När jag var barn och gick i lågstadiet var min mamma en väldigt aktiv förälder.
Jag minns att jag var stolt över henne för att hon kunde teckna jättefina kycklingar på inbjudan till påskdiscot som ordnades bara för att barn skulle få en guldkant i tillvaron.
Hon ordnade också basarer och klassresor tillsammans med andra aktiva.
Det här var en tid då föreningslivet var blomstrande. Det var väldigt vanligt bland mina kompisars föräldrar att vara medlemmar i frivilligorganisationer och föreningar.
Dagens situation ser annorlunda ut. Föreningsaktiviteten generellt har sjunkit.
Det här är förstås en grov generalisering; det finns såklart massvis med föreningsaktiva i till exempel sportsammanhang. Men ändå: folk har så mycket att stå i med och hinner inte eller vill inte i samma grad jobba för det allmänna bästa på sin begränsade fritid. Det stora undantaget, som jag ser det, är Hem och Skola.
Hem och Skola klarar fortsättningsvis av att aktivera föräldrar, samla ihop krafter runt en gemensam strävan för ett kollektivt bästa. Detta blir allt finare och värdefullare i takt med att omvärlden går mot ökad individualism.
Samtidigt ser jag att det finns en beställning på Hem och Skolas verksamhet som aldrig förr.
Den psykiska ohälsan hos barn har ökat, orosmomenten i omvärlden har blivit långt fler och prestationspressen hos de unga har stigit. Förbundet har, i mina ögon, gjort precis rätt saker med enorm drajv de senaste åren. Stjärngänget i styrelsen verkar nästan ha blivit extra sporrade av de utmaningar som coronapandemin har medfört. Man har satsat extra hårt på barnens välmående, man har hittat på nya kommunikationsformer som till exempel podden och man har hållit fanan högt genom kampanjen ”Du är Guld Värd”. Det största tacket går självklart ändå till medlemmarna i medlemsföreningarna, som har jobbat i ett mer utmanande läge än säkert någonsin tidigare.
För min egen del kan jag konstatera att detta uppdrag passar ihop med den målsättning och det intresseområde som jag alltid har haft under mitt vuxna liv. Ett exempel: för åtta år sedan knackade jag på dörren till professorn i allmänmedicin vid Helsingfors Universitet, och bad om att få tips på något forskningsprojekt i skärningspunkten mellan barn och unga / prevention / folkhälsa.
Treenigheten barn och unga + prevention + folkhälsa är i mitt tycke kärnan i Hem och Skolas verksamhet. Genom att stödja barnen ser vi till att motarbeta utanförskap, psykisk ohälsa och ger dem större resiliens som vägkost i livet. Vad skulle vara bättre prevention än det? Men ”folkhälsa” undrar någon kanske?
Hem och Skolas verksamhet inkluderar för tillfället 278 föreningar, och gäller uppskattningsvis 60 000 familjer. Det är inte småpotatis. Det är samhällspåverkan.
Jag är själaglad över att få ta över ordförandeskapet och ser väldigt mycket fram emot att få jobba för Förbundet Hem och Skola också på denna nivå. Jag kan inte låta bli att tillägga att jag ser fram emot att få berätta nyheten för Mary Nybergh, som grundade Förbundet Hem och Skola för över femtio år sedan, och som råkar vara en kär familjebekant till mig.
Stort och hjärtligt tack för förtroendet!
Nora Grotenfelt, förbundsordförande
