Enligt Patrik Söderberg, forskare vid Åbo Akademi, är de mest effektiva åtgärderna mot mobbning insatser på gruppnivå i stil med anti-mobbningsprogram, kombinerade med individuellt stöd för både mobbningsoffer och mobbare. Involverade föräldrar behövs också.
Mobbning är ett maktspel där mobbaren ofta försöker berättiga sitt beteende genom att ta fasta på ett annorlundaskap hos den som blir mobbad. Patrik Söderberg, doktor i utvecklingspsykologi vid Åbo Akademi, konstaterar att mobbning oftare handlar om mobbarens försök att stärka sin egen position än om den mobbade i sig. Samtidigt visar forskning att barn från till exempel minoritetsgrupper eller från familjer med dålig ekonomi eller där det förekommer psykisk ohälsa är mer utsatta för mobbning än andra.
– Även barn från otrygga hemförhållanden där det förekommer våld hör till riskgrupperna. Det blir en dubbel orättvisa då barn som redan har mycket i bagaget också löper högre risk att uppleva en otrygg skolmiljö, eftersom de inte har redskapen eller orken att stå upp för sig själva på ett fungerande sätt, säger Söderberg.
Han tror det är viktigt att kunna föra en vuxen diskussion kring de här sakerna.
– Lärare, föräldrar och andra vuxna behöver känna till och kunna tala om riskfaktorerna – på ett sätt som inte skuldbelägger den som mobbas.
Mobbning är vanligast i de tidiga tonåren-, då den så kallade sociala hjärnan utvecklas som mest. En tonåring läser av sociala signaler kring makt, attraktion och status betydligt mer nyanserat än vad ett barn kan göra. Dessutom medför övergången från lågstadiet till högstadiet många gånger ett byte av skola där de sociala rollerna omförhandlas.
Föräldrarnas stöd är viktigt
Föräldrar till ett barn som mobbas upplever ofta frustration, hjälplöshet, ilska eller sorg. Söderberg poängterar att det är viktigt att man kontaktar skolan om man märker att ens barn blir mobbat, eftersom föräldrarna ibland uppfattar att något är avvikande snabbare än vad läraren gör. Samtidigt ser läraren gruppdynamiken i klassen på ett sätt som föräldrarna inte har möjlighet till och därför är dialogen mellan föräldrar och lärare oerhört viktig.
– Det betyder inte att det alltid är lätt att samarbeta. Forskning från de senaste åren visar ändå tydligt att föräldrarna spelar en stor roll då man ska förebygga eller motverka mobbning.
Han konstaterar att en hemmiljö med omsorg och tydliga regler är en skyddsfaktor som hjälper barn att klara sig genom livet. Omsorgen gör att barn stärks i sitt egenvärde, medan reglerna gör att barn lär sig socialt samspel.
– Föräldrar kan också tänka på att själva våga tala om exempelvis psykisk ohälsa och visa acceptans för olikheter. Det hjälper barnet att hantera annorlundaskap både hos sig själv och hos andra.
Som förälder behöver man beakta att barn i olika åldrar behöver stöd på olika sätt. I dagisåldern kan det handla om att helt konkret lära barn att leka tillsammans, medan en tonåring i stället till exempel kan behöva hitta sammanhang där hen är välkommen och accepterad.
Påverka från sidan
Söderberg rekommenderar att föräldrar också diskuterar med sina barn om vad man kan göra om man blir vittne till mobbning.
– Som så kallad bystander kan man ingripa på flera sätt. Ett sätt är att tydligt säga ifrån när man ser något som är fel, om man vågar. Man kan också gå fram till offret efteråt eller skicka ett meddelande och säga att man inte tycker att det som hände är okej, även om man inte vågade säga något just då det skedde. På så sätt visar man ändå sitt stöd. Att berätta om det man bevittnat för en vuxen är ett annat sätt att försöka göra något åt situationen, men då behöver man också bli tagen på allvar av den vuxna.
Vid sidan av föräldrarna spelar skolan naturligtvis en avgörande roll då det kommer till att motarbeta mobbning. Antimobbningsprogram är en del av helheten, men det räcker inte med att ha ett program på papper. Andra faktorer, som till exempel lärarens attityd till konflikter, påverkar också.
– Som lärare kan man inte se allt, men tar man tag i det man ser eller låter man det passera? Sådana val sänder tydliga signaler till hela gruppen.
Skolan kan dessutom arbeta väldigt konkret med att stärka barns sociala färdigheter, genom att lära dem att knyta kontakter eller kunna stå upp för sig själva.
– Dessutom är det viktigt att försöka arbeta med mobbare, att hjälpa dem hantera gränser och att utveckla empati. För att skapa en trygg miljö är det bra att arbeta med de här sakerna i grupp, men samtidigt kan en del elever vara i behov av särskilt stöd då det gäller sociala färdigheter.
Johanna Granlund, text och bild
Tidningen Hem och Skola 4/2019
