
Jag har lett Förbundet Hem och Skola i tjugo år. Under den tiden har jag aldrig tvivlat på att det arbete vi gör, alltså att bygga tillit mellan hem och skola, har haft samhällets stöd i ryggen. Nu gör jag det för första gången.
Regeringens nya kriterier för Steabidrag riskerar att halvera vår finansiering. För oss handlar det inte om siffror på ett papper. Det handlar om fem anställda som kan bli två och en halv. Och det handlar om de tusentals föräldrar, pedagoger och barn som varje dag bygger den vardagstillit som gör att ett barn vågar räcka upp handen i klassrummet.
Jag vill vara tydlig med varför det här stör mig så djupt.
Det handlar inte om ett enskilt parti. Samtliga regeringspartier har enats om att skära ner stödet till civilsamhället och därför riktar jag mitt missnöje mot dem alla.
Det som rivs ner är inte bara organisationer. Det är själva infrastrukturen för dialog i vårt samhälle. De organisationer som Stea finansierar är ofta röster för människor som annars inte kan göra sig hörda. Ett samhälle utan ett fungerande civilsamhälle är ett steg närmare något vi inte vill se i Finland. Låt mig säga det rakt ut: En diktatur*.
Det gör mig inte mindre upprörd att beslutet dessutom är ekonomiskt korkat. Vår sektors egna beräkningar visar att varje investerad euro betalar tillbaka 1,40 euro till samhället i minskad ohälsa, minskat utanförskap, i barn som klarar sig bättre i skolan för att hemmet och skolan pratar med varandra i stället för förbi varandra. Att skära ner här är inte en besparing. Det är en räkning som skickas vidare, till barnen och familjerna som inte får det stöd de skulle ha haft.
Jag vill ändå inte avsluta i uppgivenhet. Vi kommer att söka Steabidrag i september, precis som vanligt. Vi kommer att leta efter nya samarbeten och finansiärer. Och vi kommer, oavsett vad som händer med budgeten, att fortsätta göra det vi alltid gjort: stå vid barnens sida och bygga broar mellan hem och skola. Den uppgiften försvinner inte för att finansieringen blir osäker.
Men jag vill be dig om något. Prata om det här. Med varandra, inom lokalföreningar, med förtroendevalda. Berätta vad det skulle betyda för er skola, ert daghem, era barn, om det stöd vi ger inte längre finns där.
Civilsamhället byggs inte upp av ministrar och budgetlinjer, det byggs upp av människor som bryr sig om varandras barn. Just nu behöver vi vara många röster, inte en.
Mitt förtroende för våra politiker har rämnat de senaste månaderna. Men mitt förtroende för alla duktiga medlemsföreningar, föräldrar, personal i skolor och daghem har aldrig varit starkare.
Micaela Romantschuk, verksamhetsledare
*) Även om mitt ordval diktatur i en HBL-intervju den 13 augusti fick några att höja ögonbrynen så har flera insatta gett mig rätt. Senast på seminariet Bildning som beredskap den 20 augusti konstaterade flera experter att civilsamhället är under attack av högerextrema krafter. Videoklippen från seminariet är mycket sevärda.