i behov av elevspecifika stödåtgärder, ett mål mat om dagen, skolhälsovård samt avgiftsfria skolutfärder, studiebesök och klassresor/lägerskolor.

Rätt till avgiftsfri undervisning

I Finland är rätten till grundläggande avgiftsfri utbildning absolut. Det betyder att det i princip inte får kosta något för föräldrarna att barnet går i skola. Kommunen är skyldig att ordna så att alla barn har lika möjligheter att få utbildning och möjlighet att utveckla sig själva, oberoende av hur mycket pengar familjen har eller om eleven behöver något särskilt stöd för att kunna gå i skola. Det är ändå tillåtet att elever och föräldrar hjälper till med att samla in pengar till lägerskolor, studiebesök och skolutfärder. Däremot får ingen tvingas att delta i insamlingen, exempelvis sälja kakor eller chokladbollar till en lägerskola. Även en elev vars familj inte har deltagit i en eventuell insamling har rätt att följa med på lägerskolan eller skolutfärden på lika villkor som andra.

Val av skolplats

När det är dags att börja skolan har eleven och föräldrarna huvudsakligen tre olika alternativ att välja mellan. För det första kan föräldrarna välja att barnet börjar i sin närskola. Den är inte alltid den skola som finns närmast hemmet. Kommunen bestämmer vilken skola som är elevens närskola. Eleven har alltid i första hand rätt att börja i sin närskola.

För det andra kan eleven och föräldrarna ansöka om att eleven ska få börja i en annan skola än närskolan. Det kan vara en kommunal, privat eller statlig skola i den kommun där eleven bor eller i en annan kommun. Eleven har ingen absolut rätt att få börja i någon annan skola än närskolan. Finns det platser kvar i skolan efter att alla elever som har skolan som närskola tagit plats, väljer kommunen elever till skolan enligt etablerade kriterier. Kommunen beslutar om vilka kriterierna är. Till exempel kan det beaktas om eleven har ett syskon som redan går i skolan. Om det fortfarande, efter att kriterierna tillämpats, finns fler sökande än platser kan platserna lottas ut.

För det tredje kan eleven och föräldrarna välja en skola som erbjuder intensifierad undervisning i något särskilt ämne, exempelvis musik, idrott eller matematik. Liksom vid antagningen till någon annan skola än närskolanhar eleven ingen absolut rätt att börja i en sådan skola. Eleverna väljs i allmänhet till dessa skolor genom lämplighetstest.

Om närskolan inte är lämplig för eleven anvisas eleven till en annan skola än närskolan.

Val av skolplats:

  1. närskola
  2. skola på sekundär plats
  3. skola med intensifierad undervisning

Storleken på klasserna

Det finns inga regler om hur stora klasserna får vara. En klass har vanligen mellan 15 och 25 elever.  Om eleven går i en för stor klass finns det risk att eleven inte får lämplig undervisning och att målen i läroplanen blir svåra att nå. Om klasserna är för stora finns det också risk för att eleverna inte får likvärdig och jämlik undervisning. En klass med ett lämpligt antal elever motiverar till lärande och underlättar lärarens arbete.

Skolresor och inkvartering

En trygg och smidig skolresa är bra för eleven, föräldrarna och skolans personal. Alla elever kan inte cykla eller gå till skolan. Skolvägen kan vara för lång eller för farlig, exempelvis om eleven måste korsa en farlig korsning. En elev har rätt till avgiftsfri skolskjuts om skolvägen är över fem kilometer, eller om skolvägen anses vara för farlig, för krävande eller annars för svår för eleven. När kommunen bedömer detta tar den hänsyn till bland annat elevens ålder och andra omständigheter som kan göra att eleven behöver skolskjuts.

I stället för att ordna skolskjuts kan kommunen också ge ekonomiskt stöd för resan eller för en person som följer med eleven till och från skolan. Avgiftsfri skolskjuts kan ordnas för hela skolåret eller under delar av det, till exempel under vinterhalvåret. Skolresorna kan också ordnas tillfälligt, om eleven till exempel brutit benet och fått det gipsat.

