Hur ska man kunna veta hur rutiner och traditioner i skolan ser ut om ingen berättar? Var får man tag på en vuxen att prata med om föräldraskapet och dess utmaningar? Programmet Föräldramentor i skolan förde samman Heidi och Alicia, två högstadiemammor med olika erfarenhet av föräldraskap i skolan.

Hösten 2022 träffades Heidi Takala och Alicia Trezise-Segervall för första gången. Eller nja, egentligen hade de sett varandra flera gånger tidigare då de har barn som går i parallellklasser, men de hade aldrig pratat med varandra i rollerna som föräldramentor och adept tidigare.

– Det är alltid givande att ha ett bollplank, någon att diskutera och fundera med. Därför tänkte jag direkt på föräldramötet då vi fick information om det här programmet att jag kanske kan stödja någon annan med de erfarenheter jag har, säger Heidi Takala.

Hon har fyra barn, varav två i högstadiet, och kände att det kunde vara trevligt att diskutera skolrelaterade frågor med en annan vuxen. Det samma tänkte Alicia Trezise-Segervall då hon anmälde sig till programmet. För henne som är uppvuxen i Australien såg högstadietiden i en katolsk privatskola med 1 800 elever inte riktigt lika ut som den hennes dotter möter i Korsholms högstadium. Väldigt mycket är annorlunda i Finland: gratis skolluncher och simhallsbesök, ingen skoluniform och inga nunnor som håller koll i korridorerna.

– Bara en sådan sak att man är finklädd på skolans avslutningar var främmande för mig, den traditionen har vi inte i Australien. Också det att eleverna kan besöka platser utanför skolområdet med sin lärare utan att vi har undertecknat någon särskild överens-kommelse är annorlunda, säger Trezise-Segervall.

Det här kan kanske verka som småsaker, men för den vårdnadshavare som inte känner till outtalad kunskap om hur man brukar göra är informationen viktig.

Fyra pilotskolor under första året
Programmet Föräldramentor i skolan pågår initialt i fyra pilotskolor och pilotföreningar i Svenskfinland. Christian Joffs är en av dem som koordinerar verksamheten. Han ser fram emot en utökad mentorskapsverksamhet redan i år.

– Tanken med mentorskap är att man lär sig hantera en ny situation genom att få dela sina upplevelser och tankar med någon annan med liknande erfarenheter. Vi hoppas att de som deltar i programmet ska få en känsla av sammanhang och en större förståelse för det som händer i skolvardagen så att de själva ska kunna ta en aktiv roll i elevens lärande. Idén är att man som skolförälder ska få en annan, erfaren skolförälder att diskutera med, säger Joffs.

Det är just det här Heidi Takala och Alicia Trezise-Segervall är ute efter. De har hunnit träffas ett par gånger under sin tid inom programmet, gått på promenad och pratat om sådant som berör barnens skolgång: vad som sades på senaste föräldramöte, vad som är aktuellt i skolan, hur man kan tänka kring tillvalsämnen, hobbyer, fickpengar och delaktighet i vardagssysslor.

– Man bestämmer naturligtvis själv vad man tar upp på sina träffar men samtalet håller sig alltid inom ett givet område: skolan och föräldraskapet, och det är rätt skönt att veta på förhand. Samtidigt känns det tryggt att vi båda är införstådda med att allt vi säger stannar mellan oss, det har vi skrivit på avtal om, säger Takala.

Låg tröskel
Pia Blomqvist är rektor i Korsholms högstadium och välkomnar föräldramentorskapet. Hon ser det som ett viktigt projekt som fyller en viktig funktion och samtidigt en lucka.
– Inom skolan uppmuntrar vi eleverna att med låg tröskel ta kontakt med skolcoacher, lärare och handledare. Det här är lite motsvarande, men för föräldrar, och det är jätteviktigt. Vi vet att det alltid finns frågor och vi välkomnar förstås alla föräldrar att ta kontakt. Men det här konceptet tror jag att har en lägre tröskel. Att som vuxen få en annan vuxen i liknande situation att prata med kan göra att det kännas lättare att närma sig ett problem eller en fråga där man kanske inte i första hand vill kontakta skolan, säger Blomqvist.

Text: Catrin Sandvik
Foto: Nelly Björkholm