Tillbaka

Föreningen i Uleåborg tar nya tag

Fem frågor till föreningen
Föräldraföreningen vid SPSU, Svenska Privatskolan i Uleåborg, har i flera år kämpat med att få ihop en styrelse. Föreningen har därför inte varit särskilt aktiv, men efter att en styrelse och en ny ordförande i Outi Toropainen (bilden) valdes på våren har man ny fart.
– Tidigare har det funnits en ordförande, men inte en styrelse, och föreningen har därför inte kunnat fatta beslut och inte haft någon officiell verksamhet. Därför är det lite som att börja från början igen, säger Toropainen.


Bor utspridda
Föreningen har inte varit helt osynlig trots avsaknaden av en styrelsen. Man har bjudit på kaffe på skolavslutningen, ansökt om stipendier och också delat ut stipendier.
– Nu har vi fått klassföräldrar, en förälder i varje klass från årskurs 1 till 9. Det har funnits klassföräldrar också tidigare, men de har inte haft någon genomtänkt funktion. En utmaning är att föräldrarna inte har naturliga träffpunkter. De träffas inte spontant på gatan eftersom skolan finns i centrum av Uleåborg och familjerna bor utspridda, en del längre bort i närliggande kommuner.
På den första träffen för de nya klassföräldrarna var uppslutningen stor.
– Den var jättebra med tanke på att det är liten skola. Det finns ett engagemang och ett behov av informella träffar.
Under träffen planerade man bland annat hur verksamheten ska se ut.
– Vi vill delta i festligheterna då skolan fyller 160 år nästa år. Vi vill bjuda barnen på en upplevelse i form av underhållning på svenska, drömmen är att bjuda in någon finlandssvensk kändis. Vi kommer också att ansöka om pengar från Svenska kulturfonden för att kunna ta in föreläsare som talar svenska, till exempel någon från Hem och Skolas nätverk. Vi vill också engagera oss under de så kallade skollördagarna som infaller en till två lördagar per år.


Skolan enspråkigt svensk
Outi Toropainen har själv gått i skolan på sjuttio- och åttiotalet, och har nu en son som går i femman. Den svenskspråkiga minoriteten utgör officiellt 0,2 procent av Uleåborgs drygt 200 000 invånare, men det finns också de som talar svenska och har en tvåspråkig identitet utan att vara skrivna som svenskspråkiga. Grundskolan har för tillfället cirka 250 elever från 1 till 9 och i samma utrymmen finns också ett svenskspråkigt daghem och ett svenskspråkigt gymnasium.

Outi Toropainen gick som barn i samma skola


– Skolan är enspråkigt svensk. Lärarna talar svenska, men barnen talar för det mesta fins-ka sinsemellan och lärarna får jobba väldigt mycket för att det ska pratas svenska i klassen och i skolan.
Enligt Toropainens uppskattning talar ungefär en tredjedel av eleverna både svenska och finska hemma, över hälften kommer från familjer där en mor- eller farförälder talar svenska, medan en del kommer från helt finskspråkiga hem. Det finns också ett fåtal helt svenskspråkiga, men de är oftast inflyttade från Sverige, både återflyttare och familjer till hockey-spelare som kommit för att spela i Kärpät.
– Jag har gamla klasskamrater, som har talat och talar enbart finska hemma, men som ändå har satt sina barn i svensk skola. I deras fall har släktens språk varit svenska en generation före min. Det säger något om identiteten, att man har en svenskspråkig minoritetsidentitet, trots att man har förlorat språket. Det är samma fenomen som gäller för samer.


Talar bildad svenska
Eftersom många av eleverna talar svenska enbart i undervisningssituationer i skolan skiljer sig språket från andra svenskspråkiga elevers svenska.
– De kan inte fulsvenska, alltså slang- och ungdomsspråk, det är en väldigt bildad svenska de pratar, säger Toropainen, som själv är helt tvåspråkig och har gått grundskolan på svenska.
Ute på stan hör man ytterst sällan svenska, men det finns svenska rum, förutom skola och daghem finns i dag till exempel Luckan, där också Hem och Skola-föreningens möten hålls.
Föreningen är tvåspråkig, det betyder att allt kommuniceras på två språk.
– I styrelsen kan vi använda svenska, en av oss är helt enspråkigt finsk och pratar finska, men hon förstår svenska. Det är fantastiskt att vi kan använda svenska i styrelsen. Om vi har en träff för klassföräldrarna använder vi båda språken.


Varför är du med i Hem och Skola-föreningen?

– Jag är själv utbildad lärare och har disputerat i pedagogik vid ÅA, och känner till skolvärlden. Jag har själv varit elev i skolan och känner till traditioner och gamla lärare, och också gamla elever som nu är lärare. I det här sammanhanget får jag dessutom ett tillfälle att använda min svenska i ett mer informellt sammanhang.

Text: Malin Wikström

Tidningen Hem och Skola 4/2019