Om eleven har väldigt långa skolresor finns det särskilda bestämmelser. Det kan exempelvis bero på att skolbussen åker genom flera byar, att eleven behöver byta buss eller att kollektivtrafikens tidtabell inte stämmer överens med skoldagens tidtabell. För långa skolresor är inte bra för eleven. Det finns en absolut gräns för hur länge de dagliga skolresorna får ta: 2,5 timmar om eleven är under 13 år och 3 timmar om eleven redan fyllt 13 år. När man räknar skolresans längd räknas både resan till och från skolan samt den tid eleven eventuellt måste vänta på skjutsen. Helst ska skolresorna planeras så att de är kortare. Går det absolut inte att ordna en skolresa inom dessa tidsramar kan eleven ha rätt till avgiftsfri inkvartering under skolveckan och rätt till gratis transport till och från hemmet under veckoslut och skollov. Om föräldrarna väljer att barnet inte ska gå i närskolan kan det ställas som villkor att de betalar skolresorna.


4. TRYGG STUDIEMILJÖ

Bakgrund

Alla elever och hela skolans personal har rätt att känna sig trygga och säkra i skolan. Skolmiljön ska vara fysiskt, psykiskt och socialt trygg. Det betyder att både apparater, verktyg och material som används i skolan ska vara säkra. Riskerna för olyckor och skador ska förebyggas så långt som möjligt. Det betyder också att skolbyggnaden ska vara trygg och säker; exempelvis kan dålig inomhusluft vara en säkerhetsrisk för hälsan. Skolans personal, de som administrerar skolan och beslutsfattarna i kommunen ska se till att skolmiljön är trygg.

Det behöver finnas planer och regler för vad skolans personal och eleverna ska göra exempelvis om det börjar brinna eller om det sker en olycka i skolan. Skolans ordningsregler finns delvis till för att elever ska kunna vara trygga i skolan. Elever kan också vara med och kartlägga risker i skolan tillsammans med skolans personal och föräldraföreningen. En trevlig och fysiskt, psykiskt och socialt trygg studiemiljö höjer prestationsförmågan och välmåendet för både elever och skolans personal.

Tillgänglighet

Tillgänglighet handlar om att eleven ska kunna vara med i all skolans verksamhet, oavsett personliga egenskaper eller individuella behov. Eleven ska kunna ta sig fram, få information och delta i undervisningen på ett sätt som fungerar.

Fysisk tillgänglighet betyder att skolans miljö, såsom byggnader, gårdar och klassrum, är planerade så att alla kan använda dem. Eleven ska till exempel kunna komma in i skolan utan problem, röra sig mellan olika utrymmen, hitta tydliga skyltar och kunna använda lekredskapen på gården. En tillgänglig väg ska inte ligga gömd eller separera eleven från resten av gruppen.

Digital tillgänglighet handlar om att eleven ska kunna förstå och använda information på nätet, i digitala tjänster och i undervisningsmaterial. Det innebär att information finns i olika format, är lätt att läsa och fungerar med hjälpmedel som skärmläsare. Språket ska också vara tydligt och ibland används lätt språk för att göra innehåll enklare att förstå.

Alla i skolan är ansvariga för att skapa en miljö där eleven kan känna sig trygg, inkluderad och delaktig. Tillgänglighet är en del av likabehandling och ett löfte om att eleven ska ha samma möjligheter som alla andra.

Rätt till likabehandling och jämställdhet

Likabehandling i skolan innebär att alla barn och elever har rätt till en trygg och jämlik lärandemiljö där de bemöts med respekt oavsett personliga egenskaper, bakgrund eller förutsättningar.

Skolan ska utarbeta en skolspecifik plan för jämställdhet och likabehandling. Den ska innehålla konkreta åtgärder för hur skolan kan främja likabehandling och jämställdhet. Den ska bygga på en kartläggning av jämställdhets- och likabehandlingsläget i skolan. Planen ska utarbetas i samarbete med personalen och eleverna. Redan från början ska skolan skapa möjligheter för elever att delta i arbetet. I kartläggningsskedet kan man till exempel genom enkäter be eleverna svara på hur de upplever situationen i skolan.

