Undervisnings- och kulturministeriet publicerade i december 2022 sin första Bildningsöversikt. Den visar att inlärningsresultaten har försämrats sedan 1990-talet då Finland låg i topp i internationella jämförelser, och utbildningsnivån hos våra unga vuxna var den högsta i industriländerna. Utredningar har visat att försämringen i inlärningsresultat sedan år 2000 har varit exceptionellt snabb internationellt sett, och innebär mer än ett år av lärande – enligt vissa studier upp till två år.
Dessutom: Skillnaderna i inlärningsresultaten mellan könen ligger på en internationellt sett ovanligt hög nivå, och skillnaderna har ökat under 2000-talet. En grupp som utmärker sig i en färsk utredning gjord av Nationella Centret för Utbildningsutvärdering (NCU) är pojkar i svenskspråkiga skolor. Deras skrivfärdigheter utvecklas betydligt långsammare än hos andra elever i årskurs 1–2.
NCU:s utvärderingsexpert Annette Ukkola lyfter fram att skrivförmågan är fundamental för fortsatt lärande. Bristande skrivförmåga kan påverka resultaten i andra läroämnen.
Tyvärr ger rapporterna inte svar på vad som kan ha bidragit till den ogynnsamma utvecklingen. Undervisningsministeriet har meddelat att saken kommer att utredas. Många hypoteser har kastats fram, men i mina ögon hittills inga som ger förklaring till varför vi i Finland tappar vår placering i internationell jämförelse. Jag har till exempel svårt att godta ökad mängd upplevd stress hos ungdomar som en förklaring – i vårt globala samhälle är väl stress något de flesta ungdomar i världen drabbas av? Och vad är orsaken till ökande skillnader mellan könen?
Jag tror att vi kommer att få vänta på svar. Orsakerna är sannolikt mångfacetterade och mångbottnade.
Vad kan då vi föräldrar göra medan vi väntar?
Utvärderingen visar tydligt att läsning i hemmet lönar sig. Barn som läser varje dag får ett års försprång i kunskaper jämfört med barn som läser en gång i veckan eller mer sällan än det. Ju oftare barnet läser, desto starkare utvecklas kunskaperna och färdigheterna. Med läsning avsågs i rapporten att barnet läser självt eller att någon läser högt för barnet.
Jag har märkt att jag själv läser mindre skönlitteratur än tidigare. Jag lånar också böcker på biblioteket mer sällan än förut. Hur kommer allt detta sig? Tänker jag godkänna en sådan utveckling nu när jag har fått upp ögonen för den?
Föräldrarnas läsande utgör högst antagligen en förebild för barnen. Papperstidningen hemma hos oss har för länge sedan ersatts med digital prenumeration. I ljuset av rapporterna var det kanske ett dumt beslut – mitt barn ser ju inte att jag läser om jag gör det på mobilen.
Hur ser det ut hemma hos dig? Läser du?
Nora Grotenfelt, förbundsordförande
