Vår äldsta son inledde sin skolgång år 2004 i Bobäck lågstadieskola. Efter det har vi fått njuta av otaliga julfester och vårfester, kontinuerligt, under årens lopp. Nästa vår går vår yngsta son ut ur lågstadieskolan. Det blir också vår familjs 18:e och sista vårfest i Bobäck. ”Ingen klocka ringer mer” hör vi efter det nästa gång i bästa fall om något barnbarn besluter sig för att slå sig ner i östra Kyrkslätt.
Det är slutet på ett kapitel i vår familjs historia. Och ett bättre och lyckligare kapitel kan man knappast tänka sig. Goda lärare, fina kamrater, en enastående gemenskap och en massa föräldrar har korsat vår väg under årens lopp. I skogen runt skolan har det byggts ett otal kojor, de har ordnats rosettskrinningar och Halloween-fester. Barnen har gått glada till skolan och kommit hem på gott humör. Bobäck skola var också orsaken till att jag i tiderna engagerade mig i Hem och Skola. Först som styrelsemedlem, sedan som ordförande för Hem och Skola i Bobäck och nu i sex års tid som ordförande för Hem och Skola i Finland.
Och vilka sex år det varit.
Hem och Skola är en gemenskap. Emellanåt har jag känt en viss skuldkänsla för hur roligt det har varit. Det har varit lite som att plocka russinen ur skolvärldens bulle. Jag har fått fokusera på allt det positiva som hör skolvärlden till – gemenskapen, samarbetet, kommunikationen, på att bygga guldkanten kring skolvardagen.
Det som är roligt kan också vara viktigt. Det kan till och med vara nödvändigt.
Och i synnerhet nu, när skolan repar sig efter ett två år långt undantagstillstånd med distansskola och närskola om vart annat är det speciellt viktigt att nätet runt skolan, vår föräldragemenskap, fungerar.
Nu gäller det att lappa de trådar som gått av och se att alla knutar håller. Om ett knappt år flyttar elevvården till välfärdsområdets regi. Då gäller det också att se till att kontakten mellan föräldrar och skolan fungerar optimalt.
I det här brytningsskedet tar jag avsked inte bara från Bobäck skola utan också från Hem och Skola på nationell nivå. Sex år är den längsta tiden man får njuta av att leda denna organisation. Och det har varit en njutning. Jag har fått jobba med fantastiska styrelsemedlemmar och en underbar personal på kontoren i Helsingfors och Vasa. Jag har fått vara med om minnesvärda möten med föräldrar runtomkring i landet.
Och sen är det väl bara att inse, att jag i framtiden inte kommer att få servera kaffe i Hem och Skolas tält på Stafettkarnevalen utan får nöja mig med att agera kund. Och det skall väl också funka. Tack kära läsare för åren som gått – denna sida lämnar jag nu, men vid får ses i andra sammanhang. Och jag väntar med speciellt stor spänning på nästa nummer av denna eminenta tidning!
Anders Adlercreutz
ordförande för Hem och Skola
