Tillbaka

”Föräldrar ska intressera sig för barnens spelande”

I fjol startade Föreningen för förebyggande rusmedelsarbete, Ehyt, projektet Spelkunskap för att öka kunskapen om digitalt spelande. Målgruppen är svenskspråkiga barn och deras föräldrar, samt pedagoger. Spelfostran sker i form av lektioner i skolan och under föräldramöten. På föräldramötena tar man bland annat upp varför barnen spelar, vad det är som är så intressant med spel, den sociala aspekten av spelandet och tidsanvändning.

Annukka Såltin jobbar med projektet Spelkunskap.


– De vuxna måste intressera sig för varför barn spelar och vad de spelar. När föräldrarna sätter upp regler för barnens spelande fungerar reglerna bättre om föräldrarna förstår vad det hela handlar om, säger Annukka Såltin, (bilden) projektledare för Spelkunskap-projektet.
Om man som förälder bara säger nej och förbjuder spelandet blir spelandet endast något negativt, i Spelkunskap-projektet och i spelfostran vill man i stället fokusera på det positiva.
– När det gäller andra hobbyer är föräldrarna stödjande, man för och hämtar och bakar mockarutor, men när det gäller digitalt spelande blir det lätt så att föräldrarna bara begränsar. Hur kan man stödja och begränsa samtidigt, det här funderar vi kring. Det finns en massa tips, men inga raka svar.


Satsa på relationen
Föräldrar vill gärna ha raka svar, påpekar Annukka Såltin, men det handlar i stället om att bygga tillit och goda relationer till barnen. Hon uppmanar föräldrar att ta reda på mer om vad barnen spelar, det kan man göra både genom att fråga eller genom att exempelvis se på videor om olika spel på Youtube.

– Åldersgränser för spel är viktiga, och det är viktigt att som förälder förstå hur man kan stödja sina barn så att de inte tar del av sådant som de inte är mogna för.


När det gäller regler kan man komma överens om dem tillsammans, för att undvika konfliktsituationer.
– Åldersgränser för spel är viktiga, och det är viktigt att som förälder förstå hur man kan stödja sina barn så att de inte tar del av sådant som de inte är mogna för. Föräldrarna ska också prata om pengar med barnen, vad är riktiga pengar och när, hur kan man använda dem och om man kan använda dem i spel.
För att hitta en bra balans när det gäller tidsanvändningen kan man ha vissa grundregler, till exempel kan man i en familj komma överens om att läxorna ska göras före man spelar, eller att barnet först kan ta en runda utomhus för att sedan komma in och spela.
– Att satsa på tid att göra saker tillsammans är bra, till exempel att gå på bio, pyssla eller spela brädspel. Då man spelar brädspel bygger man dessutom relationer samtidigt som man spelar.
När spelandet får för stor roll handlar det inte om ”spelberoende”, det är en term som Såltin inte tycker att ska användas när det gäller barn.
– Som förälder kan vi säga att det ibland är okej att spela mycket, men det är inte alltid okej att spela mycket. Man måste också komma ihåg att ha tid för andra hobbyer, att sova ordentligt, att vara ute och röra på sig, och att äta tillsammans med familjen.


Mer konkret stöd
Daphne Jensen är förälder till två barn i tonåren och hon har deltagit i en kväll i spelfostran som Ehyt ordnade för vuxna i skolan.
– Det är bra att kvällen ordnas, den var en diskussionsöppning som man kan fortsätta diskussionerna ifrån. Men många föräldrar som deltog kände sig maktlösa och efterlyste mer konkret stöd i sin föräldraroll gällande spelande och användningen av skärmar, och det behovet blev inte riktigt tillgodosett, säger hon.
Ett tips som Ehyt ger föräldrarna är att intressera sig för vad barnen spelar eller gör när de använder skärmarna, något som Daphne Jensen ser som krävande.
– Om man inte är intresserad är det väldigt svårt att vara genuint intresserad. Hur många pappor orkar sitta och titta på sina döttrars sminkvideor på Youtube? Jag är inte intresserad av Formel 1 och sitter inte heller och tittar på det. Man räcker inte riktigt till som förälder, känner jag.


”Barn av sin tid”
Föräldrarna som deltog i kvällen hade olika syn på om spelandet är ett problem eller inte.
– Det var någon som sade att barnen blir barn av sin tid, och det tycker jag att är intressant och på ett sätt trösterikt. Alla barn är olika och föräldrarna är olika, och vissa anser att om det inte finns några problem med barnens spelande är det onödigt att göra problem av det. Andra upplevde att spelandet är ett stort problem.
Under kvällen diskuterades också åldersgränsen för spel.
– Jag lärde mig att åldersgränserna under 18, som gäller spel, är rekommendationer, medan 18 är en fastställd gräns. Till och med i lågstadiet finns det barn som spelar spel som är förbjudna under 18. Ett problem är också att om det finns regler och gränser i ett hem, som inte finns i ett annat hem, kanske barnen börjar vara mer i det andra hemmet. Hur ska man då locka tillbaka barnen hem?
Dagens föräldrar har själva inte vuxit upp med smarttelefoner, något som kanske gör att de känner sig vilsna, tror Daphne Jensen.
– Det handlar om att man måste ta sin föräldraroll och sätta gränser, och man ska ha kraft och energi att göra det. Alla behöver inte ha gemensamma regler men genom att berätta vilka utmaningar och lösningar man har kan man stödja varandra i rollen som förälder.

Tidningen Hem och Skola 1/2020. Malin Wikström, text • Lassi Lintunen/Ehyt, foto