Det finns många missförstånd och feltolkningar kring vad som ska hållas hemligt i skolor och på daghem. – Tystnadsplikten behövs, men ibland är personalen så rädd att bryta mot den att den inte delar med sig av information föräldrarna har rätt att ta del av, säger juristen Ulrika Krook.
De flesta av oss vet att det finns uppgifter som ska hållas hemliga. Men vad som ska hållas hemligt och vad som är öppen information kan ibland vara oklart.
– Utgångspunkten är att det som är stiftat i lag ska hållas hemligt. Om någon i personalen säger att den har tystnadsplikt, ska den samtidigt kunna hänvisa till ett specifikt ställe i lagen, säger Ulrika Krook, lärare i social- och barnrätt vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Hon är själv uppvuxen i en lärarfamilj, har jobbat med småbarnspedagogik, i grundskolan och med social- och hälsovårdsfrågor i många år samt är utbildad jurist. Men inte heller för en expert är det helt lätt att ha koll på alla detaljer kring tystnadsplikten.
– Ibland fick jag läsa fem gånger innan jag förstod att jag haft fel kring en fråga. Det finns mycket man bara antar att är på ett visst sätt, och lever efter den missuppfattningen.
En del missuppfattningar kan handla om sådant som tidigare varit sekretessbelagt, men som senare genom lagändringar blivit offentliga uppgifter. Tidigare stod till exempel daghemmen under socialvården där kundrelationer är hemliga.
– När jag frågade personalen på min dotters daghem om namn och ålder på ett nytt barn som skulle börja där, blev de helt ställda och sade att de inte får ge ut sådana uppgifter. Tidigare var det så, men i dag är det öppen information.
Ledningen måste vara uppdaterad
Personalen på daghemmen och i skolorna är som känt hårt belastad, och det kan kännas ohemult att kräva att de har koll på alla uppdateringar och detaljer.
– Man kan inte lägga allt ansvar på den enskilda läraren eller personalen på daghem, men ledningen ska hålla sig uppdaterad.
Det kan också finnas strukturella orsaker till att man inte ger ut information.
– Till exempel att man i en skola eller ett daghem tänker att de blir besvärligt om föräldrarna får veta för mycket, säger Krook.
Hon understryker att det för att undvika missförstånd och skrönor ändå alltid är bättre att personalen går ut med informationen än att föräldrarna får höra den omvägar.
Enligt Krook har personalen på daghem och i skolor ofta en missuppfattning kring hur långt deras ansvar sträcker sig. Vid till exempel situationer där bråk uppstått kan läraren välja att skicka information till alla inblandade.
– Men om en utomstående förälder frågar vad som hände måste läraren berätta, annars gör den fel. Däremot kan läraren inte ansvara för vad föräldrarna gör med uppgifterna. Föräldrarna får inte sprida vidare sekretessbelagd information på till exempel sociala medier.
Vid ett fall av mobbning är själva händelsen offentlig, liksom vilka barn som är inblandade.
Vilka uppgifter är hemliga?
Att vi har en möjlighet att kolla upp saker motverkar missbruk av makt. Men känsliga uppgifter kan skada vissa personer om den hamnar i fel händer, och kan därför inte vara tillgängliga för alla.
Exempel på sådan information är om barnet är sjukt, har en funktionsnedsättningen eller religiös åskådning. Personalen på daghem och skolor får inte heller berätta att ett barn har två mammor eller att en förälder har dött.
– Det handlar om familjeförhållanden, den delen av privatlivet är sekretessbelagd. Men här är det kanske bättre att föräldrarna själva berättar. Föräldrarna ska alltid tänka på vad som är bäst för barnet.
När det är kalasdags är det lättaste sättet kanske att be personalen på skolan eller daghemmet om kontaktuppgifter till de andra föräldrarna. Men här får man ibland ett nekande svar med hänvisning till att det är hemliga uppgifter.
– Det är en missuppfattning som bygger på gamla uppgifter och den oro EU:s dataskyddsförordning skapat. Själva kontaktuppgifterna är offentliga. Men om det finns ett konstaterat hot, och familjen ansökt om spärrmarkering ska uppgifterna givetvis hållas hemliga.
Krook påpekar att föräldrarna också har en skyldighet att tänka efter själva.
– Vi får till exempel röra oss fritt inne i skolbyggnader, men om du tar en bild på ditt barn där ett annat barn som inte är till sin fördel syns är du själv ansvarig över att inte kränka det andra barnets integritet. Fråga alltid om det är okej att lägga ut bilden på sociala medier.
– Vi är inne i ett brytningsskede där vi föräldrar måste inse att vi inte har rätt att bestämma om precis allt.
Kom ihåg barnets rättigheter
Barn har alltid rätt att delta och framföra sin åsikt. Och vi föräldrar är skyldiga att känna till våra barns rättigheter. Våra barn har som enskilda individer rätt att använda sig av sina rättigheter också i förhållande till oss föräldrar.
– Vi är inne i ett brytningsskede där vi föräldrar måste inse att vi inte har rätt att bestämma om precis allt. Vår uppgift är att alltid se till våra barns bästa.
I en del lagar och bestämmelser finns en utsatt åldersgräns för när barnet får bestämma om frågor som berör dem själva. I andra fall avgörs det utifrån barnets ålder och utvecklingsnivå, som varierar från fall till fall. Ett tonårigt barn som kommer från en konservativ familj ska till exempel kunna besöka elevvården och berätta om sin homosexualitet i förtroende.
– Det har också funnits fall där föräldrarna motsatt sig att barnet valt bort ett tillvals-ämne, och sedan gått vidare till regionförvaltningsverket.
Enligt skollagstiftningen är det föräldrarna som i sista hand bestämmer, men då bryter föräldrarna mot barnkonventionen.
– Lärarna känner barnet så väl att de vet om det bara är frågan om ett infall hos dem. Som förälder är det här jättesvårt att inse.
En läkare eller yrkesutbildad person inom elevhälsan eller sjukvården avgör om ett barn är tillräckligt moget att själv bestämma om vård eller olika ingrepp. Ett barn ska till exempel i vissa fall själv få bestämma om det vill ta vaccin.
– Om barnet anses vara tillräckligt moget och noga har övervägt sitt beslut har det rätt att själv besluta om att ta vaccin. Vårdpersonalen avgör frågan från fall till fall.
Text: Jenny Jägerhorn Foto: Björn Udd
Tidningen Hem och Skola 3/2020
