65527.jpg

”Tala med barnen om hudfärg”/Nr 3 2018

Säg ifrån varje gång någon säger någonting rasistiskt, fast det blir dålig stämning. Skoja inte om n-ordet när det bjuds chokladbollar eller chokladkyssar. År 2018 måste man veta bättre, säger Ninette och Niklas Bahne.

‒ Trots att finlandssvenskarna i teorin tillhör en minoritet har de flesta finlandssvenskar ingen aning om hur det är att vara annorlunda. Jag har själv mött fördomar för att jag har pratat svenska, men det är inget jag behöver vara rädd för i vardagen. Men för våra mörkhyade barn är det vardag, säger Ninette Bahne.

Niklas och Ninette Bahne bor mitt i den finlandssvenska idyllen i Pargas tillsammans med sina tre barn ‒ ett biologiskt och två adopterade från Sydafrika. 

Vi ska tala om rasism.

‒ Det har ju hänt att folk har kört förbi och ropat n-ordet till barnen där de cyklat hem från mommo och moffa, säger Niklas. Barnen blir ju väldigt fundersamma och det känns jätteotryggt.

Erkänn strukturerna

Fruktansvärt som det är med skinheads och svastikor, är det ändå rasism som är enkel att identifiera och fördöma, framhåller Ninette. Det är sådant som vem som helst tycker är rasistiskt. Svårare är det med den stora massan välmenande människor som blundar för den strukturella rasismen.

‒ Det är barnens klasskompisars föräldrar, det är släktingar, och vilt främmande männi-skor vi träffar på gatan som hävdar att ”de aldrig gör skillnad på folk” och att ”de inte ser färg”. De är jättesvåra att ha att göra med, säger Ninette.

Vill man göra någonting åt rasismen är det viktigt att förstå att vi alla ingår i ett samhälle med diskriminerande strukturer, förklarar Ninette. Det har forskning också visat, gång på gång. Det är inte vårt fel att det är så här, men om vi vill ändra på strukturerna är första steget att erkänna att det är så här.

‒ Att insistera på att man inte gör skillnad på folk är att blunda för problemen. Det hjälper inte någon, säger Niklas.

Läs på – lyssna

Ninette berättar om när familjens adopterade barn var små, och hon fick frågan om de var tvillingar, trots att det ena barnet bara var en några månader gammal baby och det andra en livlig ettåring. 

‒ Samma fråga kom hundratals gånger, trots att babyn låg i vagnen och ettåringen gick bredvid. Man märkte att folk bara såg två svarta barn, och drog förenklade slutsater.

‒ ”Oj, så gulliga de är, sådana där”, har vi ju fått höra ibland, säger Niklas. Och att folk ofta är väldigt måna om att förklara hur jättesöt vår dotter är. Efter tillräckligt många gånger börjar man ju tänka att det outtalade är ”trots att hon är svart”.

‒ En gång gav en bekant pengar åt våra mörkhyade barn, men däremot inte till deras ljushyade storebror. För att inte tala om alla miljoner människor som vill känna på deras hår. Det är det vi menar med de så kallade välmenande rasisterna, säger Ninette.

‒ De vill visa att de är fördomsfria, fast det egentligen handlar om den historia de vill berätta åt sig själva, som skvallrar om det rakt motsatta, säger Niklas.

På samma sätt som metoo-rörelsen var en ögonöppnare för många, på samma sätt är det med rasism, säger Ninette. Genom att läsa på, och framför allt lyssna på våra mörkhyade vänners erfarenheter, kan vi som hör till majoriteten få större kunskap och förståelse för deras perspektiv.

Ge barnen termer

Tala med barnen om olikheter, om hudfärg, uppmanar Niklas och Ninette. Ge barnen termer.

‒ Börja med att själv läsa på om strukturell rasism, om rasistiska stereotyper eller så kallad white fragility, och fundera på hur du själv tänker. Prata sedan med barnen. Om barnet pekar och frågar behöver man inte hyssja ner dem, utan säg helt enkelt att ”jo, den där personen har en sådan hudfärg”. Förklara att det här kan vara en familj fast barnen har en annan hudfärg än föräldrarna. Det behöver inte bli pinsamt, säger Ninette.

