Alla elever i grundskolan på Åland läser sedan hösten ett nytt ämne – religions- och livsåskådningskunskap. – Nu får alla samma kunskap om olika religioner vilket kan bidra till ökad förståelse, säger klasslärarna Josephine Lönngren och Julia Thompson.
Förändringen betyder inte att psalmer förbjuds på skolavslutningen. Julkyrka kan också ordnas om det samtidigt erbjuds alternativ.
Katarina Halme-Wiklund, specialsakkunnig vid landskapsregeringens utbildningsbyrå, ser förändringen som ett stort steg framåt.
– Vi skapar förståelse för varandra i stället för att segregering. Det är spännande att Åland går i bräschen och från fastlandet visas intresse för vår modell, säger hon.
Josephine Lönngren och Julia Thompson är kolleger vid Södersunda skola i Jomala. Skolan har cirka 100 elever i årskurserna 1–6. De båda, som är lärare för varsin sammanslagen klass med elever i årskurserna 3–4, välkomnar det nya ämnet.
– Det är en stor fördel att alla elever deltar och får samma kunskap oavsett vilken religion de tillhör eller om står utanför. Det främjar en vi-känsla, säger de och Thompson tillägger:
– Det här känns helt rätt i tiden och liknar upplägget i Sverige, som jag blev bekant med när utbildade mig och jobbade där.
Mycket att sätta sig in i
För att undvika en abrupt övergång smög de båda in en del av det nya i undervisningen redan i fjol. En av förändringarna är att andelen bibliska berättelser minskat radikalt på lågstadiet, nytt är till exempel att man i trean-fyran tar upp högtider inom judendom och islam.
– Vi som klasslärare har för begränsade kunskaper om övriga religioner för att kunna förklara på ett bra sätt så det gäller att läsa på. Det finns inte heller ett enda läromedel, som är perfekt att använda, så vi måste plocka ihop en hel del eget material vilket givetvis betyder en del merarbete.
De båda deltar i den fortbildning som landskapets utbildningsbyrå ordnat och leds av utomstående experter från Åbo Akademi men även från Sverige. Den har hittills bland annat gett en bakgrund till hur religionen format vårt samhälle och våra värderingar.
Blivit mer medvetna
– Vi har fått många tankeställare, till exempel hur vi uttrycker oss. Vi ska inte utgå från att alla är kristna och säga att ”vi” firar jul så här, vi ska uttrycka oss mer allmänt. Det är också viktigt att visa på alla likheter som finns mellan religionerna. Om en elev i klassen har en annan tro kan den berätta mer men bara om den själv vill. Ingen ska känna sig utpekad.
Josephine och Julia säger att eleverna är intresserade av andra religioner.
– Det har ofta blivit livliga diskussioner under lektionerna. De yngre eleverna har ett öppet sinne och få fördomar.
Ingen dramatik
Mikael Virta, lärare i religion, historia och samhällskunskap vid Kyrkby högstadieskola, ser ingen större dramatik i förändringen för högstadiets del eftersom undervisningen redan långt vilat på en konfessionslös grund.
– Det har blivit ett visst ståhej kring det nya ämnet, men det grundar sig långt på missuppfattningar. En del tror till exempel att vi inte får prata om Bibeln och Jesus mer. Det är klart att vi får det, men vi ska inte utgå från att alla elever vet vad exempelvis dop eller skriftskola är.
Rent praktiskt har förändringen lett till att vissa grupper ”fyllts på” med elever som tidigare hade livsåskådningskunskap. Nu sitter alla i samma grupp och tar del av samma undervisning.
– Det är givetvis bra. Inte kan man välja bort vissa delar i andra ämnen heller. Vad jag själv tror eller inte tror på hör inte hit, lika lite som min politiska åsikt ska skina igenom i undervisningen i samhällskunskap, säger Virta.
Frågor kring gränsdragningen mellan religionsutövning och traditioner har väckts sedan det nya ämnet infördes. Får man sjunga Den blomstertid nu kommer på avslutningen? Får man ordna julkyrka?
– Det får man. En enskild psalm i skolhuset är inte religionsutövning. Det är däremot julkyrka med en präst, som predikar, och böner som hålls. Skolan kan ordna julkyrka även i fortsättningen, men hemmen ska informeras och det ska inte vara obligatoriskt. Det i sin tur betyder att det ska finnas ett fullvärdigt alternativ. Att lämna elever som inte deltar ”ensamma” i skolan framför en dataskärm är inte ett sådant, säger Katarina Halme-Wiklund.
Vad säger hemmen? I stort sett ingenting enligt de lärare som vi intervjuat.
– De som varit mest engagerade när det gällt religionsundervisningen, även före den här förändringen, är föräldrar som hör till någon frikyrka, säger Mikael Virta.
Hem- och Skola-föreningen vid Strandnäs skola skrev i ett remissutlåtande att det nya ämnet är bra. Det är bredare och mer neutralt, värderingar sätts åt sidan och alla får samma kunskap.
Text och foto: Helena Forsgård
Tidningen Hem och Skola nr 1/2022
