62592.jpg

Börja prata om sexuella trakasserier tidigare Nr 1/2018

Det är bra att #metoo skapat uppmärksamhet kring viktiga frågor, säger studerande och lärare vid Ålands lyceum. Där har man i år lyft upp sexuella kränkningar mer än vanligt inom ramen för kursen i hälsokunskap. 

Linda-Marie Söderström, 18 år, Sigrid Pettersson, 16, Fredrik Ulvestaf, 18, och David Shafranov, 18, studerar vid Ålands lyceum i Mariehamn med sikte på studentexamen.

Brigitta Lundberg, Kenneth Smulter och Ann-Elin Hobberstad är lärare i idrott och hälsokunskap vid samma skola.

– #metoo har fått stor uppmärksamhet. Det är jättebra och det är också bra att vi tar upp det på lektionerna och pratar om det bland kompisarna. Men diskussioner om kränkningar och trakasserier och vars och ens rätt att vara som man är borde börja tidigt, redan i förskolan, säger Linda-Marie Söderström.

– Jag håller med och det är inte alls för tidigt. Man kan ge tydliga riktlinjer om vad som är okej och inte okej på en åldersanpassad nivå, säger Sigrid Pettersson.

I lyceet går det hyfsat till enligt de studerande. Inte många glåpord, inget tafsande i korridorerna. Det var värre i högstadiet.

– Det är svårt att komma ihåg, men det användes nog en hel del kränkande ord som hora, fitta och bög. Inte alltid så att de skreks ut till andra utan mer i snacket mellan kompisar. Men man tänkte inte på vad orden egentligen betydde, det vara bara något som man sa för att de äldre gjorde det, säger Fredrik Ulvestaf.

– Om man blir arg kanske man häver ur sig nedvärderande ord utan att mena något allvarligt med det. Men förstås, det är ändå inte okej, säger David Shafranov.

– Jag har aldrig varit utsatt och inte heller märkt av kränkningar mot andra under min skoltid. Men jag tror att jag skulle säga ifrån om jag blev vittne till något, säger Sigrid Pettersson.

Fredrik Ulvestaf och Linda-Marie Söderström har båda spelat fotboll och de har båda goda erfarenheter från den miljön.

– Kanske man fick en kom-igen-nu-dask i rumpan men det var inget konstigt med det, säger Fredrik.

Alla fyra tycker att de haft bra #metoo-diskussioner på lektionstid. Dessutom uppskattar de skolans jämställdhetsgrupp som bland annat gör enkäter om läget bland eleverna.

Mer fokus

Ett avsnitt om sexuell hälsa har länge funnits med i den obligatoriska kursen i hälsokunskap på årskurs 1, så i sig är det inget nytt, men i år blev det mer fokus på rättigheter och kränkningar än tidigare tack vare #metoo.

De studerande har enligt lärarna deltagit i #metoo-diskussionerna på samma individuella sätt som de gör i alla andra diskussioner – en del är superengagerade, andra verkar inte bry sig nämnvärt. Något extra brett engagemang har inte märkts.

– Vårt problem är tiden. Det är mycket vi ska hinna igenom under hälsokunskapskursen på fem veckor och även om #metoo är aktuellt och viktigt har vi inte hunnit fördjupa oss i det som vi kanske skulle ha velat, säger Birgitta Lundberg.

Ann-Elin Hobberstad, som arbetat många år på högstadiet, säger som de studerande – att det är än mer angeläget att ta upp frågorna på lägre stadier.

– Där har man också andra möjligheter att jobba mer med ämnet och att till exempel ägna sig åt värderingsövningar.

Nolltolerans råder

Hobberstad betonar att #metoo-frågorna inte är nya i skolvärlden.

– Det står i vår läroplan att vi har nolltolerans mot alla typer av kränkningar och alla lärare har ett ansvar att upplysa, reagera och säga ifrån.

– #metoo-frågor hör inte enbart hemma i hälsokunskapen utan kan även diskuteras i andra ämnen som psykologi, svenska, historia och biologi, säger Birgitta Lundberg.

Lärarna lyfter också upp skolans jämställdhetsgrupp som ser till att frågor om likabehandling och tolerans aldrig glöms bort. De nämner också projektet Fair Sex, som drevs av Ålands fredsinstitut för några år sedan och som riktade sig till högstadier och skolor på andra stadiet. 

Det var en bra väckarklocka.

Men, betonar lärarna, det är inte enbart skolans sak att uppmärksamma och arbeta med de här frågorna.