Kränkningar

Det finns flera former av kränkningar mot rätten till likabehandling och till att vara trygg i skolan. Det kan handla om 1) mobbning, där en person upprepade gånger utsätts för negativa handlingar, 2) trakasserier, som är kränkande beteende med koppling till exempelvis funktionsnedsättning, ursprung, språk, religion, kön eller sexuell läggning, 3) diskriminering, där en elev behandlas sämre eller får sämre möjligheter på grund av en sådan egenskap, eller 4) våld, som kan vara både fysiskt och verbalt, till exempel slag, knuffar, hot eller nedsättande tilltal. Kränkningar kan ske både mellan elever och från vuxna mot elever. Alla dessa former är förbjudna i skolan enligt lag. Skolans personal har en skyldighet att konsekvent förebygga och ingripa mot alla former av kränkningar.

Det är ett ansvar som skolans personal, utbildningsanordnaren, beslutsfattarna och föräldrarna har. I skolan ska det finnas en plan för hur detta ska göras. Eleven, föräldrarna och skolans personal har rätt att få veta vad det står i planen.

Elever som hör till en viss minoritet, exempelvis elever med invandrarbakgrund eller elever som har en funktionsnedsättning eller specialbehov, kan vara mera utsatta för kränkningar än andra elever. Därför behöver skolans personal vara extra uppmärksam med att förebygga och ta itu med mobbning av dessa elever.

Det ska alltid kännas tryggt att berätta om mobbning eller andra kränkningar. Det gäller både den som själv har blivit utsatt och den som berättar om något som hänt någon annan. Även den som har kränkt någon kan behöva stöd för att situationen ska kunna lösas.

Personalen i skolan är skyldig att ta itu med  saken om de får veta om t.ex. mobbning, trakasserier eller diskriminering. Det anses som diskriminering också om utbildningsanordnaren låter bli att ingripa efter att ha fått vetskap om att en elev utsätts för trakasserier. Om skolans lärare inte reagerar har eleven rätt att vända sig till andra, till exempel till skolkuratorn eller hälsovårdscentralen, för att få hjälp. Ingen elev ska behöva känna sig ensam.

Om skolans lärare eller rektor får veta att en elev har blivit utsatt för trakasserier, mobbning, diskriminering eller våld i skolan eller på skolvägen, ska de berätta det för föräldrarna till både den elev som blivit utsatt och den elev som misstänks ha gjort det.

Kränkningar kan ta många olika former. Det kan handla om mobbning, fysiskt våld, verbala kränkningar, diskriminering eller trakasserier. Kränkningar kan ske både i skolan och på nätet, till exempel via sociala medier eller meddelandetjänster. Den som utsätter någon för kränkningar kan vara en elev, en grupp elever eller en vuxen i skolan.


5. ELEVVÅRD

Bakgrund

Att eleven mår bra både fysiskt, psykiskt och socialt är en viktig förutsättning för att eleven ska kunna lära sig nya saker. Därför har eleven rätt till avgiftsfri elevvård i skolan. Elevvården ska stöda både eleven, föräldrarna och lärarna. Målet med elevvården är att i ett så tidigt skede som möjligt förebygga, upptäcka och lösa problem som kan störa skolgången.

Eleven har rätt till individuell elevvård vid behov. Detta innebär bland annat att eleven har rätt att få hjälp av skolhälsovården, skolkuratorn eller skolpsykolog. Eleven har även rätt till ett personligt samtal med skolkuratorn eller skolpsykologen senast inom sju arbetsdagar efter begäran, och i brådskande fall samma eller följande dag.

Individuell elevvård bygger på samarbete mellan eleven och de yrkespersoner som deltar i stödet. Den kräver elevens samtycke och, beroende på elevens ålder, utvecklingsnivå och övriga personliga förutsättningar, vid behov även vårdnadshavarens samtycke. Elevens åsikter och önskemål om vilket stöd som behövs och hur det ska ordnas ska alltid beaktas.