Säg ifrån varje gång någon säger någonting rasistiskt, framhåller Niklas. Fast det blir dålig stämning. Skoja inte om n-ordet när det bjuds chokladbollar eller chokladkyssar. Att ”man inte menar illa” är ingen ursäkt.

‒ Det här är 2018, vi lär oss nya ord hela tiden. Twitter. Snapchat. Vem som helst klarar av att lära sig att tala respektfullt, säger han.

‒ Sist och slutligen hänger allt ihop med tolerans, säger Ninette. Låt dina barn förstå att det är okej att vara annorlunda. Det är många vuxna som säger det, men i praktiken inte gör det, som är okej med CP- eller bögvitsar eller sådant. Om vi uppfostrar toleranta barn avhjälper vi också problemet med rasism tänker jag.

Text och foto: Pamela Friström

66375_t.jpg

Ledaren: Nu kläcker vi framtidens idéer/Nr 4 2018

Finland är föreningarnas förlovade land och Svenskfinland, ja, vi har sannerligen mer än vår beskärda del av föreningar. Läs mera »
66374_t.jpg

Kolumn: Ta kontroll över tiden/Nr 4 2018

Det här numret av tidningen handlar till stor del om skärmar och skärmtid. Orsaken är att det i undersökningen Föräldrabarometern visade sig att många föräldrar är oroliga över barnens och de ungas skärmanvändning. Läs mera »
66373_t.jpg

Hem- och Skolaförening tveksam till mobilfritt i skolan/Nr 4 2018

Skolvardagen efter årets höstlov började med en stor förändring i grundskolorna i Mariehamn – inga mobiltelefoner tillåts under skoldagen. Åsikterna om beslutet är delade.Läs mera »
66371_t.jpg

Varierande praxis för mobilanvändning i skolan/Nr 4 2018

En del skolor har nolltolerans för mobilanvändning på rasterna, medan andra skolor tillåter viss skärmtid. Frågar man föräldrarna är många för ett totalförbud, men telefonerna är inte bara av ondo, säger rektorer.Läs mera »
66370_t.jpg

”Använd telefonen till mer än spel”/Nr 4 2018

Frilansjournalisten och apptestaren Jenni Utriainen har ett klart svar på frågan om hur man får ut det mesta av smarttelefoner och digitala pekplattor när det gäller barn.Läs mera »
66369_t.jpg

”Hellre dialog än förbud”/Nr 4 2018

För datapedagogen Johan Palmén gäller det att tänka igenom grunderna om man vill använda de digitala skärmarna på bästa sätt. Läs mera »
66368_t.jpg

En vuxen människas skärmdagbok: ”Där rök 44 timmar av mitt liv”/Nr 4 2018

Marcus Rosenlund förde dagbok över sin skärmtid under en veckas tid i oktober. Resultatet fick honom att må illa.Läs mera »
66367_t.jpg

”Viktigt tänka på barnens integritet”/Nr 4 2018

Radioprofilerna Eva Frantz och Hannah Norrena är vana vid att vara väldigt öppna med sina liv i offentligheten, och i höst har de startat en relationspodd. Men hur resonerar de som föräldrar kring öppenhet, skärmtid och sociala medier?Läs mera »
66366_t.jpg

Kolumn: Föräldramöten och möten med föräldrar/Nr 4 2018

Jag minns stunden ännu som igår. Teckningarna på väggen, diagrammet över tappade tänder, de små stolarna, ljuset som kom in genom fönstret. Läs mera »
66365_t.jpg

Recept: Len rödbetssoppa/Nr 4 2018

Rödbetssoppan kan man servera till exempel med en klick smetana eller grynost.Läs mera »

Hem & skola är förbundets tidning. Den delas ut i skolor som har en föräldraförening som är medlem i förbundet.

Tidningens målgrupp är föräldrar med barn i svenskspråkig skola. Upplagan är 37.000 ex och genom att annonsera i tidningen nås läsare i hela Svenskfinland.

I artikelarkivet hittas alla artiklar som ingår i Hem & skola från 2011 och framåt. Artiklarna finns där som en löpande text.