Med två skolcoacher i huset ökar möjligheterna att se alla elever. I Cronhjelmskolan har Jannike koll på rastaktiviteterna, medan Mikaela finns där för den som behöver prata.
Det är matrast i Cronhjelmskolan i Larsmo och elever överallt. Ljudnivån är ganska hög, men det finns ett sätt att kanalisera energin. I gymnastiksalen hinner Jannike Hänninen knappt plocka fram redskapen förrän sjuans pojkar börjar hoppa volter på den stora mattan.
– Allra roligast är rasterna när vi får spela innebandy eller futsal, säger Noel Brännbacka, men även den stora gymnastikmattan drar till sig eleverna.
Noel och kompisarna Hugo Fagerholm och Einar Sundkvist säger att de orkar bättre om de får röra på sig under rasterna.
Detta läsår har skolan två coacher – en resursperson och en som ansvarar för rörelse och motion.
Resurspersonen Mikaela Hellman har funnits i huset i nio år, medan Jannike Hänninen började i våras.
– Min uppgift är att aktivera eleverna under rasterna. I högstadiet blir det mycket stillasittande under en skoldag, och det här är ett sätt att få utlopp för energin, men också för att hjälpa eleverna att orka koncentrera sig under lektionerna.
Hänninen har en bakgrund som ergoterapeut och har jobbat mycket med barn och unga. Att vi mår bra av att röra på oss är ingen nyhet, men i högstadieåldern behövs det ibland lite extra insatser för att väcka intresset. Förutom de fysiska aktiviteterna i gymnastiksalen har Jannike en hel arsenal med olika spel, samarbetsövningar och utmaningar som dyker upp i korridorerna under rasterna. Spaghettispelet och reaktionsspelet med färgflaskor är två av favoriterna.
– Internet är fullt av idéer och material och jag får ofta tips via Pinterest. Vissa grejer fungerar bra, medan andra inte alls går hem hos eleverna. Det gäller att hela tiden testa sig fram, säger hon.
När rasten är slut packar Jannike ihop sitt material, men även under lektionerna har hon en viktig roll. I samråd med lärarna kommer hon in i klasserna och erbjuder pausgymnastik.
Lugnare i korridorerna
Tanken på en rörelseinriktad skolcoach kom via ett kommunalt projekt, som till största delen finansieras via externa projektpengar och administreras av Regionförvaltningsverket.
Rektorn Idamari Johansson ser redan nu resultat och hoppas på en fortsättning där kommunen går in och satsar pengar på motsvarande verksamhet även när projektpengarna är slut.
– Vi hade en period av ganska mycket stök i korridorerna, men efter att Jannike började har läget lugnat ner sig betydligt. Även undersökningen Hälsa i skolan visar att Larsmoeleverna uppskattar möjligheten att röra på sig. För två år sedan var det 26 procent av eleverna som ansåg sig ha goda möjligheter att vara med och påverka rastaktiviteterna, och i år var siffran över 40.
När kommunen lät bygga en pumptrackbana i anslutning till skolområdet såg Idamari Johansson ytterligare en möjlighet till rörelse. Tack vare bidrag från projektet Finlandsmodellen har skolan investerat i tolv cyklar som eleverna får använda under vissa raster.
– När det gäller rörelse har vi det bra ställt just nu, men det finns också ett behov av andra typer av aktiviteter. Här får vi vara kreativa för att kunna erbjuda något också för de som inte gillar det fysiska.
Fokus på eleverna
Skolcoachernas viktigaste uppgift är att finnas till för eleverna i huvudsak under rasterna och att försöka se alla elever på ett sätt som lärarna inte hinner. De är också medlemmar i skolans elevhälsogrupp och ansvariga för trivselundersökningarna.
– Lärarnas uppgift är att fokusera på lektionerna och inlärningen, medan vi finns där för allt det där andra. Det ska vara låg tröskel att komma och prata med oss och vi har heller inget att göra med vitsord eller betyg, vilket kan kännas skönt. Skolan är trots allt ganska prestationsinriktad, säger Mikaela Hellman.
Från och med i höst har hon ett eget rum på andra våningen. Hit kan eleverna komma in och sätta sig ner och prata i lugn och ro.
– Den enda regeln jag har är att telefonen ska hållas i väskan. Om man vill sitta här ska man vara beredd att diskutera med mig.
Här kan hon även ta emot enskilda elever som behöver prata, vill ha hjälp med läxorna eller behöver få arbeta i lugn och ro under en lektion.
Idamari Johansson säger att coacherna har en given plats i skolan. Om möjligt hade hon gärna haft ännu fler:
– Ju fler vuxna de unga kan ty sig till och lita på desto bättre.
Text: Sonja Finholm
Foto: Eva-Stina Kjellman
Läs också: Skolcoacherna har hittat sin plats
