Ensamhet, bristfälligt samarbete mellan hemmet och skolan och stor arbetsbelastning oroar föräldrar till ungdomar på andra stadiet.
Föräldrabarometern för föräldrar till ungdomar som studerar på andra stadiet är den första i sitt slag i Finland. Målet var att få information om hur föräldrarna upplever ungdomarnas studier och välbefinnande samt samarbetet mellan hemmet och skolan. Totalt 7 168 föräldrar svarade på enkäten.
Förbundet Hem och Skola och Suomen Vanhempainliitto genomförde undersökningen i slutet av 2022.
Resultaten visar att nästan 90 procent av de föräldrar som svarade på enkäten upplever att deras ungdomar trivs i skolan och med sina studier. Trots detta uttryckte många föräldrar en stor oro kring ensamhet, studiestress, undervisningskvalitet och också bristen på en fungerande kommunikation mellan hemmet och skolan.
Coronan påverkade det sociala
Katarina Perander är specialsakkunnig inom utbildning vid Förbundet Hem och Skola, och har analyserat resultaten och skrivit rapporten. Hon lyfter speciellt fram ensamheten som oroväckande:
– Som vi vet är ensamheten ett stort problem i vårt samhälle. Att den oroar så många föräldrar är något vi behöver ta på allvar när vi funderar på hur vi tillsammans kan stödja de ungas välbefinnande. Ensamheten oroade i synnerhet flickors föräldrar och föräldrar till barn som går i gymnasiet, säger Katarina Perander.
Många föräldrar upplever att coronapandemin har påverkat ungdomarnas sociala relationer på ett negativt sätt. De ungdomar som isolerade sig hemma under pandemin har nu svårt att återfå kontakten med sina skolkamrater och jämnåriga. Föräldrarna kritiserar också de årskurslösa gymnasierna. De unga hittar inte sin plats i gemenskapen då de inte har en egen grupp som följer dem under hela studietiden.
Mycket jobb i gymnasiet
Föräldrar till gymnasiestuderande är oroliga för arbetsbelastningen och välbefinnandet hos de studerande, speciellt bland flickorna. Föräldrar till ungdomar som studerar inom yrkesutbildningen lyfter däremot fram bristen på närundervisning och den stora mängden självstudier. Föräldrarna önskar mera information om läroanstaltens rutiner, studiernas uppbyggnad, studieprestationer och möjligheter till stöd för lärande.
Många vill se mer samarbete
Föräldrarnas önskemål om mera information återspeglas också i svaren om samarbetet mellan hemmet och läroanstalten. Vissa föräldrar är nöjda med samarbetet och anser det var öppet och aktivt. Andra anser att samarbetet är bristfälligt eller obefintligt.
– Föräldrar önskar att de kan följa med hur studierna framskrider så att de kan ingripa i tid om det behövs. Men de vill också höra om den ungas styrkor och vad som fungerar för att kunna stödja den ungas val efter andra stadiet, säger Katarina Perander.
Föräldrarna tycker det är viktigt att de har möjlighet att lära känna läroanstalten, personalen och andra föräldrar. Många föräldrar vill att samarbetet mellan hemmet och läroanstalten ska fortsätta också efter att ungdomen blivit myndig då till exempel kontakten via Wilma automatiskt upphör ifall den unga inte ger tillstånd för att den ska fortsätta.
Krävande men bäst vara förälder
Majoriteten av de föräldrar som svarade på enkäten (94 procent) anser att de kommer väl överens med sin ungdom. Trots detta anser drygt hälften (54 procent) av föräldrarna att det kräver mycket resurser att uppfostra en ung person och en tredjedel (33 pro-cent) har upplevt utmattning som förälder under det senaste året.
”Vi behöver inga nöjesparker, för livet med en tonåring är en enda berg-och-dalbana. Det gäller att hålla huvudet kallt och ögonen öppna även om det ibland kan vara spännande i svängarna. Det är viktigt att komma ihåg att jag också har varit ung och att jag också blev riktigt bra.” – förälder
Många föräldrar lyfter ändå fram att trots att föräldraskapet kräver mycket av en så är det det bästa som hänt dem. De ser sin ungdom som förnuftig, öppen och ansvarstagande. Föräldrarna ser också positivt på framtiden: 94 procent av de svarande tror att deras ungdom kommer att klara sig bra i livet.
Rapporten finns att läsa här.
Text: Charlotta Svenskberg
