Förberedelserna inför hösten började under andra veckan i maj, och redan före det, i mars, jobbade Utbildningsstyrelsen utgående från olika scenarier för hur situationen kunde utveckla sig.
– Vi har haft tre huvudsakliga scenarier som vi har levt med, och närmare hösten hade vi nio olika alternativ som vi nu är förberedda inför, säger Olli-Pekka Heinonen, generaldirektör för Utbildningsstyrelsen.
På Utbildningsstyrelsens webbsidor finns nu stödmaterial för alla utbildningsstadier man jobbar med. Det var klart redan i början av juni, men innan det kunde publiceras var man tvungen att vänta på de senaste instruktionerna från Utbildnings- och kulturministeriet, samt från Institutet för hälsa och välfärd. Dessutom har en temporär men viktig lagändring gjorts i början av augusti.
– Under våren fram till mitten av maj levde vi i en värld där beredskapslagen var i kraft, och med stöd av den kunde man avvika från en del skyldigheter i den normala lagstiftningen. Den möjliggjorde heltäckande lösningar, som till exempel att skolorna stängdes, säger Olli-Pekka Heinonen.
I nuläget räknar man med att beredskapslagen inte kommer att användas igen, men det kan ändå uppkomma situationer då närundervisningen inte kan ordnas på ett säkert sätt. Lagen om grundläggande utbildning känner inte till distansundervisning, men det nya tillägget åtgärdar det. Undervisningen kan alltså fortsätta på distans utan extra åtgärder ifall en skola måste stängas på grund av coronan.
Kalendern kastades om
Precis som för så många andra kom våren att påverka stort också i Olli-Pekka Heinonens vardag. Genast från början av mars kastades hela kalendern om och ledandet i Utbildningsstyrelsen fick nya former. En säkerhetsgrupp sattes ihop, och den hade distansmöte varje vardagsmorgon klockan åtta. Det här satte takten på allt.
– Vi uppdaterade oss om läget, vilken sjukdomssituationen var, vilken den internationella erfarenheten var, vad som förväntades av oss och vilka behov som fanns på fältet. Situationen förändrades hela tiden, säger Olli-Pekka Heinonen.
– Det var inte bara det att man var tvungen att ta emot utmaningen, utan man var också förberedd. Det berättar något om den höga nivån på lärarutbildningen i Finland och att lärarna är vana att ta ansvar för lärandet.
Mindre pendlande, mera spring
Utbildningsstyrelsen övergick snabbt till distansarbete i mars, vilket ledde till att Olli-Pekka Heinonen kom att tillbringa mera tid hemma än vad han gjort på över 30 år. Han är en flitig motionslöpare sedan tidigare, men nu satte han i en extra växel.
– Jag bor i Tavastehus, och ungefär tre timmar går till arbetsresor varje dag om jag reser till Helsingfors. Om jag distansjobbar får jag i princip tre timmar till godo under vardagar.
Den här extra tiden har till exempel möjliggjort en timmes morgonrunda sex dagar i veckan, något Heinonen satte i system i april. Medeltalet på stegmätaren var uppe i 17 000 per dag i juli.
En annan intressant och något oväntad effekt av våren har varit ett ökat och mera intensivt internationellt samarbete, vilket beror på att vi är i en situation där ingen riktigt vet något säkert och ingen har alla svar.
– Att slå ihop sina kloka huvuden är det bästa man kan göra då. Man börjar fråga runt och nyttja olika nätverk. Kontakten mellan länder ökade märkbart, och även mellan olika organisationer. Jag har själv deltagit i många internationella webinarier som talare, och i paneler där man gått igenom vad man lärt sig, och vad som händer sedan.
Finland har fått mycket uppmärksamhet för sitt skolsystem, då man klarat sig bra i internationella jämförelser och intresset har tydlig-en hållit i sig under coronakrisen. Enligt Olli-Pekka Heinonen är det speciellt två saker som intresserar. En är hur snabbt lärarna tog emot utmaningen att fungera i en helt annan omgivning.
– Det var inte bara det att man var tvungen att ta emot utmaningen, utan man var också förberedd. Det berättar något om den höga nivån på lärarutbildningen i Finland och att lärarna är vana att ta ansvar för lärandet. I länder med mera hierarkiska skolsystem är lärare vana med att invänta instruktioner på hur man ska agera. Då blir det svårt att på kort tid få in en stor mängd lärare i ett nytt läge, säger Olli-Pekka Heinonen.
Enligt honom finns det undersökningar som säger att upp till 40 procent av lärarna tog i bruk för dem nya program och system när man övergick till distansundervisning. Det är en stor omställning, men generellt sett lyckades det.
Lärarautonomi
Den andra intressanta punkten är just de finländska lärarnas och skolornas relativt stora autonomi jämfört med andra länder. Bland andra Andreas Schlechter, direktör för utbildningsfrågor inom OECD, har i samtal med Olli-Pekka Heinonen frågat hur ett sådant arrangemang kan fungera i ett samhälle som går igenom stora förändringar. Hur försäkrar man sig att alla börjar röra sig i samma riktning?
– Den här situationen visade att det var just tack vare autonomin som man agerade snabbt åt samma håll. På den fronten fungerar systemet, säger Olli-Pekka Heinonen.
Text och foto: Christian Bertell
Tidningen Hem och Skola 3/2020