 Skolans personal och  beslutsfattarna i välfärdsområdet ansvarar för att elevvården i skolan fungerar. Elevvården ska vara tillgänglig och ordnas så att eleven och föräldrarna kan delta, också om någon av dem har en funktionsnedsättning. De ska bemötas och behandlas med respekt. Det ska också gå att lita på att sådant som kommer fram om eleven och familjen inte förs vidare till sådana som inte behöver informationen. Eleven och föräldrarna har rätt till information om vilka elevvårdstjänster det finns och hur de ska gå till väga om eleven behöver dem.

Elevvårdsgrupper och elevvårdsplaner

Varje skola har en elevvårdsgrupp som planerar, utvecklar och utvärderar elevvårdsarbetet. Gruppen består av personal från olika yrkesområden, bland annat lärare, skol- och studerandehälsovården, psykologer och kuratorer. Elevvårdsarbetet är gemensamt och omfattar även elever, vårdnadshavare och samarbetspartner utanför skolan. Elever kan till exempel delta i arbetet mot mobbning genom att fungera som fadder-, stöd- eller tutorelever.

För den individuella elevvården kan det från fall till fall tillsättas en expertgrupp. Det blir aktuellt när elevens situation kräver samarbete mellan flera yrkespersoner för att utreda elevens stödbehov eller ordna lämpliga elevvårdstjänster. Behandlingen av elevens ärende i expertgruppen kräver elevens samtycke. Om eleven på grund av sin ålder eller utvecklingsnivå inte själv kan bedöma vad samtycket innebär, behövs vårdnadshavarens samtycke i stället. Eleven och vårdnadshavaren ska få information om behandlingen av ärendet och ges möjlighet att delta i samarbetet. Eleven har också rätt att få sin åsikt hörd.

Gruppen består av de personer som behövs i just den situationen, till exempel en lärare, skolkurator, skolpsykolog eller hälsovårdare. Andra personer, till exempel experter utanför elevvården eller närstående, får delta i behandlingen av elevens ärende endast med elevens och vid behov vårdnadshavarens skriftliga samtycke.

Elevvården ingår i läroplanen. Skolans elevkår ska höras före den fastställs, vilket betyder att elevkåren har rätt att påverka vad det står om elevvården i läroplanen.

Elevhandledning

Eleven har rätt till elevhandledning under hela sin tid i skolan. Elevhandledningen ska ge stöd i allt från studiefärdigheter och självkännedom till vägledning inför framtida studier, yrkesval och arbetsliv. Förutom studiehandledaren har även lärarna i uppgift att stötta eleven i studierna, hjälpa eleven att utveckla sina sätt att lära sig och arbeta förebyggande för att undvika att eventuella inlärningssvårigheter uppstår.

Om eleven behöver stöd när hen söker vidare till utbildningar efter den grundläggande utbildningen har eleven rätt till så kallad intensifierad personlig elevhandledning i årskurs 8–9. I sådana fall gör man upp en personlig plan som beskriver elevens mål och vilka studievägar som passar.

En elevhandledare får aldrig låta egna värderingar eller fördomar styra vägledningen. Det betyder att handledaren inte får anta att en utbildning passar eleven på grund av kön, bakgrund, funktionsnedsättning eller betyg – och inte heller förminska elevens intressen eller mål. I stället ska handledningen ge konkreta verktyg för att eleven ska kunna nå sina framtidsdrömmar.

Skolhälsovården

Skolhälsovården omfattar hälsokontroller hos skolhälsovårdare och läkare samt tandvård. Om det behövs har eleven också rätt till medicinska specialundersökningar.

Skolmaten

Eleven har rätt till en tillräckligt näringsrik avgiftsfri måltid varje dag i skolan. Om eleven följer en specialdiet av hälsomässiga eller etiska skäl har eleven rätt att få en måltid som hen kan äta. I vissa fall krävs det intyg för att eleven ska få specialdiet. Om undervisningen pågår längre än tre timmar efter lunchen rekommenderas det att eleven kan ta en paus för att äta mellanmål. Skolan behöver en plan för hur det ordnas. Mellanmålet kan vara avgiftsfritt, avgiftsbelagt eller ordnat så att eleven har det med sig hemifrån. Eleven är skyldig att delta i skollunchen eftersom den är en del av undervisningen, men ingen kan tvinga eleven att äta. Med tanke på hur viktig skolmaten är för att eleven ska orka delta i undervisningen hela dagen är det ändå viktigt att eleven äter något även om maten inte uppskattas.


