En ätstörning börjar oftast med långsamma förändringar. Det kan ändå vara svårt att lägga märke till dem och det kan kännas pinsamt för anhöriga att öppna en diskussion om saken. En hjälp kan vara Livslust-projektets rådgivningstelefon eller mottagning, där sjukskötare svarar på frågor kring ämnet.
Livslust-projektet startade då den svenskspråkiga ätstörningsvården kördes ner. 2012 inledde Stiftelsen Brita Maria Renlunds Minne ett samarbete med Ätstöringscentum för att förebygga och vårda ätstörningsrelaterade problem. 2017 fick samarbetet namnet Livslust-projektet.
Projektet består dels av förebyggande arbete, dels av mottagningar och en rådgivningstelefon. Det förebyggande arbetet är föreläsningar i till exempel skolor om kroppsbild och ideal.
– Det är något som berör alla, speciellt på grund av de fysiska förändringarna i puberteten. Vi talar också om kroppsbilden på sociala medier och hur mycket de bilderna redigerats, säger sjukskötare Ira Zetterborg.
Föreläsningarna ska ge åhörarna verktyg att bearbeta sin egen kroppsbild. För dem som har mera frågor och funderingar kring sin kroppsbild finns rådgivningstelefonen. Till den kan också anhöriga ringa.
– Oftast ringer föräldrar som är oroliga över sina barn, men också ungdomar och skolpersonal tar kontakt, säger Ira Zetterborg.
På basis av samtalet kan Livslustprojektet erbjuda en kostnadsfri kartläggning för ungdomarna. Till kartläggningen hör fem besök där man får träffa en sjukskötare, näringsterapeut eller psykolog. Besöken kan göras på kliniken i Malm i Helsingfors eller per videolänk.
– Under kartläggningen kan vi redan bearbeta förhållningen till kroppen och ätande, och sedan rekommendera fortsatt vård om det behövs, säger Ira Zetterborg.
Det som fungerar allra bäst är när besökarna kommer i ett tillräckligt tidigt skede.
I bästa fall räcker de fem första besöken för att vända utvecklingen
– Om det är frågan om begynnande ätstörningssyndrom räcker i bästa fall de fem besöken för att vända utvecklingen, säger Ira Zetterborg.
Man ska söka hjälp om man märker att tankar om mat, kroppen och träning börjar ta över i livet. Föräldrar och lärare ska vara uppmärksamma på förändrat beteende när det kommer till ätande.
– Olika tecken kan vara att man börjar undvika måltider eller äter på sitt rum, säger Zetterborg.
Andra tecken kan vara hastiga viktförändringar, att man talar väldigt mycket om sin vikt eller att man plötsligt intresserar sig för att laga mat eller baka, men kanske inte äter själv.
Mest flickor
Besökarna är oftast flickor i åldern 14–20, men de yngsta är i lågstadieålder. När det kommer till pojkar är ätstörningar inte lika vanliga som hos flickor, men inte heller ovanliga.
– Mörkertalet för pojkar och män är stort. Man antar att 10–25 procent av fallen är pojkar. Hos oss är ändå bara 5 procent av besökarna pojkar, säger Ira Zetterborg.
Hon säger att ett problem är att besökarna kommer i ett onödigt sent skede. Trots att det kan vara svårt önskar Ira Zetterborg att de närstående vågar ta tag i saken om de misstänker något.
– Man gör inte situationen sämre genom att ställa frågor eller uttrycka oro. Jag förstår att man är försiktig, men om förhållandet till mat har blivit förvrängt är man så djupt inne i de tankarna att man inte vet vad som är normalt. Då är det viktigt att någon noterar situationen, säger hon.
Text: Björn Udd Foto: Tommy Pohjola
Tidningen Hem och Skola 2/2021
