En vuxen människas skärmdagbok
Marcus Rosenlund förde dagbok över sin skärmtid under en veckas tid i oktober. Resultatet fick honom att må illa.
Jag får en olustig känsla av att befinna mig i prologen till The Matrix. Det måste vara så här det börjar, tänker jag, när vi assimileras av maskinvärlden.
Måndag
De är de sista som vi smeker om kvällarna och de första som vi väcker med en öm beröring om morgnarna. Sedan bär vi dem nära våra hjärtan hela dagen. Våra smarttelefoner.
Tidig måndag förmiddag, Intercity-tåget Helsingfors–Vasa. Av de 15 människorna i kupén sitter 13 och stirrar ned i sina skärmar. De två övriga är konduktören som går sin runda, och så jag som sitter och observerar de övriga ur ögonvrån.
Jag får en olustig känsla av att befinna mig i prologen till The Matrix. Det måste vara så här det börjar, tänker jag, när vi assimileras av maskinvärlden. Fast The Matrix kom ut 1999, då fanns ju inte Facebook, mitt eget huvudsakliga cyberheroin. Jag tjatar jämt och ständigt om att jag hatar Facebook och ska sluta snart. Än har det inte skett. Särskilt svåra är morgnar och kvällar då jag är trött, och sedan känner jag mig smutsig och svag efteråt. Nattsömnen blir orolig efter kvällens stirrande.
Dagens skärmtid: Telefon 3h 7 min (mestadels Facebook och Messenger) + dator 2h 45 min (jobb: ljud-, text- och bildbehandling).
Tisdag
Min telefon väcker mig på hotellrummet. Alarmljudet är gällt och skärande. Hon kunde vara lite öm mot mig i gengäld, när jag nu en gång smekte henne på rummet hela kvällen. Jag kunde ha gått ut, bett någon kollega eller vän ta ett glas tillsammans med mig. I stället fegade jag ur och var introvert tillsammans med henne. Netflix & chill kallas det. Men nä, det var bara Netflix.
Nej förresten, tänker jag. Jag vägrar hänvisa till min smartlur som ”hon”. Det är bara sjukt.
På vägen tillbaka till Helsingfors sjunger hon, nej just det ja, den, lugnande vaggvisor i mina öron via Spotify medan det österbottniska åkerlandskapet skiftar till Tavastlands insjöar bakom mina trötta, halvslutna ögonlock. Ska jag räkna det som skärmtid?
Nej, men det blir en hel massa facebook-ande på telefonen igen.
Lyckligtvis tycks mina barn inte, liksom resten av den generationen, bry sig om Fejan. Fast varför skulle de? Mamma och pappa är ju där. Och farmor. Min mamma är nästan mer inbiten facebookare än jag.
Dagens skärmtid: Telefon 4h 25 min (sociala medier, Netflix, nyheter) + dator 1 h 10 min (jobb: textbehandling).
Onsdag
Tidig morgon på lokaltåget till Böle. Betydligt fler människor i den här kupén, och nästan alla stirrar ned i sina skärmar under tystnad. Själv dras jag in i ett gräl med en klimatskeptiker på Facebook så att jag nästan missar min station.
Men å andra sidan. För tjugo år sedan, då jag började pendla, gömde folk sig bakom sina Hesarin och Husisar. Inte talade någon med varandra då heller (det här är Finland, trots allt), bara prasslandet från broadsheet-sidor som vändes var annorlunda.
Senare på kvällen när barnen har gått till sängs. Frun och jag sitter i soffan som vi brukar. Tv:n är släckt, ingen tittar ju på tv numera. Vi tittar flyktigt på varandra. Ska vi? Nä, det har varit en lång dag och allt det där. Som genom en perfekt synkad koreografi tar vi fram våra respektive skärmar och sugs in i dem.
Dagens skärmtid: Telefon 3h 18 min (sociala medier, nyheter) + dator 3 h 20 min (jobb: ljud- och textbehandling).
Torsdag
– TAXIN ÄR HÄR!!
Morgon. Vår äldre sons skoltaxi bromsade nyss in utanför vår portgång. Han står i ytterkläderna mitt i vardagsrummet och stirrar med vidöppna, frånvarande ögon på den stora skärmen på väggen. Han blir så där hypnotiserad av skärmar och varken ser eller hör någonting av omvärlden.
Jag kunde tända eld på gardinerna och han skulle inte reagera, tänker jag frustrerat för mig själv. Jag stänger av tv:n och han rycks tillbaka till den här världen, tar sin skolväska och försvinner med ett glatt ”hejdå!”
Han har ett lindrigt intellektuellt funktionshinder, men vilken är min ursäkt? Jag är precis likadan själv. Jag bara inbillar mig att jag kan multitaska, att jag reagerar på yttre stimuli när skärmen har slukat mig.
Dagens skärmtid: Telefon 3 h 20 min (sociala medier, nyheter) + dator 3 h 45 min (jobb: ljud- och textbehandling) + tv 45 min.
Fredag
83 procent av Finlands föräldrar upplever att familjen tillbringar för mycket tid med sina smarttelefoner, enligt en studie som en av våra teleoperatörer har låtit göra. ”Finländska föräldrar oroliga för familjens digivälmående”. Jag läser studien från rutan på min laptop. Delar den med en kompis. Samtidigt, bredvid mig i soffan, skriver min hustru på sin egen laptop. Åtminstone producerar hon aktivt i stället för att konsumera passivt. Våra båda söner tittar på Youtube på sina mobilers skärmar.
På väggen står tv:n på. Vem knäppte på den?
Ett rum, fyra personer, fem skärmar. Hunden sover mellan oss i soffan och gnyr i sömnen.
Dagens skärmtid: Telefon: 2 h 58 min (sociala medier, nyheter, Skype) + dator 5 h 10 min (jobb: ljud, bild, text) + tv 30 min.
Lördag
På stugan. Jag minns min barndoms höstkvällar här, innan elströmmen kom. Jag läste Kalle Anka i fotogenlampans sken medan morfar benade sin gädda vid köksbordet och mormor stickade sockor vid den sprakande kaminen. Ingen tv, ingen telefon. Inte ens den sorten med tråd. Hur många år sedan var det? Kanske trettiofem. Känns som tusen.
Numera har vi en regel i familjen. Inga skärmar vid kvällsmaten. På den punkten är vi benhårda, frun och jag. Den lilla skärmfria oasen måste vi hålla fast vid.
Senare, när barnen har somnat, tar hon och jag ett glas vitt och tittar på Unge kommissarie Morse på TV 1. Kvalitetstid = kvalitetsprogram.
Barn slutade vi skaffa 2009, ungefär samtidigt som Iphone och Facebook slog igenom. Liksom en stor del av finländarna. Det var då som nativitetens kurva började peka brant nedåt i vårt land. Sammanträffande? Knappast.
Dagens skärmtid: Telefon 2 h 30 min (some, nyheter) + TV 2 h 20 min.
Söndag
Skrev den här kolumnen. Blir kallsvettig och lite illamående när jag öppnar telefonens statistik för veckans användning av sociala medier. Tänker att från och med nästa vecka måste det tammetusan bli en ändring! Vad är sannolikheten för det, tror ni?
Dagens skärmtid: Telefon: 2 h 20 min (sociala medier, nyheter) + dator 3 h 5 min (kolumn för Hem och Skola, Skype, bildbehandling).
Text och bild: Marcus Rosenlund, Tidningen Hem och Skola 4/2018
