Om någon hade sagt mig för ett drygt år sedan, att jag ens snuddar vid coronatemat i en ledare hösten 2021, så hade jag skrattat ut hen. Aldrig i livet – men trots det: Här är vi.
Men jag ursäktar mig med att jag bara skall snudda lite.
I de flesta skolor har man kunnat återgå till en rätt normal tillvaro denna höst. Visst, masker används i många skolor men till exempel rastområdet som hindrar de äldre barnen från att leka med de yngre har tagits bort i min yngsta sons skola. Till hans stora glädje.
Vi är tillbaka i skolan igen. På riktigt.
Och det är bra: Enligt många studier har distansskolan lämnat sina spår. I de flesta fall gick perioden förvånansvärt bra men inte för alla. De barn som behöver mer stöd i vardagen har i många fall fallit efter. Trots lärarnas smått heroiska insatser i en svår situation.
Men det här har inte bara med corona att göra. Problemet har inte dykt upp över en natt. Enligt det Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) ökar ojämlikheten i vår skolvärld.
Den ack så tråkiga men i det stora hela effektiva one-size-fits-all-grundskolan är inte mera så jämlik som vi kanske trott. Inlärningsresultaten är inte längre de samma överallt och skolan är inte mera lika duktig på att lyfta upp de barn som har ett sämre utgångsläge när de börjar skolan.
Någonting i vårt system funkar inte. Det är inte en obetydlig fråga. Om skolor delas upp i olika kategorier, om vi i allt högre grad har bättre och sämre bostadsområden, då förlorar vi sakta men säkert en del av det som varit vår framgångssaga. Vi går miste om kärnan i den nordiska välfärdsstaten som trots allt är ett system där den sociala mobiliteten hittills varit bättre än i så gott som alla andra länder.
Det är skolans uppgift att hitta dem som har problem och hjälpa dem på traven. Men det är ingen lätt uppgift, och det kräver resurser. De problem som nu uppdagats måste tas på allvar.
Men vi föräldrar har också en roll i ekvationen. Och vi föräldrar kan göra en stor skillnad. Både för våra egna barn och för andra. Vi föräldrar kan stödja varandra att stödja våra barn.
Ofta sitter vi med samma utmaningar och redan det att man talar högt om dem med en annan förälder kan hjälpa. Ibland är det svårt att i vardagen få styr på till exempel läxläsning när man själv är trött och då kan ett tips från en medförälder vara guld värt. Det här är ett problem som Hem och Skola tagit tag i.
Vårt projekt Föräldramentor i skolan handlar just om att föräldrar med lite mera erfarenhet av skolföräldraskapet skall kunna stödja en lite nyare skolförälder. Mentorskap är vanligt i många branscher och sammanhang i dag och man vet att redan det att man får tala högt om sina utmaningar med någon som lyssnar och har liknande erfarenheter kan vara till stor hjälp. Genom ett fungerande mentorskap kan vi stödja varandra i föräldraskapet.
Om man är ensamstående eller förälder för första gången är det tryggt att veta att det finns ett nätverk runt en: andra föräldrar som har gått igenom samma saker, som kan ha svar på de frågor man står inför.
Projektet Föräldramentor anhåller om finansiering som bäst. Vi skall hoppas att det går vägen. För det här är ett bekymmer som måste attackeras från många håll, snällt men bestämt.
Anders Adlercreutz
Ordförande för Hem och Skola
Tidningen Hem och Skola 3/2021