6. ELEVENS ROLL OCH DELAKTIGHET I SKOLAN

Delaktighet

Elevens delaktighet i skolan är en central del av en jämlik och inkluderande utbildning. Det är viktigt att varje elevs röst blir hörd och att eleven ges möjlighet att uttrycka sina åsikter och på ett aktivt och mångsidigt sätt ges möjlighet att påverka skolans verksamhet och utveckling Skolan ska främja alla elevers delaktighet och se till att alla elever har möjlighet att delta i skolans verksamhet och utveckling. Det är en grundlagsenlig rättighet för barn att få påverka frågor som gäller dem själva i enlighet med deras utvecklingsnivå. Enligt lag ska vuxna alltid tänka på vad som är bäst för barnet när de fattar beslut som påverkar barnet.

Elevkåren

Elevkåren ger elever möjlighet till inflytande i skolan, både gällande hur undervisningen ges och hur saker fungerar och ser ut i skolan. Elevkåren består av skolans alla elever. Elevkåren kan välja en elevkårsstyrelse bestående av några av skolans elever som arbetar mer aktivt med elevernas ärenden. Elevkårsverksamheten är lagstadgad, alltså kan kommunen eller skolan inte bestämma om det ska finnas en elevkår i skolan eller inte.

Vad kan elevkåren göra:
organisera eleverna, föra deras talan, uttrycka missnöje, framföra idéer och förändringsförslag, stöda eleverna och själva bidra till att göra skolan till det som eleverna vill att den ska vara.


7. ELEVBEDÖMNING

Eleven har rätt att få veta hur det går i skolan. Det finns många olika typer av respons och utvärderingar, både muntliga och skriftliga, som ges antingen dagligen eller bara en gång, exempelvis bedömningen av elevens inlärning på slutbetyget då eleven går ut sista årskursen i grundskolan. Detta kallas elevbedömning.

Elevbedömningen finns till både för att stöda eleven i inlärningen och för att i slutet av grundskolan utvärdera hur mycket eleven lärt sig av undervisningen och hur det gått i skolan. Med hjälp av bedömningen informeras både eleven och föräldrarna fortlöpande om elevens inlärning, arbetssätt och beteende.

Om en elev har en funktionsnedsättning, inlärningssvårigheter eller ett annat modersmål än svenska eller finska, ska detta beaktas när skolan planerar hur eleven får visa sina kunskaper. Eleven kan till exempel behöva extra tid, hjälpmedel eller möjlighet att visa sina kunskaper på ett annat sätt.

Olika typer av utvärdering och respons: muntlig respons, utvecklingssamtal, mellanbetyg, verbal- och sifferbedömning, betyg i slutet av skolåret och slutbetyg då eleven går ut sista årskursen i grundskolan.

Om en elev trots stöd inte kan följa den vanliga lärokursen i ett läroämne, kan lärokursen eller målen i undantagsfall avgränsas. Då bedöms eleven utifrån de mål som har bestämts. Om lärokursen eller målen har avgränsats får eleven vitsordet 5 i avgångsbetyget i det ämnet.

Uppflyttning och kvarstannande

I slutet av läsåret bedömer skolan om eleven har uppnått målen för årskursens olika läroämnen. Om eleven har uppnått målen med godkänt resultat flyttas hen upp till följande årskurs.

Om eleven trots stödåtgärder inte har uppnått målen i ett eller flera läroämnen och fått underkänt vitsord (4), ska eleven enligt nya regler om den så kallade kunskapsgarantin stanna kvar på årskursen. Först måste det ändå försäkras att eleven haft det stöd i inlärningen som behövs. Om man tror att det går bättre för eleven med rätt stödåtgärder, ska eleven inte stanna kvar på klassen utan uppflyttas med rätt stöd i skolgången.

