Det jäste och bubblade i samhället. Budskapet från de unga var: Demokrati, solidaritet och jämställdhet. Också i skolan växte kraven på mer delaktighet både från elev- och föräldrahåll. Året var 1969. Det år som Förbundet Hem och Skola grundades.
Det fanns många aktiva föräldraföreningar i slutet av 1960-talet. De hade framför allt i uppgift att skaffa pengar och understöd till skolorna, men de fick inte påverka. Man levde i en auktoritär tid. I skolan var det rektorn, hemma pappa som bestämde.
Varje skola hade också ett föräldraråd. De politiska partierna vaknade till och krävde att råden skulle motsvara de politiska partiernas styrka och sammansättning. På svenskt håll blev det här skevt, eftersom SFP var så starkt. Det ledde till att samma människor i de övriga partierna representerade sitt parti i ett flertal skolor.
– Vi tyckte det här var fånigt. Samarbetet mellan hemmen och skolan var det viktigaste, säger eldsjälen Mary Nybergh, som valdes till förbundets Maförsta ordförande.
Hon betraktar sitt engagemang för förbundet som sin livsgärning.– Brinner jag för något så gör jag det, säger hon entusiastiskt. När vi gör intervjun, hösten 2016, är hon 95 år och fortfarande i mycket gott skick. – Jag medger att jag är positiv och så har jag goda gener. Min mamma blev 101 år.
Grundskolan – ett frågetecken
Tillbaka till det turbulenta 1969.
– Vi var fruktansvärt ivriga. I Helsingfors fanns det då 18 läroverk, de flesta privatskolor. Några år senare skulle grundskolan införas. Ingen visste riktigt vad den skulle innebära, men i Helsingfors var man på många håll mycket misstänksam och fördomsfull, säger hon.
Den elev som ville fortsätta i ett läroverk måste tentera in, efter vanligen fyra år i folkskola. Det uppbars terminsavgifter och skolmaten kostade, så många föräldrar hade inte råd att låta sina barn få en högre utbildning. Grundskolan skulle bli gratis för alla.
– De föräldrar vars barn gick i folkskola jublade, medan både föräldrar och lärare i privatskolor tyckte att det var en försämring. Också i Österbotten var man mycket glad över det nya skolsystemet.
Mary Nybergh minns att fördomarna mot grundskolan handlade om att man var rädd för att alla barn skulle stöpas i samma form, men den grundläggande tanken var en jämlik skola som alla skulle få gå i, oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation.
Engagerade föräldrar
Det fanns ett intresse, ja en beställning på ett brett föräldraengagemang. Människor ville vara med om att utveckla det egna barnets skola och reda ut vad grundskolan egentligen skulle innebära. Några entusiastiska föräldrar i Munksnäs skred från ord till handling.
– Det konstituerande mötet för Förbundet Hem och Skola hölls den 8 maj. På några månader snickrades stadgar och visioner ihop. Vi skissade mål och metoder, tiggde skrivmaskiner och dupliceringsapparat och flyttade till en källarlokal på Grundvägen 32. Några pengar hade vi inte, men desto större entusiasm.
– Det enda kruxet med vårt första kansli var att vi varken hade rinnande vatten eller toalett. Som tur var bodde min syster snett över gatan, så vi fick nyckel till dem att användas ”vid behov”. Det fanns ett litet smalt fönster under takkanten, men när trottoaren plogades om vintern blev det helt igenmurat. Om alla styrelsemedlemmar ställde upp vid ett möte kunde ingen röra sig någonstans. Det var bokstavligen fullt hus!
Pengar behövs
Mary Nybergh kom snart underfund med att hon tyckte bättre om att verkställa beslut än att fatta dem, så hon blev i stället förbundets första verksamhetsledare, en post som hon innehade i 13 år. Någon nämnvärd lön fick hon inte.
Efter tre år kom också Berit von Troil som ekonom in i bilden. Då behövdes en fast hand som tog ansvaret för den skraltiga ekonomin, som med god språklig förmåga kunde formulera ansökningar om bidrag och som med organisatorisk effektivitet kunde delta i planeringen av verksamheten.
