Radioprofilerna Eva Frantz och Hannah Norrena är vana vid att vara väldigt öppna med sina liv i offentligheten, och i höst har de startat en relationspodd. Men hur resonerar de som föräldrar kring öppenhet, skärmtid och sociala medier?
Eva Frantz är aktuell med två böcker den här hösten, dessutom startade hon och kollegan Hannah Norrena nyligen en relationspodd på Svenska Yle, där de till vardags jobbar. Båda är också föräldrar till barn i lågstadiet, barn som själva så småningom börjar röra sig på sociala medier och kanske hör och ser nya sidor av sina mammor. Eva och Hannah startade relationspodden Norrena & Frantz för att – ”Svenskfinland behöver den”. Podden har bland annat tagit upp ämnen som otrohet, dejtning, att göra slut med vänner och pengar i relationer.
– Tanken med den här podden är att publiken ska vilja och våga höra av sig, och folk kan berätta helt anonymt om sina egna erfarenheter. För att vi ska kunna upprätta det förtroendet tror jag att jag och Hannah måste öppna upp oss själva lite grann, vi kan inte bara vänta oss att folk ska lätta på hjärtat om vi inte alls bjuder till, säger Eva.
Barnen har integritet
I jobbet, särskilt i en relationspodd, gäller det att bjuda på sig själv. Några specifika gränser för vad som är för personligt för att dela med sig av kan Eva ändå inte dra.
– Man kan nog berätta om nästan vad som helst. Jag drar gränsen vid andra än mig själv, till exempel bloggar jag ganska lite om mina barn nuförtiden. I den mån jag gör det okejar jag med dem först, när de var bebisar fick de finna sig i att bli friskt exponerade.
– Barnen har ju också sin egen integritet, det märker jag med min dotter som är 9. Om hon har sagt något roligt kan hon ibland bli jätteförnärmad om jag till exempel berättar det i ett sällskap. Man måste tänka på barnens integritet, säger Hannah.
Censur på sociala medier
Både Eva och Hannah är aktiva och öppna på sociala medier, hur tänker de kring vad de lägger upp där?
– På Instagram lägger jag ut snyggbilder ibland, men jag lägger också ut fulbilder ibland. Jag tycker att det är helt okej att signalera att ”jag tyckte att jag var lite fin, jag ska va på tv, se så fint smink”, medan jag en annan gång signalerar ”jag är förkyld och eländig och här ligger jag och ser ut som en korv”. När jag ser tillbaka på mitt flöde tycker jag nog att jag kan stå för det också inför mina barn, säger Eva.
– Mina barn är inte på sociala medier, men överlag har jag alltid tänkt att allt som jag har där ska kunna ses av allt från mamma, till högsta chefen på jobbet, till ex, och släktingar. Det censurerar det ganska bra redan från början, säger Hannah.
Vara i stunden
När det gäller skärmtid går åsikterna om skärmtid isär, Hannah är något mer restriktiv.
– Jag har inte kommit in i skärmtidshärvan ännu, min dotter som är 9 har haft telefon i ett år och min son som är 6 har ingen. Jag är överlag väldigt allergisk mot människor som är mycket på sina telefoner. Jag var just på semester med familj och släktingar, och såg mitt i den fina lyxiga semestern hur barnen satt och fingrade på sina telefoner och åt sin spaghetti, och föräldrarna satt och tittade på sina telefoner. Varför ids folk ens åka bort då? Vi har liksom tappat det här med att vara i stunden och det är det som gör mig så allergisk mot telefonerna. Jag är ingen storkonsument själv, jag tycker att det är ett roligt redskap, men jag försöker också signalera till barnen att vi är här tillsammans. Sedan kan vi ta en stund då någon vill titta på tv eller kolla något, och det är helt fine.
– En stor del av min skärmtid är jobb, skärmtid är inte enbart negativt. Men vi har klara spelregler till exempel om vi går ut och äter, då får man bara använda telefonen som telefon. Man får inte sitta och slösurfa och kommunicera med andra människor, och det här gäller fram tills dess att man har ätit sin mat. Efter det är det alldeles behändigt att barnen kan sitta och spela lite om de har ätit fort. Då får man ibland tillrättavisa morföräldrar som dras in på Instagram, att hej, det här reglerna gäller för hela sällskapet, säger Eva.
Har ni skärmtid en viss tid per dag under vardagarna?
