För datapedagogen Johan Palmén gäller det att tänka igenom grunderna om man vill använda de digitala skärmarna på bästa sätt.

I sitt jobb på Folkhälsans Datateket i Helsingfors får Johan Palmén ofta frågor om hur man bäst nyttjar den nya digitala tekniken i skolmiljö.
– Det är ofta frågan om på vilket sätt man kan stödja ett barn mera. Det finns faktiskt otroligt trevliga, tidsenliga verktyg, som kanske förr kallades för hjälpmedel. De finns tillgängliga för alla som vill ha det. Behöver jag ett förstoringsglas kan jag ha det med i fickan i samma apparat där jag har en översättare, en gps, och allt jag tycker att jag behöver för dagen, säger han.
Johan Palmén utgår också från behov då han tänker på om elever ska få ha med sina smarttelefoner i klassrummet. Att man tar fram det som behövs för att genomföra en uppgift, då man exempelvis ska ta reda på något eller för att dokumentera. Samtidigt som han är medveten om att smarttelefonen med alla sina appar kan vara distraherande, vill han ogärna förbjuda apparaterna rakt av. Hellre skulle han se en dialog i någon form om hur apparaterna ska användas i skolmiljön och den vägen träna upp eleverna.
– Jag tycker att dialogen kring hela användningen är viktig, om hur mycket och till vad vi använder skärmarna. Kanske också det mest avgörande, när ska vi stänga av skärmen för att ge vårt stackars huvud vila. De här smarta apparaterna påminner oss om det ena och det andra. Vi har inte en enda fokuserad stund.

Glöm inte mjukvaran!
Johan Palmén jobbade i skolvärlden som lärare när datorer började dyka upp i skolorna. Det var stora lådor som dök upp och ingen förstod riktigt vad de innehöll. Småningom packades de upp och användes på något sätt.
– Tyvärr upplever jag att det ännu i dag ibland kan vara lite liknande. Vi har en tendens att gå med tekniken före i de här frågorna.
Ofta får Johan Palmén också höra om skolor där det finns bra teknik, men den lilla mjukvara som kanske skulle få vissa elever att ta stora steg framåt får inte köpas in.
– Sedan ropar pedagogerna efter gratis appar för det är det de får ladda ner. Då funderar jag på hur okej det är att barnen blir utsatta för reklam under skoltid. Det finns väldigt bra verktyg man kunde ha tillgång till i skolan. Barn som behöver extra stöd med läsning kan till exempel fotografera en text och lyssna vad där står, och det kostar någon euro, men att få ut kunskapen om sådana verktyg, det är inte så enkelt.
Dels kan man se det som en budgeteringsprioritering i samband med digitaliseringen av skolan. Man satsar på hårdvaran, men glömmer mjukvaran. Dels är utvecklingen så snabb att man inte alltid hinner med. Plötslig kan det man satsade på eller tänkte satsa på vara föråldrat.
Johan Palmén poängterar ännu att han aldrig skyller på pedagogerna om digitaliseringen i en skola går snett.
– Alla behöver få tillräcklig och kontinuerlig fortbildning för att kunna hantera det hela. Har man inte fått det finns det ingen som kan kräva att du ska ha alla svar.
Text och foto: Christian Bertell, Tidningen Hem och Skola 4/2018