Egentligen ville jag inte vara klasspappa. Jag skulle delta så lite som möjligt i skolans aktiviteter. Bara gå på obligatoriska föräldramöten och sitta tyst längst bak i klassen.
Det blev lite annorlunda.
Jag var ändå ny i min roll som klasspappa och ny som vuxen i skolan – faktiskt samma skola jag själv gått i för typ hundra år sedan.
Aha-upplevelsen sjönk in en dag då jag stod i snödrivan i Johannesparken i Helsingfors och snörade knattarnas skridskor. Jag var frivilligt flera gånger ute i kylan för att knyta och ta av skridskor och det var hur skoj som helst. Mängden uppskattande fniss, raka tack och nöjda miner kändes bra.
Och jag tror också att egna junioren godkände min närvaro.
Förstås, alla behöver inte gå ut och frysa. Eller vara klasspappor och klassmammor. Föräldrar, vårdnadshavare och andra nära och kära kan hjälpa och bidra på många olika sätt.
I den här tidningen skriver Tua Ranninen, före detta redaktör för Hem och skola, om livet som klassmormor. Coronaåret bara fortsätter och det gör allt lite mera krävande för alla. Tua som började som skolsenior 2015 har inga avsikter att sluta.
Också av andra artiklar i tidningen framkommer hur viktigt det är att bry sig om vad man än gör. Det vet lärare, elever och föräldrar. Varje år kommer nya och de behöver stöd.
Tommy Pohjola
Har du tips på uppslag? Redaktionen nås bäst på mejlen redaktor@hemochskola.fi
Tidningen Hem och Skola 2/2021
