Höga förväntningar på många olika områden i livet leder lätt till konstant stress och prestationsångest. Läs hur fyra sakkunniga tycker att föräldrar kan lätta på ungdomarnas börda. Och vad ungdomarna själva kan göra för att må bättre och lägga ribban på rätt nivå
Enligt Hälsa i skolan-undersökningen (THL, 2017) känner sig en femtedel av unga sig otillräckliga i skolan.
Verksamhetsledaren för ungdomsverkstaden Sveps, Tariku Ahlfors, har inget problem med att förstå varför känslan av otillräcklighet är så utbredd. Han säger att alla vuxna har ett ansvar att inte öka på ungdomarnas press.
– Jag brukar säga rakt ut att det är helt okej att ta det lugnt. Man behöver verkligen inte ha alla svar om sin framtid som 15-16-åring. Om föräldrarna tror det och är oroliga smittar oron av på ungdomarna.
De över 200 ungdomarna som årligen besöker Sveps berättar också att de är rädda för att göra fel val efter nian och känner ångest inför normer och krav från släktingar. Ahlfors uppmanar vuxna att fundera på vad och hur de talar med unga på släktträffarna.
Berätta om hur du misslyckats!
Bicca Olin, ordförande för Finlands svenska skolungdomsförbund, håller med.
– Varför ska de vuxna alltid berätta om allt de gjort bra och vad de lyckats med? Det kan vara viktigare att berätta exempel på vad man misslyckats med och säga att det inte var så farligt!
– Berätta om hur du inte hittade en studieplats förrän du var 30 och att allt ordnade sig i alla fall. Eller att du inte fick ditt första sommarjobb förrän du var 17.
Olin säger att man ska säga rakt ut att det alltid finns hopp, att det inte är hela världen om man inte kommer in någonstans på första försöket, klarar studenten genast eller är sjuk och inte kan fixa det där viktiga provet just då.
Bicca Olin betonar hemmets och föräldrarnas betydelse just nu i och med att de senaste årens nedskärningar drabbat högstadier, gymnasier och yrkeshögskolor hårt.
– Det här är ett samhälleligt problem, lärarna har inte samma resurser att hjälpa ele-ver som tidigare. Samtidigt förändras världen i en oerhörd takt som de unga inte själva kan påverka.
– Därför är det viktigt med hur vi själva talar om vår stress och skapar lugn från samhällets eviga impulser. Jag tänker på mig själv när barnen i matbordet säger: ”Lägg bort telefonen, du har själv sagt att vi inte svarar i telefon när vi äter”.
Stress behöver inte vara farligt
Elevhandledare Ida Martin betonar att självkännedom är a och o. De vuxna i skolan och hemma borde enligt henne redan tidigt ”öppna begreppen” för ungdomarna och lära dem skillnad på normal stress som hör livet till och ångest.
– Det finns elever som tror att känslan av stress inför ett prov eller ett kortare projekt är farlig, och som trissar upp sin egen känsla och dessutom suger åt sig av andra skolkompisars stress.
– Om de skulle förstå att det är en lång väg från vanlig provstress till ångest skulle de känna sig säkrare, må bättre och kunna koppla av lättare. All stress är inte farlig.
Hon varnar ändå för att långvarig stress kan utvecklas till ångest, handlingsförlamning och depression, just därför är det så viktigt att lära känna sig själv och veta var ens gränser går.
Tankar, känslor med teater
Kulturarbetaren CG Wentzel är chef för turnéteater Taimine och ser sin uppgift i skolorna som kristallklar.
– Det är enkelt. Vi väljer ungdomarnas pers-pektiv och fungerar som en kompass för dem. Vi ger exempel på situationer och lösningsmodeller och erbjuder en möjlighet att tänka på djupet och känna efter.
För att komma ungdomarna nära och lyfta fram saker som berör dem, men som de kanske inte ens vågar diskutera sinsemellan måste Wentzel & co vara ganska provokativa. Han vet att de har lyckats när de har hundratals elever som lyssnar, skrattar och kanske fäller en tår tillsammans.
– De har fått en gemensam upplevelse, där de känner igen sig själva och sina kamrater, något konkret att greppa. Sedan kan de diskutera det vidare med hjälp att ett pedagogiskt eftermaterial.
Det viktigaste Wentzel upplever att vuxna kan göra är att ge ungdomarna en möjlighet att diskutera med vuxna, som inte stå där med höjt pekfinger och berätta hur livet ska levas.
– Tävlingen i dagens samhälle är hård och vi borde skruva ner på takten lite. Få mer ut av budskapet att vi är alla i samma båt och att livet inte sist och slutligen handlar om att tävla.
Taimines produktion nästa höst heter Lyckomanifestet.
– Där har vi de kära föräldrarna med, de är nämligen centrala i framgångsproblematiken. Ett litet ord eller en blick vid frukostbordet räcker för att lägga press på de unga.
– Vi vill skapa lust hos ungdomarna och signalera att man får och ska njuta. Ungdomstiden är så kort!
Tips!
Nina Winquist, text • istock, foto
Tidningen Hem och Skola 2/2019
