Vi har varit i kontakt med myndigheter och experter i de nordiska länderna och kompletterat materialet med forskning. Experterna besvarade frågor som rörde inkludering, föräldrars delaktighet, betydelsen av samarbete och nätverk samt sådana arbetssätt som kunde utnyttjas i större skala.
De nordiska exemplen kan sammanfattas i tre huvudbudskap:
Sverige
I Sverige har staten gett Skolverket ett tydligt uppdrag att stödja lärandet för barn och unga med invandrarbakgrund.
I praktiken syns detta exempelvis i lärarutbildningen, där man satsar mycket på stärkande av språkutvecklande undervisning och kompetens att möta barn med traumabakgrund.
Lagstiftningen garanterar dessutom nyanlända elever särskilt stöd under de fyra första åren. Syftet är att säkerställa att skolstarten blir så trygg och välfungerande som möjligt.
I Sverige betonas starkt ett nära samarbete mellan hem och skola. Tanken är att goda studieresultat bygger på förtroende och gemensam förståelse med familjerna.
I många kommuner ordnas flerspråkiga föräldramöten och familjeprogram, och skolor, kommuner och organisationer samarbetar tätt.
Organisationer, såsom Röda Korset, erbjuder läxhjälp och språkcaféer som stödjer språkinlärning och integration.
Centrala faktorer i den svenska modellen är språkutvecklande och kultursensitiv kompetens, gemensamt ansvar för eleverna samt tillräckligt intensivt stöd.
I kärnan finns målet att varje barn och ung person ska ha jämlika möjligheter att lära, växa och känna tillhörighet i skolgemenskapen.
I Sverige är ansvaret tydligt, stödet systematiskt och samarbetet med hemmen centralt.
Norge
I Norge tar skolorna en aktiv roll i att stödja flerspråkiga familjer. Målet är att sänka tröskeln för deltagande och stärka familjernas känsla av tillhörighet i skolgemenskapen.
I många skolor utses en kontaktperson för hem–skola-samarbetet, som förklarar skolsystemets rutiner, deltar i möten och fungerar som en naturlig länk mellan hem och skola.
Delaktigheten stöds också på ett praktiskt plan. Språkverkstäder, där föräldrar kan studera norska under barnens skoldag, är ett gott exempel på tillgängligt stöd.
Dessutom erbjuder den norska utbildningsförvaltningen kommuner och skolor digitala verktyg och riktlinjer för undervisning av elever med invandrarbakgrund.
Familjernas delaktighet stärks nationellt bland annat genom FUG och NAFO.
Målet är att eleverna får det stöd de behöver och att familjerna kan delta på jämlika villkor.
I Norge tar skolan en aktiv roll i samarbetet med flerspråkiga familjer genom kontaktpersoner, språkstöd och nationella stödstrukturer, med målet att sänka trösklarna för delaktighet och stärka både elevers lärande och familjernas känsla av tillhörighet.
Island
På Island har forskning visat att samarbetet med vårdnadshavare är en central del av flerspråkiga barns utbildningsväg. Praxis varierar dock mellan skolor och kommuner, och många föräldrar skulle behöva bättre information och tydligare möjligheter att delta.
Lärare identifierar föräldrarnas betydelse i att stödja barns flerspråkiga utveckling, men utmaningar uppstår särskilt när ett gemensamt språk saknas. Användning av tolkar, beaktande av hemmets språk och kulturförmedlare är därför viktiga, även om fokus ofta ligger på isländska som andraspråk.
Föräldrars delaktighet varierar fortfarande stort, men på Island finns också goda exempel på flerspråkiga lärgemenskaper där föräldrar ses som aktiva partner och deras språk- och kulturkompetens tas tillvara som en resurs för hela skolgemenskapen.
Under de senaste åren har flera initiativ startats för att stödja familjer med invandrarbakgrund. Ett betydande exempel är MEMM-projektet, som utvecklar nationella verksamhetsmodeller, läromaterial och bedömning samt stärker samarbetet med vårdnadshavare.
I praktiken kan familjer få utsedda ansvarspersoner, delta i mottagningstillfällen och komma överens om tydliga kommunikationskanaler. Målet är att flerspråkiga familjer ska kunna delta på jämlika villkor och att barnen får det stöd de behöver redan från början av skolgången.
På Island betonas att ett jämlikt och fungerande samarbete mellan hem och skola är avgörande för flerspråkiga barns lärande, och att detta stärks genom tydlig kommunikation, stödstrukturer och ett aktivt tillvaratagande av familjernas språkliga och kulturella resurser.
Fellaskóli
Fellaskóli är en flerspråkig skola med cirka 360 elever, där majoriteten talar ett annat språk än isländska.
Skolan satsar på isländska språket samt läs- och skrivkunnighet och samarbetar mycket med förskolor. Familjerna får även stöd i praktiska frågor, såsom deltagande i fritidsaktiviteter och hantering av olika blanketter. Reykjaviks stad har anställt flerspråkig personal som underlättar kommunikationen och deltar i föräldramöten.
Skolan ordnar också informationstillfällen på olika språk, med god uppslutning. Barnomsorg och måltider erbjuds vid dessa tillfällen, vilket har sänkt tröskeln för deltagande.
Enligt rektorn är föräldrars deltagande i föreningsverksamhet fortfarande en utmaning, men närvaron av flerspråkig personal har visat sig vara mycket värdefull. Hösten 2024 anställde skolan en arabiskspråkig lärare som brobyggare mellan föräldrar och skola. På Island förväntas föräldrar stödja läsning i hemmet, och skolan betonar att redan att lyssna på sitt barn när det läser är värdefullt.
Fellaskóli visar hur struktur blir praktik i vardagen.
Danmark
EMU är det danska undervisningsministeriets digitala lärportal, vars syfte är att erbjuda inspiration och material för undervisning. På webbplatsen betonas kulturförmedlares roll, tydlig kommunikation och personliga möten med flerspråkiga familjer.
Kulturförmedlare fungerar som länkar mellan hem och skola. De stödjer lärare och föräldrar, hjälper till att förstå olika kulturella bakgrunder och förebygger missförstånd. Målet är att bygga förtroende och minska avståndet mellan familjer och skola.
I Danmark gör lärare även hembesök i form av informella kaffeträffar. Där diskuteras barnets skolgång och familjens önskemål i en lågtröskelmiljö, vilket stärker samarbetet och minskar spänningar kring mer formella möten.
I Danmark betonas kulturförmedlarnas roll och vikten av personliga, informella möten – till exempel hembesök – för att bygga förtroende.
