Organisationen Helsingforsmission vill ge verktyg och skapa diskussion om den ensamhet som många skolungdomar och studerande upplever. Både svensk- och finskspråkiga skolor är med i programmet School to Belong.
”Jag upplever att jag inte har en nära vän.”
Totalt 26 procent av ett urval finländska ungdomar i årskurserna 7–9 och på andra stadiet håller med om det påståendet.
”Jag känner att jag inte har en grupp som jag känner att jag hör till.”
Här håller 25 procent med om påståendet.
De här siffrorna kommer från Helsingforsmissions enkät om ensamhet. Drygt 6 000 ungdomar på årskurserna 7–9 och andra stadiet i både finsk- och svenskspråkiga skolor deltog i enkäten.
Helsingforsmission arbetar för att motverka ensamhet i samhället. Organisationen lanserade i fjol programmet School to Belong för att ge skolorna, ungdomarna och hemmen verktyg för att tackla ensamhet.
– Helsingforsmission ordnar workshoppar och lektioner för eleverna om ensamhet och samhörighet, säger krisarbetaren Oscar Lehtinen från Helsingforsmission.
Vad kunde då skolgemenskapen göra för att bryta den ensamhet som många upplever? Så här svarar ungdomarna själva i enkäten:
Hela 43 procent anser att det borde skapas ”fler möjligheter att lära känna andra”, medan 19 procent uppgav att det behövs ”mer satsningar på samhörighetskänsla i skolan”. Bland annat det här betonar Helsingforsmission i de workshoppar och utbildningar som ingår i School to Belong.
– Personalen får konkreta verktyg för att se och hantera ensamhet, men också för att bygga en starkare gemenskap i skolan. För eleverna innebär det att de får vara delaktiga i att försöka skapa en förändring, säger Lehtinen.
Oscar Lehtinen säger att respektive skola måste bedöma hur den kan arbeta för att skapa en mer trivsam miljö. Han tycker att det är viktigt att inte trissa upp förväntningarna för mycket. Det är ingen enkel match att helt och hållet avskaffa ensamheten.
– Det är bättre att säga ”här jobbar vi för att ingen ska behöva vara ensam” i stället för att säga ”genom det här programmet blir ingen ensam”. Det senare alternativet utgår från att efter avslutat program är ensamheten avskaffad. För ja, så funkar det ju inte, säger Oscar Lehtinen.
Tutorer kan bygga gemenskap
Mattlidens gymnasium i Esbo är en av de 109 skolor som gått med i School to Belong-programmet. Julia Kinnunen och Melanie Bäckström är tutorer för första årets studerande. Våren 2023 deltog de i Helsingforsmissions tutorutbildning där ensamhet var ett stort tema.
– Vi har pratat en hel del om ensamhet den senaste tiden i skolan och i tutorutbildningen i våras fick vi tips på hur vi kan göra om en person verkar vara ensam, säger Julia Kinnunen.
Vad kan du då göra rent konkret?
– Om någon är ensam är det viktigt att inte tvinga någon att göra något. Det viktiga för en tutor är att bilda en gemenskap, säger Melanie Bäckström.
Hon förklarar att hon under utbildningen lärde sig mycket om ensamhet:
– Det finns så många olika slags ensamhet. Någon kan vara konkret och fysiskt ensam, medan någon kan känna sig ensam trots att hen är en del av en grupp. Ensamhet syns inte alltid på ytan, säger Bäckström.
Julia Kinnunen minns hur hon själv kände sig som första årets studerande i gymnasiet:
– Jag kommer väldigt väl ihåg hur rädd och stressad jag var under de första skoldagarna. Det var en ny omgivning för mig. Tutorerna var till stor hjälp för att de försökte få alla med – de lyckades skapa en bra vi-anda i gruppen, säger Kinnunen.
Melanie Bäckström påminner om att var och en har ett ansvar för att alla ska få plats i ett samtal.
– Det är viktigt att verkligen lyssna. Ofta uppstår situationer där de som har en ”större personlighet” i en grupp hela tiden överröstar andra. Om då en mer tystlåten person precis börjat säga något måste de andra lyssna. Om ingen lyssnar så känner sig vissa i gruppen mindre betydelsefulla än andra, säger Bäckström.
Den där hopplösheten som en del ungdomar upplever när de är väldigt ensamma kan kännas övermäktig. Ensamheten kan kännas som ett stort svart moln.
Oscar Lehtinen
Också riktat till hemmen
Oscar Lehtinen säger att programmet också riktar sig till vårdnadshavarna.
– Vi vill berätta om ensamhet och uppmuntra till diskussion om ensamhet i hemmen. Vi vill visa att det är något helt normalt som vi alla i olika grad upplever.
Trots att Oscar Lehtinen jobbat länge som krisarbetare med ungdomar har han själv flera gånger känt sig lamslagen av hur totalt ensamma en del ungdomar är.
– Det skrämde mig att jag inte visste vad jag skulle göra. Den där hopplösheten som en del ungdomar upplever när de är väldigt ensamma kan kännas övermäktig. Ensamheten kan kännas som ett stort svart moln.
Lehtinen har via utbildningar lärt sig mer om vilka metoder som kan hjälpa. Nu kan han bemöta ensamma unga på ett nytt sätt.
– Först blir du kanske lamslagen. Men när du plockar ner det hela i de små bitarna och ställer frågan ”Vad kan jag göra i dag?” uppstår en situation där en förändring är möjlig, säger Oscar Lehtinen.
Att bryta ensamheten kan kräva att den unga måste ta ganska stora steg. Här är det viktigt att identifiera vilka handlingar som kan leda till en förändring.
– Då måste den unga, kanske tillsammans med någon hen litar på, ställa sig frågorna ”Finns det någon i min nära krets som jag skulle vilja vara närmare?” och i så fall ”Kunde jag försöka vara mer tillsammans med denna person lite oftare, eller kanske bjuda hem hen?” säger Oscar Lehtinen.
Text: Marcus Floman
Foto: Karl Vilhjálmsson