En elev kan också bli kvar i årskursen trots att hen inte har fått något underkänt vitsord. Det kan bli aktuellt om elevens allmänna skolframgång gör det motiverat. Beslutet ska fattas av elevens lärare och rektor tillsammans.


8. SPECIALBEHOV

Bakgrund

Alla elever ska ha likvärdig möjlighet till undervisning. Därför behöver en del elever stöd för sin inlärning eller för sin skolgång. Elevens skolgång och välmående är det viktigaste när det avgörs vilket stöd som behövs för att eleven ska klara sig i skolan. Stödet ska vara flexibelt, planeras på lång sikt och förändras enligt behov. Stödet ska ges så länge och i den form som behövs. Eleven och/eller föräldrarna kan själva be om stöd av läraren, specialläraren eller rektorn. Saken kan också tas upp med skolhälsovårdaren. Det kan också vara skolpersonalen som uppmärksammar att en elev behöver någon form av stöd. Utbildningsanordnaren ansvarar för att det är möjligt att få stöd i ett tidigt skede. Stöd till en elev kan i slutändan stöda hela klassen.

Eleven och föräldrarna ska informeras om vilka olika alternativ och lösningar som finns och vad som kan vara den bästa lösningen. Skolan är skyldig att ordna samarbete och diskussion med eleven, läraren, rektorn, specialläraren, skolkuratorn och annan skolpersonal. Det är viktigt att skolan lyssnar på och beaktar elevens och familjens perspektiv och individuella behov. De skrivs upp så att de kan kontrolleras i efterhand. Ibland behövs det också att skolan, eleven och/eller föräldrarna kontaktar andra sakkunniga, exempelvis fysioterapeut, psykolog, talterapeut, ergoterapeut eller läkare.

Centrala utgångspunkter när det gäller stödåtgärder är att tillräckligt stöd ska ges i ett tidigt skede. I första hand ska det ges i elevens egen undervisningsgrupp. Stödformerna ska följa principen om inkludering.

Utbildningsanordnaren ansvarar för att alla elever får det stöd de behöver. Brist på resurser får inte vara ett hinder för att eleven ska få det stöd som hen har rätt till. Stödet ska planeras utifrån elevens behov och tillräckliga resurser ska ordnas för att stödet ska fungera i praktiken.

1. Gruppspecifika stödformer

OMFATTAR: ALLMÄN STÖDUNDERVISNING, STÖDUNDERVISNING I UNDERVISNINGSSPRÅKET, UNDERVISNING SOM GES AV EN SPECIALLÄRARE I SAMBAND MED ANNAN UNDERVISNING

Då det uppkommer ett stödbehov ska det i första hand erbjudas gruppspecifikt stöd i den egna undervisningsgruppen, så att även flera elever får ta del av stödformerna. Det gruppspecifika stödet grundar sig på ett samarbete mellan läraren, specialläraren och den övriga personalen som tillsammans skapar en gemensam uppfattning om stödbehovet i undervisningsgruppen. Alla elever har rätt till gruppspecifikt stöd.

Eleven kan också få stödundervisning om hen tillfälligt blivit efter i studierna eller annars behöver kortvarigt stöd för sin inlärning, exempelvis efter sjukdom eller när det behövs för att få tillbaka studiemotivationen. Alla elever har rätt till denna form av stöd, men ingen elev är tvungen att ta emot det.

2. Elevspecifika stödåtgärder

OMFATTAR: UNDERVISNING SOM GES AV SPECIALLÄRARE DELVIS I SMÅGRUPP ELLER I SAMBAND MED ANNAN UNDERVISNING, UNDERVISNING SOM GES AV SPECIALLÄRARE ELLER SPECIALKLASSLÄRARE I SMÅGRUPP, UNDERVISNING SOM GES AV SPECIALKLASSLÄRARE I SPECIALKLASS, TOLKNINGSTJÄNSTER, BITRÄDESTJÄNSTER, HJÄLPMEDEL

Om det gruppspecifika stödet inte räcker för att stödja elevens lärande eller skolgång och eleven behöver regelbundna stödåtgärder, har eleven rätt att utan dröjsmål få elevspecifika stödåtgärder.

