Vi var spända inför årets årsmöte i Hem och Skola-föreningen i vår lilla stad. Det föregående årsmötet hade varit en flopp, rent ut sagt, med bara två utomstående deltagare förutom styrelsen.
Vår skola har fantastiska föräldrar som har kämpat i flera år på grund av den dåliga inomhusluften i skolhuset. Men när barnen väl hade flyttats ut i baracker och det nya skolhusbygget hade påbörjats var det som om luften gick ut ur föräldraengemanget. Vem orkar komma till ännu ett möte?
Vi som var på plats skrattade och försäkrade för varandra att vi kör på och försöker igen nästa år.
Nästa år kom coronan, årsmötet sköts först upp till hösten och flyttades sedan på distans. Vi i styrelsen kände att årsmötet knappast skulle bli en framgång den här gången heller. Men vi gjorde vårt bästa för att locka deltagare, blundade och svalde, och loggade in.
Vi hickade av förtjusning när nya ansikten ett efter ett dök upp på skärmen. Sammanlagt räknade vi till 25 deltagare – nytt årsmötesrekord i vår skola. Sju nya styrelsemedlemmar anmälde sig dessutom – också det rekord.
Vad lärde vi oss? Vi blev påminda om vilka fantastiska föräldrar vi har. Och att distansmöten, hur trötta vi än är på dem, behövs ibland. Och i stunder det går knaggligt: Kör på och försök igen!
Pamela Friström
redaktör
Tidningen Hem och Skola 4/2020
