Det finns små stunder i livet då man ångrar vissa beslut man gjort. Men att jag tog en paus från lärarjobbet för att jobba på Förbundet Hem och Skola har jag inte ångrat en sekund. Under mina sex år som pedagogisk rådgivare på förbundet har jag haft tid att stanna upp och se på skolan från ett nytt perspektiv.
När jag nu återvänder till klasslärarjobbet ställer mina kolleger mig frågan: Vad tar du med dig? Jag ska försöka klämma in sex år i tretusen tecken (och i några bananlådor).
Det allra viktigaste jag tar med mig är framför allt ett annorlunda förhållningssätt till samarbetet mellan hemmet och skolan eller daghemmet. Tidigare glömde jag ofta bort att se föräldrarna som samarbetsparter och som experter på just de barn jag hade i klassen. Jag trodde jag måste visa att jag kunde klara allt själv. Nu vill jag se föräldrarna som en resurs för både barnen och mig. Det här nya förhållningssättet bygger på det jag under åren på Hem och Skola fått läsa och lära mig om föräldrars betydelse för barnens trivsel och lärande. Det finns förvånansvärt mycket forskning kring detta tema och det märks också i läroplansskrivningarna. Läroplanen i dag lyfter upp vårdnadshavarnas betydelse och rätt till delaktighet mer än tidigare läroplaner.
Någon klok person har sagt att det tar två år att komma till insikt och tio år att skapa förändring. Det ligger något i det, man måste komma till insikt för att få igång förändring. Under mina år på Hem och Skola har jag fått glädjen att följa med hur många skolor och daghem börjat jobba alltmer målmedvetet för att förändra och förbättra samarbetet med hemmen. Alla dessa fina exempel från fältet har inspirerat mig och fått mig att vilja återvända till skolan och jobba på samma sätt.
Jag upplever att många föräldrar känner sig osäkra på hur den nya skolan fungerar och att man nu till exempel ska fokusera på kompetenser och mål istället för innehåll. Därför behövs det mer än någonsin en fungerande, genomtänkt kommunikation mellan hemmet och skolan. Jag trodde faktiskt att jag var bra på kommunikation, men förstår nu att det är något man måste träna på livet ut. När jag brukade fokuserade på vad jag sa, inser jag nu att det är ännu viktigare att fundera på hur jag säger det. Det är också bra att komma ihåg att för en fungerande kommunikation behövs två parter. Skolan har visserligen ansvaret för att skapa en fungerande kommunikationen, men föräldrarna har ett ansvar att delta i den.
Jag är stolt över att ha fått jobba på Förbundet Hem och Skola som så många andra organisationer har barnens välmående som målsättning. Jag har dessutom fått samarbeta med många olika organisationer och sett vilket stort jobb den tredje sektorn gör inom till exempel mobbningsförebyggande arbete och för ungas välmående.
Därför packar jag min ryggsäck med kunskap om att det inte bara är i skolan vi jobbar för barnens väl, utan att det finns stöd och inspiration att få, bara man vet vart man ska vända sig. Så jag vill avsluta min tid på Hem och Skola med ett stort tack till alla fina människor jag fått lära känna. Vi ses i skolan!
Heidi Lithén
klasslärare och tidigare pedagogisk rådgivare på Förbundet Hem och Skola
Tidningen Hem och Skola 3/2019
