Åldersskillnaden mellan Elsa, 8,5 månader och barnrådgivningen i Finland är hundra år. Barnrådgivningen i vårt land inledde sin verksamhet år 1922 i en vedkällare i Helsingfors och idag kryper Elsa i lekrummet på mottagningen i Nickby, Sibbo. Hon är klädd i en röd Helsingfors IFK-klänning.
– Klänningen är Elsas pappas val, säger Outi Heiskanen, Elsas mamma. När han hörde att Elsa skulle vara med i artikeln ville han absolut att Elsa skulle berätta vilket vårt favoritlag är.
Elsa har varit på en rutinkontroll och träffat hälsovårdaren Tiina Hakamaa. Många bebisar kan bli lite ställda inför möten med främmande personer, men Elsa känner Tiina.
Hakamaa har arbetat med barnrådgivning i 28 år och säger att många av de frågor som var aktuella då hon började är aktuella också i dag.
– Amning och barnets ätande är ämnen som alltid dyker upp.
Sociala medier fanns inte när Hakamaa började jobba, och det hade sina fördelar anser hon.
– Det som läggs upp på sociala medier förorsakar mycket stress och en hel del ångest hos nyblivna föräldrar. Jag hade en mamma på mottagningen som var väldigt ångestfylld på grund av att hon inte ville låta sitt barn äta med fingrarna, hon var rädd för att barnet skulle sätta mat i halsen och kvävas. Det här är ett typiskt exempel på hur sociala medier bygger upp krav som inte finns på riktigt, det finns inget tvång på att låta barn äta med fingrarna, säger Hakamaa.
Det händer också att föräldrar kommer in med googlade svar på sina egna frågor och att de testar om Hakamaa hakat på de senaste trenderna.
– När jag började jobba på rådgivningen var det med betoning på just råd. Man kom till oss för att få råd, råd man i dag kan få på internet på egen hand. Tidigare var hälsovårdaren något av en auktoritet, en som sade hur saker och ting skulle vara och hur föräldrarna skulle göra. I dag handlar det mer om att ge föräldrarna alternativ, säger Hakamaa.
– Jag vill få föräldrarna att själva våga fatta beslut och bära ansvaret för bebisen.
För både Heiskanen och Hakamaa är det lätt att säga vilken fråga som ställs oftast:
– Är det här normalt, säger de med en mun och brister ut i skratt. Frågan om det normala kan handla om allt från färg på bebisens bajs till frågor som berör oro, rädslor och utbrändhet.
Barn är mer än mått och kurvor
Outi Heiskanens bror har ett barn i samma ålder som Elsa, och bebisarna är väldigt olika – också till storleken. Vikt, längd och huvudmått är något som under hela rådgivningens historia har mätts och kurvorna, som de kallas, är något som nyblivna föräldrar kan bli stressade av.
– Jag brukar inte visa kurvorna till föräldrarna, om de inte specifikt ber om att få se dem eller om det är något avvikande vi måste tala om, säger Heiskanen.
Kurvorna har under årens lopp uppdaterats, senast år 2011, tack vare bättre kost och allmän välfärd är barnen till exempel längre nu än vad de var på 1950-talet.
– Huvudsaken är att barnet mår bra och utvecklas i sin egen takt, säger Hakamaa. Under mina snart trettio år som hälsovårdare har det bara hänt ett par gånger att kurvorna indikerat något som visade sig vara följd av en sjukdom.
Överviktiga barn är också ett växande problem.
– Övervikten syns inte bland bebisar och småbarn, men en del av de barn som ska inleda sin skolgång är, om inte överviktiga så i riskzonen för att bli det, säger Hakamaa.
Elsa har hittat en boll som hon sätter sina nyutspruckna två tänder i, också mammas skor känns bra i munnen.
– Det är bra med lite nya bakterier, säger Outi Heiskanen och Tiina Hakamaa håller med.
Framtid och förändring
– Under min graviditet blev jag uppringd av Sibbo kommuns familjearbete, säger Outi Heiskanen. Vi kom överens om ett besök och under besöket fick jag information om allt från rådgivning till träffar för nyblivna föräldrar och sedan dess har jag känt att jag inte är ensam i mitt föräldraskap, det finns alltid någon jag kan vända mig till.
Sibbo är en inflyttningskommun och många nyinflyttade invånare saknar både släkt och vänner i sin närmiljö. Också därför ordnar rådgivningen babyträffar för föräldrar.
– Det finns alltid en familjearbetare på plats under träffarna, säger Tiina Hakamaa. Föräldrarna kan få hjälp eller svar på sina frågor. Mest av allt handlar träffarna ändå om att hjälpa föräldrarna att hitta nya nätverk, eventuellt nya vänner. Stöd av människor i samma situation är oerhört värdefullt.
– Det är egentligen helt otroligt att en service som den här erbjuds alla barn och föräldrar, säger Outi Heiskanen. Helt gratis dessutom!
– Vi har haft sådan tur när vi alltid fått gå till Tiina, säger Outi Heiskanen.
Elsa är Heiskanens första barn och de första besöken på rådgivningen gjorde de redan under graviditeten. Fördelarna med en långvarig relation mellan föräldrar, barn och hälsovårdare är många.
– I och med att vi känner varandra litar vi på varandra, säger Hakamaa. Vi kommer närmare varandra på en djupare nivå, det är viktigt och givande för mig i min yrkesroll. Tilliten är viktig för att vi ska upptäcka eventuella utmaningar och problem i tid.
– Det finns ingenting jag inte skulle kunna säga till Tiina, säger Heiskanen. Jag uppskattar det att jag kan skicka ett mejl med mina tankar och frågor och veta att Tiina känner oss och att jag alltid får ett svar.
Grundfrågorna är återkommande
– Det har hänt att det kommit in blivande föräldrar som jag haft som klienter då de själva var bebisar, säger Tiina Hakamaa.
Hälsovårdare Tiina Hakamaa kommer att vandra vid Elsas och hennes föräldrars sida ända tills Elsa börjar skolan och om Hakamaa fick önska något, är det följande:
– Att vi kunde erbjuda skolelever och deras familjer en likadan service som vi gör på barnrådgivningen. Hälsovårdarna i skolorna ansvarar för ett så stort antal elever att det finns en risk för att eleverna förblir anonyma.
Barnrådgivningsverksamheten startade år 1922 i en vedkällare i Berghäll, Helsingfors.
Verksamheten drevs i början av allmännyttiga organisationer och deras lokalföreningar.
År 1944 blev rådgivningen en lagstadgad kommunal service.
Verksamheten är universal, den riktas till hela målgruppen och servicen är gratis.
Text: Micaela Röman
Foto: Erika Lindström
