Anton Lind tar i sin insändare (i HBL, VBL och ÖT den 10.2 ) upp en angelägen fråga om ansvarsfördelning när barn utsetts för mobbning på fritiden. Skolan ska säkerställa en trygg miljö som är fri från mobbning, våld och trakasserier. Det gäller numera också skolvägen. Men vad gäller resten av dagen så uppstår det, precis som Anton Lind skriver, en gråzon där ingen riktigt har ansvaret.
Det finns ingen snabb lösning, men däremot finns det väldigt mycket man kan göra genom att arbeta långsiktigt, systematiskt och tillsammans.
Det allra viktigaste är att skolledningen skapar en verksamhetskultur som välkomnar föräldrar till en gemenskap där det finns både tillräckligt med tid och vilja för gemensamma diskussioner. Bara tillsammans kan man uppnå samsyn på värderingar och om vad skola, elever och föräldrar tillsammans kan göra för att skapa en skola där alla mår bra. Det är en satsning som kräver tid och engagemang, men som bevisligen ger utdelning. Det finns inte bara praktisk erfarenhet av detta, utan också omfattande forskning.
Vidare finns det skäl att se över de befintliga strukturerna och granska om det, trots goda föresatser och styrdokument, finns något i systemet som inte fungerar som det ska.
Utbildningsstyrelsen publicerade nyligen en rapport om hur det står till med elevvården i vårt land. Det var ingen munter läsning. Bland annat slog rapporten fast att ynka åtta procent av elevvårdsgrupperna i de svenskspråkiga skolorna har en föräldra- och elevrepresentant (mot aderton procent i finskspråkiga skolor).
Och nej, det är inte frivilligt för en skola att ha en elevvårdsgrupp med rätt sammansättning. Det är något som enligt lag ska finnas.
På Förbundet Hem och Skola anser vi att det här är ett missförhållande som snarast måste rättas till. Varje skola måste se till att elevvårdsgrupperna har en bred representation och tar sitt uppdrag allvar. Vi vill också understryka att många föräldraföreningar ännu i dag är en outnyttjad resurs vad gäller att arbeta med frågor som verkligen är viktiga.
Det ligger i allas vårt intresse att ta ansvar för att våra barn inte utsätts för mobbning, våld eller annan kränkande behandling.
Här krävs visserligen fungerande strukturer, vilja och engagemang, men det är långt ifrån någon omöjlig uppgift.
Micaela Romantschuk
Verksamhetsledare, Förbundet Hem och Skola