Frånvaro, bristande motivation eller bristande studieteknik är inte i sig tillräckliga orsaker för att få elevspecifika stödåtgärder. Det är elevens behov av stöd för lärandet och skolgången som avgör vilket stöd eleven behöver.Elevspecifika stödåtgärder ordnas på basis av en bedömning som läraren gör. Vid behov deltar, förutom lärarna, yrkesutbildade personer inom elevhälsotjänsterna eller andra sakkunniga. Det är viktigt att elevens åsikt utreds och att även föräldrarna ges möjlighet att bli hörda. Stödet ska ordnas med beaktande av elevens bästa och i första hand ges i elevens egen skola.

På basis av bedömningen utarbetar läraren, i samarbete med eleven och föräldrarna, en plan för hur stödet ska genomföras. Planen ska minst en gång per läsår bedömas för att säkerställa att den faktiskt motsvarar elevens stödbehov.

Det fattas alltid ett skriftligt beslut om elevspecifika stödåtgärder.

3. Avvikelse från läroplanen

Om de övriga stödformerna inte är tillräckliga för att eleven ska klara av studierna, kan eleven ha rätt att avvika från målen i läroplanen. Det här är en åtgärd i sista hand, eftersom den ingriper i elevens fri- och rättigheter.

Informationsplikt

Skolans personal har informationsplikt. Det betyder att om eleven och familjen behöver annat stöd än det som skolan kan ge, har skolans personal en skyldighet att berätta vart eleven och vårdnadshavarna ska vända sig för att söka detta stöd. Exempel på sådant stöd är hjälpmedel från sjukvården eller Folkpensionsanstalten, stöd och hjälp från socialvården, såsom hemservice, stöd i hemmet för familjer med barn som har funktionsnedsättning och stöd från barnskyddet.


9. ORDNING OCH DISCIPLIN

En trygg skolmiljö är en förutsättning för att eleven i lugn och ro ska kunna följa med i undervisningen och lära sig nya saker. Det förutsätter i sin tur att elever uppför sig och visar respekt för varandra och lärarens undervisning. Därför har eleven som elev en skyldighet att uppföra sig sakligt och vänligt och göra sina uppgifter samvetsgrant.

Om eleven stör undervisningen, bryter mot skolans ordningsregler, fuskar eller beter sig respektlöst mot någon annan i skolan eller kränker deras rättigheter och människovärde finns det olika alternativ för vad skolpersonalen får göra. Den lindrigaste och ofta första åtgärden är fostrande samtal på högst två timmar inom eller utanför skoltid. Föräldrarna ska informeras om det och de kan också delta om det behövs. Eleven kan också få kvarsittning i högst två timmar eller en skriftlig varning. Läraren kan också be eleven lämna klassrummet för den tid som återstår av lektionen eller en skoltillställning.

Om eleven inte har gjort sina hemuppgifter kan läraren bestämma att eleven ska göra hemuppgifterna efter skoldagens slut under högst en timme.

En elev kan också förbjudas att delta i undervisningen under resten av skoldagen om eleven beter sig våldsamt eller hotfullt och det finns risk för att någon annan skadas eller känner sig otrygg. Det gäller även om eleven stör undervisningen så mycket att det blir orimligt svårt för läraren att undervisa och för de andra eleverna att studera.

I vissa fall kan eleven även förbjudas att delta i undervisningen följande skoldag, om skolan behöver mer tid för att planera elevens återgång till undervisningen. Under tiden ska eleven erbjudas möjlighet att prata med en skolkurator eller skolpsykolog och få det stöd som behövs. Skolan ska också göra upp en plan för hur eleven på ett tryggt sätt ska kunna återvända till undervisningen.

Om eleven gör något allvarligt eller fortsätter att bryta mot skolans regler trots tidigare disciplinära åtgärder, till exempel kvarsittningar, kan hen avstängas från skolan i högst tre månader. Det är en åtgärd i sista hand.

