Femåriga Selma Sainomaa är en av de ungefär 10 000 barn som deltar i det första, omtalade nationella försöket med tvåårig förskola i Finland. Vi besökte det ena av de två daghemmen i Helsingfors som är med i försöket, Domus på Brändö, för att se hur det hela kommit igång.

Förskolläraren Tina Sedin håller upp en karta över Brändö så att alla barn som sitter i ring på golvet ska se. Vet ni var vi är? Några barn sträcker upp handen och en svarar ”Brändö”.

Sedan funderar man på ett säkerhetsformulär som barnen har fått fylla i med föräldrarna att ha hemma. Och så minns man tillsammans första hjälpen-påsen alla har gjort. Att den har plåster och desinfektionsmedel.

– Skillnaden mellan den gamla verksamhets­kulturen för förskolan och den vi nu testar är hårfin men har stor betydelse; förr talades det om att lära tillsammans och nu om en lärande gemenskap, förklarar Sedin.

– Barnet ska vara delaktigt och känna sig likvärdig, att ”hej, jag har ett plåster jag också och kan göra något åt små sår själv”.

Sedin talar varmt för att allt utgår från barnet och planeras individuellt; hon har intervjuat barnet om förväntningar, vänskaper, intressen och barnet får teckna en lyckoblomma om ”vad gör dig glad?” och gör veckovisa uppföljningar.

Vårdnadshavaren och barnet har utgående från en blankett fått fundera vidare hemma.

– Många tror att vi inför en strikt skolmiljö men allt utgår från att jag planerar en lärande lek i små grupper som beaktar exempelvis barnens intressen, temperament och hemspråk, säger Sedin.

Föräldrarna eniga

Inför höstlovet tog vi tre föräldrar på pulsen och frågade Marja Ahjopalo, Sabina Vacker och Jussi Sainomaa om deras första intryck. Trion var enig om att försöket är viktigt och fint på många sätt. Deras barn Lasse, Oliver och Selma har gillat läget och är stolta.

Marja Ahjopalos son Lasse är nyfiken och vetgirig, vilket ledde till en ansökan till pilotprojektet.

– Jag hade känslan av att pilotprojektet medför mer planering och är ett strukturerat steg mot skolan, vilket tilltalade mig.

– Jag anser ju att en 5-åring har kapacitet att utveckla sig och ändå hinner med den fria leken. Lasse har gillat att utmana sig själv på ett bra sätt.

Sabina Vacker tycker att det är fantastiskt att hennes Oliver och de övriga får mer tid att behandla saker.

– Frågan ”varför” kan nu behandlas grundligt i alla ämnen!

Förskolebarnen i Domus kommer i år från från åtta olika dagisar. Därför sitter satsningen på kommunikativ kompetens bra här.

– Kompisförhållanden får mer tid och inför skolstart är det ju ett av de viktigaste områdena, konstaterar Vacker.

Jussi Sainomaa gillar exempelvis sättet att observera allt som är matematik i vardagen och som pappa i en tvåspråkig familj där finskan dominerar är han också nöjd över att språket står i centrum så att Selmas svenska kan stärkas inför skolstarten.   

– Jag vill också rikta ett tack till personalen. Jag är djupt imponerad av att den båda hinner vårda och lära enligt den långa listan på läroplanen.

Text och foto: NINA WINQUIST

Tidningen Hem och Skola 4/2021