Sömnbrist och sura miner. Gråt och protester. Snöslask och hällregn. Och tidspress och stress för att hinna vidare till jobb eller hobbyer. Det är en svårbemästrad konst att på ett snyggt sätt lämna sina barn på da-gis och hämta dem vid dagens slut.

Samtidigt är det något föräldrar minsann hinner få träning i. Ett barn som börjar dagis vid ett års ålder och gör normala veckor hinner föras och hämtas kring tusen gånger. Och det innan det blir dags för nya lämningar och hämtningar i förskolan, skolan eller eftis.

Gott om tid att gå i fällorna med andra ord. Att känna igen sig i de här karikatyrerna är lätt hänt, men kanske ändå inte att rekommendera. Åtminstone inte varje dag.

Brevbäraren
Här är det ”effektivitet” som är nyckelordet. Snabbt och utan utsvävningar levereras paketet (barnet) till rätt adress, uppackningen får någon annan ta hand om. Personalen möts i bästa fall med en enstavig hälsningsfras. Samma föräldrar är för övrigt ofta de som tar otillåtna genvägar på dagisgården eller som ”i bara någon enstaka minut” parkerar bilen på exakt det ställe där det i ett dussin e-postmeddelanden påpekats att föräldraparkering är förbjuden.

Multitaskaren
Pratar ofta demonstrativt högt med sitt barn och hälsar överdrivet glatt på dagispersonalen. Problemet är bara att i Airpodsen som sitter i örat pågår dagens andra distansmöte för fullt. Uppstår dödtid under lämningen används den tiden för att sköta e-posten. Proceduren upprepas sedan x antal timmar senare, då dagens trettonde Teamsmöte råkar sammanfalla med hämtningen.

Diskbänksrealisten
Fullt övertygad om att livet är jobbigt, och förvissad om att tre års ålder är en bra tidpunkt för ett barn att få höra sanningen om livets vedermödor. Lämnar därför sitt barn med förmaningen ”Nu är det TYVÄRR så att jag MÅSTE gå på jobb, och därför är läget att du MÅSTE vara på dagis”. Slutklämmen lyder ofta ”nej snälla vän, gråt inte, tror du verkligen att JAG tycker det är KUL att tvingas gå på jobb?”.

Mutkolven
Har insett att mutor och belöning är det överlägset bästa sättet att få ett barn att samarbeta, och har inget emot att involvera oskyldig dagispersonal i fulspelet. Känns igen på replikerna ”Hej då, ha det bra nu, om du inte gråter i dag får du en chokladstång i kväll” eller ”Klär du på dig riktigt snabbt och kommer genast blir det glass efter maten fast det är tisdag!”.

Lurendrejaren
Skyr inga medel för att få barnet att lugna sig, ingen lögn är för stor. Har inget emot att lura in sitt barn på dagis, eller ut igen. Inty-gar åt ett hulkande barn att ”jag kommer riktigt riktigt snart tillbaka”, väl medveten om att det kommer att dröja åtta och en halv timme. Passar ofta på att obemärkt smita iväg utan att barnet ser, när det är upptaget med något annat.

Protokollföraren
Tycker att återseendet med sitt barn i samband med hämtning är oväsentligt, man hinner ju hänga hemma sen. Huvudsaken är att lägga beslag på dagispersonalen i en kvart för att få höra varje liten detalj om dagen: med exakta sovtider, portionsstorlekar och kompletta förteckningar över skrubbsår. Samma föräldrar tycker ofta det är extremt viktigt att få med sig varenda liten sak med sig från dagis, vägrar gå hem utan vareviga vante.

Text: Christoffer Herberts
Illustrationer: Hanna Siira