– Utan hennes realism och energi hade vi nog kört fast. I det långa loppet kan man inte bara leva på idealism, det behövs pengar också.
Tidningen Hem och Skola, som de första 40 åren hette Vi och vår skola, utkom från första början.– Fast då stensilerades den och var mycket anspråkslös, skrattar Mary Nybergh.
Hon talar om den första tiden med stor värme. – Det var en lycklig tid, full av kreativitet. Vi hade ett nära samarbete med både lärarfacket och skolungdomsförbundet. Det var roligt att gnabbas med de entusiastiska vänsterungdomarna, som senare blev män i staten. Men en del lärare var rädda för att föräldrarna skulle blanda sig i själva skolarbetet. Stämningen i skolorna var mer misstänksam än vad den är i dag.
Alltid samma frågor
I mitten av 1970-talet lyckades förbundet hyra in sig i ett kontorsrum intill Arbetets Vänners festsal vid Annegatan 26. – Det kändes som himmelriket!
Vad handlade verksamheten om?
–Egentligen var frågorna de samma då som nu. Temat är evigt men generationerna byts ut. Det var betygsfrågan, nivågruppering i språk och matematik, skulle man ha ämnesrum eller klassrum. Vi diskuterade ordningsregler och oron i skolmiljön, skolgårdarnas tristess, sommarlovets längd, morgonsamlingarnas innehåll och modersmålets betydelse.
Mary Nybergh säger att man egentligen inte hade någon enhetlig opinion att framföra till centrala skolmyndigheter, utan man jobbade med att uppmuntra lärare att informera och föräldrar att delta och diskutera. ”Eleven i centrum” var det viktigaste.
– Klassmötesverksamheten blev småningom mycket central och vi fick många impulser och mycket material från Riksförbundet Hem och Skola i Sverige, som senare drabbats av inre splittring. Vi ordnade möten, konferenser och kurser för att övervinna lärarmotstånd och inspirera till föräldraaktivitet i olika delar av Svenskfinland.
Mary Nybergh är mycket stolt över en konferens som Förbundet Hem och Skola stod värd för på Aulanko med modersmålet som tema i mitten av 1970-talet.
– Vi gjorde ett kompendium av det som vi hade kommit fram till och det användes sedan som grund för fortbildning för lärare av Skolverket i Helsingfors.
Viktigare än någonsin
Det var viktigt att få klassmötesverksamheten att fungera. Man skulle inte bara dricka kaffe och småprata, alla skulle känna att de fått något i bagaget när de gick hem. Mary Nybergh anser att Hem och Skola behövs mer än någonsin.
– Det finns alltid dåliga lärare, hemska föräldrar och ouppfostrade ungar. Hem och Skolas roll är att överbrygga svårigheterna och uppmuntra till samarbete.
Lika lite som man då visste vilka sociala egenskaper som behövs i morgon, vet man det nu.
– Jag tror att det är viktigt att man håller fast vid traditioner så att man blir rotfast. Vi måste stå på en solid grund. Tänk på alla de flyktingbarn som förlorat sina rötter. De borde förankras här! Samarbetet mellan invandrarbarnens föräldrar och skolan blir väldigt viktigt. Här har skolorna en stor uppgift. I Ös-terbotten har man kommit långt med integrationen, medan man trampar i barnaskorna på svenskt håll i Helsingfors. Mary Nybergh tror på det småskaliga. – Det är i den som vi människor är tryggast. De som går i skola har rätt till en god skolmiljö. De skall få en bred samhällskunskap, som är politiskt och religiöst oberoende. Hon förutspår en god framtid för Förbundet Hem och Skola. – Det behövs mycket entusiasm, glädje och optimism fortfarande – och den finns och lever i förbundet!
Text: Tua Ranninen • Foto: Marcus Rosenlund
Tidningen Hem och Skola 2/2019
