Efter snart 15 år i föräldraföreningar är Anders Vahtola något av en Hem och Skola-veteran. Han avskyr tjafs om småsaker på styrelsemötena och tackar aldrig nej till en mockaruta.

– Jag var nybliven småbarnsförälder och nyinflyttad Pargasbo när jag gick med i daghemmet Bantis föräldraförening för tolv år sedan. Jag ville lära känna andra vuxna. Hur det nu kom sig blev jag ordförande, fixade gårdstalko, byggde snickarbod och grillade korv på dagisgården, berättar Anders Vahtola.
– Det fanns en väldig iver att få igång en Hem och Skola-förening på daghemmet. Och det var roligt att vara med om att starta en förening och vara med om att forma verksamheten från grunden. När barnen blev större fortsatte jag av bara farten i skolans föräldra­för­ening. Först i Malms skola i Pargas och sedan i S:t Karins svenska skola.
– I Malms skola hade Hem och Skola ett tydligt fokus på att samla pengar till lägerskolan.

Det var en jättestor uppgift och ganska stora summor som behövdes. Men påhittiga föräldrar gjorde en fantastisk plan med en årsklocka där varje årskurs fick i uppgift att under läsåret ordna ett specifikt evenemang för skolans familjer – gårdsfest, halloweendisco, sånt. Så där rullade det på, vi fick ihop pengarna och jättetrevliga traditioner på köpet.
– I S:t Karins där vi bor nu har föräldraföreningen satt mycket krut på att ordna eftermiddagsklubbar på svenska.

Nu sitter du dessutom i Hem och Skolas förbundsstyrelse, hur känns det?
– Jag har väl nått toppen av min Hem och Skola-karriär nu då jag får vara med både lokalt och på förbundsnivå. Det är jätteintressant att kombinera båda perspektiven.

Vad är det med Hem och Skola som får dig att hänga med fortfarande efter alla år?
– Jag tycker om att vara aktiv, planera framåt, sätta mål, söka lösningar. Det värsta är att sitta på möten och älta detaljer. Sedan känns det förstås bra att bidra till medborgarsamhället på det här sättet, det är viktigt och roligt.
– Det var en klok mamma här i S:t Karins som sa så bra att hon är med för att hon vill försöka bygga värderingar och öka vänligheten mellan familjerna. Jag har tänkt mycket på det.

Var är papporna?
– Vi är tyvärr inte så många pappor som vi kunde vara. Föräldraengagemanget har fått en stämpel av att vara mammornas domän. Det är mammorna som har hand om skolkontakten, går på föräldramöten och engagerar sig en den lokala föräldraföreningen.
– Många pappor tränar fotbollslag och innebandylag och sätter jättemycket tid på barn och ungdomar, men lokala föräldraföreningens styrelse lockar inte. Det är synd, för Hem och Skola behöver verkligen alla slags föräldrar.
– Det är lätt att klaga på pappor som inte engagerar sig, men det kan hända att pappor bemöts lite annorlunda i skolsammanhang. Det kan hända att föreningen kör på och mest gör det som mammorna vill göra, och kanske inte riktigt ger papporna utrymme. Alla vill liksom inte baka mockarutor.

Är det något som oroar dig?
– Jag tycker mig kanske se en trend att skolor och familjer betraktar varandra från ett allt mer enkelriktat perspektiv. Familjerna ser sig själva som kunder till skolan, och skolan har inställningen att föräldraföreningarna levererar allt som kommunen inte längre betalar för. Värderingarna har hårdnat, och det gäller inte bara skolvärlden.
– Grejen med Hem och Skola är ju att det omfattar hemmet och skolan. Att vi inte levererar enkelriktat från något håll utan faktiskt möts. Efter alla Hem och Skola-år jag kan nästa tycka att samarbetet lyckades bäst på daghemmet. Personalen stödde oss i vårt föräldraskap och föreningens uppgift var inte bara att fixa pengar.
– Jag hoppas att pandemin fick oss att haja till lite, och påminde oss om att dialog och gemenskap är det viktigaste i vår verksamhet.

Vad gör dig förhoppningsfull?
– Det finns en otrolig kraft i ett Google Sheet eller Exceldokument! Det må vara svårt att locka styrelsemedlemmar, men de där uppgiftsblanketterna blir alltid fulltecknade när man bryter ner uppgifterna i enskilda, konkreta uppgifter. Det funkar alltid, det är otroligt.
– Det går lätt onödigt mycket tid till att tjafsa på styrelsemötet om hur skoldiscot ska ordnas. Men skriv ”dj” ovanför en ruta och någon kommer att fylla i den!

Vill du hälsa något till andra föräldrar?
– Vänta inte med att engagera dig, tiden går alltför fort. Dessutom handlar det slutligen om en ganska liten insats, sex eller sju möten per år, och något evenemang.
– Sedan tycker jag att man ska gå med i Hem och Skola av själviska skäl. Inte för andras skull utan för att du och din familj har nytta av det. Barnen ser att du är en pappa eller mamma som vill vara med, som är närvarande, som känner deras klasskamrater och deras familjer. Avkastningen av den närvaron får man skörda i många år efteråt. Det ser jag nu själv med mina tonåringar.

Namn: Anders Vahtola
Ålder: 45 år
Bor i: S:t Karins
Familj: Hustrun Tiia och döttrarna Emma, 17, Elsa, 15 och Selma 11 år
Jobbar: Inom försäljning
På fritiden: Musicerar, båtliv, familjeliv
Bästa skolmaten: Skolans fiskpinnar, på den tiden fick man ta så många man ville.
Favoritämne i skolan: Modersmål, man fick skriva uppsats.

Text: Pamela Friström
Foto: Robert Seger