– I wish, barnen sitter garanterat och tittar på sina telefoner så fort de kommer från skolan och det kan jag inte kontrollera. Jag har inte installerat appar som begränsar det på något sätt. Jag känner att jag lite har förlorat slaget om skärmtiden, barnen kommer att vilja sitta och se på Youtube, och då må de göra det då, men de kan ju också gå på dans eller vara scouter eller gå på klubbar och pyssla och sådant, för att lite väga upp det, fortsätter hon.
Viktigast att prata
Skärmar under skoltiden är okej, men med ett uttänkt syfte.
– Jag är helt för att de får använda skärmar i skolan, det påminner barnen om att man kan göra ganska mycket vettigt med sin skärm. Annars blir det ju lätt som en speldosa att man bara använder den för förströelse, säger Eva.
– Inga mobiler på rasterna, då kan du leka med dina kompisar. Annars tränar vi barnen i att bli som vi vuxna, det vill säga vi sitter här vid matbordet och tycker inte att sällskapet är tillräckligt kul, därför väljer vi telefonen, säger Hannah.
Hon poängterar att det viktigaste är att prata med barnen om vad de gör med skärmarna.
– Min dotter följer ganska många finska Youtubers, och där finns det många bra, till exempel Tuure Boelius som bland annat är med i Tanssii tähtien kanssa. Då uppstår diskussioner – ja, men vad betyder det att man är homosexuell, och varför är folk arga på honom? Det man ser eller hör kan också fungera som en diskussionsöppnare.
Skippa perfektionismen
Både Hannah och Eva lever tidskrävande vardagsliv. Hannah är frånskild och har barnen den största delen av tiden. Eva skriver böcker vid sidan av jobbet, har två barn och ett tredje på kommande. Hur gör de för att klara av det som så många andra föräldrar kämpar med – att få tiden att räcka till?
– En ledstjärna är ”good enough”. Jag har skippat det här med att jag ska vara den perfekta föräldern som står och bakar mockarutor till olika grejer, jag kan hellre ge pengar till ett visst ändamål. Man kan bra slänga fram lite kalla knackkorvar någon dag till mat, inte dör barnen av det. Gå där staketet är lägst, det är inte något fel på det. Och skippa det här sökande efter perfektionism. När barnen går och lägger sig börjar jag inte städa köksskåpen, då sätter jag mig ner och tar ett glas vin, smygäter lite chips och tittar på realityserier och bara njuter, säger Hannah.
– Jag har gjort ett stort framsteg på senare år i och med att jag har vägrat projektledarrollen, den som hemskt många mammor blir tilldelade utan att ansöka om den. Jag säger åt mina barn att jag inte har en aning om var gympaskorna är, varför ska jag ha ordning på det? Tidigare tog jag på mig skulden om vi glömde något, och det fanns också dagis- och skolpersonal som i första hand skyllde på mamma om simutrustningen inte var med. Nuförtiden säger jag bara att ”oj, sidu det missade vi”. Man måste vara lite barmhärtig mot sig själv, annars blir man bara olycklig, säger Eva.
Text: Malin Wikström. Tidningen Hem och Skola 4/2018
Foto: Yle, Malin Wikström
Namn: Hannah Norrena.
Ålder: 40.
Bor: I Esboviken.
Familj: Elaisa, 9 år och Uno 6 år.
Gör: Programledare på Vega Dag, på Yle Vega, vardagar kl.13-15.
Aktuell med: Relationspodden Norrena & Frantz för Svenska Yle.
Bästa med att vara förälder: Då barnen kommer och spontankramar mig och man får möta den där blicken av ovillkorlig kärlek. Myskvällar i soffan eller en liten hand som söker min i butiken är också stunder som värmer hjärtat.
Sämsta med att vara förälder: Det eviga tjatet om att borsta tänderna, klä på sig osv., samt den eviga kampen mot klockan mer eller mindre dygnet runt och DEN HÖGA VOLYMEN!
Namn: Eva Frantz.
Ålder: 38.
Bor: Nöykis, Esbo.
Familj: Maken Jonas, Tyra 12 år, Selma 9 år och bebis i magen.
Gör: Just nu mammaledig webbredaktör och författare, men ska podda och kanske skriva lite i alla fall. Aktuell med: Barnboken Hallonbacken, deckaren Den åttonde tärnan och podcasten Norrena & Frantz.
Bästa med att vara förälder: De dagliga aha-upplevelserna när barnen snappat upp något nytt och vill dela det med mig. När jag och barnen drabbas av gemensam skrattsjuka för någonting riktigt fånigt njuter jag också.
Sämsta med att vara förälder: Att ständigt gå runt med känslan att man nog glömt någonting viktigt. Skridskorna? Tandläkartiden? Att köpa margarin? Ah nej, det var visst bara deodoranten på mig själv, puh.