När det gäller ordning och disciplin har eleven också rättigheter. Innan eleven har ett fostrande samtal eller får kvarsittning, en skriftlig varning eller blir avstängd har eleven rätt att få veta exakt vad som gjorts för att straff ska bli aktuellt. Eleven har rätt att berätta sin version av det som skett, och när det gäller skriftlig varning och avstängning ska också föräldrarna höras. Skolan har skyldighet att utreda om något har blivit oklart, exempelvis om det inte är klart att det är eleven som stört eller förstört något i skolan. Eleven har rätt att få stöd från elevvården om det behövs.

Fostrande samtal, säkerhetsåtgärder och andra disciplinära åtgärder i skolan: kvarsittning, skriftlig varning, lämna undervisningen för resten av lektionen eller resten av dagen, stanna kvar en timme efter skoldagens slut för att göra uppgifter och avstängning.


10. RÄTTSSKYDD

Ändring av beslut

I varje skola fattar personalen många olika typer av beslut varje dag. Vissa av de beslut som fattas i skolan kan ha stor betydelse för eleven. För att eleven ska bli rättvist bemött och för att alla elever ska ha lika rättigheter kan ändring sökas i vissa av de beslut som skolan fattat om elevens skolgång. Att söka ändring betyder att eleven tillsammans med sina föräldrar kan begära att en annan myndighet granskar att skolans beslut inte strider mot lag och andra bestämmelser.

Rätten att söka ändring gäller ändå inte alla beslut, utan bara i de frågor som är särskilt viktiga för skolgången. En tumregel är att man inte kan söka ändring i de beslut som klass- eller ämnesläraren fattar regelbundet varje dag eller nästan varje dag, till exempel beslut om hemuppgifter, lagindelning under gymnastiken och kvarsittning. Hur man ska gå till väga och till vilken myndighet man ska vända sig varierar beroende på vilken typ av beslut det är fråga om.

Hos förvaltningsdomstolen kan man till exempel söka ändring i beslut som gäller undervisning i religion och livsåskådningskunskap, varning till en elev, avstängning av en elev för viss tid, avgiftsfri undervisning, skolresor, inkvartering och vård vid olycksfall.

Hos Tillstånds- och tillsynsverket  kan man genom en omprövningsbegäran söka ändring i beslut som gäller till exempel antagning av en elev, anordnande av stödåtgärder, särskilda undervisningsarrangemang och inledande av skolgången vid avvikande tidpunkt.

Vad gäller elevbedömningen inklusive kvarstannande måste man först begära att besluten omprövas av skolans rektor. Den nya bedömningen kan ytterligare omprövas hos regionförvaltningsverket eller Tillstånds- och tillsynsverket.

Klagomål

Ibland handlar problemet i skolan inte om ett formellt beslut, utan om hur någon i skolan eller någon annan myndighet har behandlat eleven. I sådana fall kan ett klagomål lämnas in till Tillstånds- eller tillsynsverket, riksdagens justitieombudsman eller statsrådets justitiekansler. Det vanligaste är ett klagomål till Tillstånds- och tillsynsverket.  Genom ett klagomål kan myndigheten i efterhand utreda om utbildningsanordnaren har följt lagen, till exempel gällande elevens rätt till undervisning, en trygg studiemiljö och tillräckligt stöd, men klagomålet kan inte leda till en konkret ändring i ett visst beslut.

Justitieombudsmannen övervakar att skolor och andra myndigheter följer lagen och att barns rättigheter respekteras. Hit kan både barn och unga själva lämna in klagomål, till exempel om mobbning inte tas på allvar, om en elev blivit orättvist bemött eller om personalen inte gör det de enligt lagen ska göra. Ett klagomål gör att justitieombudsmannen kan granska hur eleven blivit behandlad, även när det inte finns något beslut att överklaga.

Diskrimineringsombudsmannen övervakar att diskrimineringslagen följs. En elev kan kontakta Diskrimineringsombudsmannen om hen misstänker att ha blivit diskriminerad i skolan, exempelvis på grund av funktionsnedsättning, språk, ursprung eller hälsotillstånd. Ombudsmannen kan ge råd och vägledning samt utreda misstänkt diskriminering.

Tillstånds- och tillsynsverket kan också granska skolan utan ett klagomål, om det på något annat sätt har framkommit uppgifter som ger skäl att misstänka att skolan inte följer lagen.