– Det viktiga nu är att komma vidare. Vad kan vi göra för att förändra läget? Då måste frågorna diskuteras i hela samhället, till exempel på arbetsplatserna. Det är bland annat angeläget att diskutera mansrollen. Många killar känner sig inte bekväma i det traditionella mansideal som målas upp, säger Ann-Elin Hobberstad.

Text och foto: Helena Forsgård

63769_t.jpg

Ledare: Hobbykortet gav lättare vardagspussel/Nr 2 2018

Nimenhuuto, Jalkkis, Wilma och Helmi. Whatsappgrupper och Facebookväggar. Det finns en uppsjö av appar och nätsidor som försöker hålla reda på vardagen, hemmet och skolan – för oss föräldrar. Och vi behöver all hjälp vi kan få, åtminstone behöver jag det. Läs mera »
63768_t.jpg

Kolumn: Wilma för vuxna/Nr 2 2018

En kort statusuppdatering av en bekant fick mig att stanna upp. ”Någon annan som funderat på hur Wilma-uppdateringarna för en själv skulle ha sett ut…?” skrev hon. Jag kommenterade med att ställa en fråga om hur Wilma-uppdateringarna för oss vuxna skulle se ut: ”Blev inte klar med rapporten i tid”, ”Kom för sent till jobbet”, ”Kollade Facebook under mötet”, ”Gick inte ut på kaffepausen” och så vidare och så vidare. Läs mera »
63767_t.jpg

”Att prata om pengar är en del av uppfostran”/Nr 2 2018

Att prata om pengar med barn kan vara en utmaning, men det är varken fult eller svårt. Det säger Maria Österåker som gärna pratar om pengar och ekonomi hemma.  Läs mera »
63766_t.jpg

Forskare ser mer positivt än negativt med Wilma/Nr 2 2018

Majoriteten av de finländska grundskolorna använder Wilma som digitalt kommunikationsverktyg mellan hemmet och skolan. Forskarna Anne-Mari Kuusimäki och Sanna Oinas anser att medierna ger en för negativ bild av den digitala kommunikationen. Läs mera »
63765_t.jpg

”Inga meddelanden under veckosluten”/Nr 2 2018

Det mesta med Wilma verkar fungera bra för eleverna i Kungsvägens skola i Sibbo, speciellt efter den senaste uppdateringen som gjorde allting mer överskådligt på mobila apparater. Men att få Wilma-meddelanden under lediga dagar uppskattas inte av alla elever. Läs mera »
63764_t.jpg

Kommunikationen digitaliseras/Nr 2 2018

I flera kommuner har man börjat använda digitala kommunikationskanaler också inom småbarnspedagogiken, bland annat i Åbo och i Vasa används Wilma. I Helsingfors avvaktar man i väntan på en lagändring.Läs mera »
63763_t.jpg

”Skärmtid är ett svårt begrepp”/Nr 2 2018

Sociala medier och skärmtid är något som engagerar föräldrar, det vet Hem och Skolas nya föreläsare Maria Rönn-Liljenfeldt. Hon har också talat med barn och unga om ämnet, och vet att sociala medier är en naturlig del av barns vardag.Läs mera »
63762_t.jpg

”Skolan utgår för mycket från kärnfamiljen”/Nr 2 2018

Bilden av familjen är i förändring och familje­konstellationerna skiftar. Trots att barnet kan ha fler föräldrar än två utgår till exempel skolan ofta från den biologiska föräldern medan ”bonusföräldern” förskjuts ut i marginalen. – Skolan måste komma emot, säger Johan Lindberg, pappa och bonuspappa.Läs mera »
63761_t.jpg

Ny föreläsare talar om stresshantering/Nr 2 2018

Hem och Skolas nya föreläsare Annika Ahrner-Nyberg talar om den glada familjen och om stresshantering. Med enkla knep kan hela familjens stressnivå sänkas. Läs mera »
63760_t.jpg

Bibliotekarien tipsar/Nr 2 2018

Mikaela Wickström är tidningen Hem och Skolas läsinspiratör. Hon är också förälder och bibliotekarie på Nordisk kulturkontakt, en nordisk kulturinstitution som har sitt bibliotek i Helsingfors. Här tipsar hon om fyra böcker för olika åldrar.Läs mera »

Hem & skola är förbundets tidning. Den delas ut i skolor som har en föräldraförening som är medlem i förbundet.

Tidningens målgrupp är föräldrar med barn i svenskspråkig skola. Upplagan är 37.000 ex och genom att annonsera i tidningen nås läsare i hela Svenskfinland.

I artikelarkivet hittas alla artiklar som ingår i Hem & skola från 2011 och framåt. Artiklarna finns där som en löpande text.