61042.jpg

Etwinning vidgar barnens vyer/Dagisspecial 2017

Genom en digital plattform kan skolor och daghem hitta
samarbetspartner i andra europeiska länder, eller i det egna
hemlandet, och jobba tillsammans kring olika projekt. Speciellt väl
fungerar plattformen för språkbad, säger Christel Manninen.

Enligt Riikka Aminoff, producent på Utbildningsstyrelsen, är Christel Manninen på daghemmet Roihuvuori-Strömsinlahtis språkbadsavdelning i Helsingfors en av dem som har mest erfarenhet av etwinning inom dagvården i Finland. Det var Manninens tidigare chef som 2011 föreslog att hon skulle prova på etwinning. Nu, sex projekt senare, har Manninen haft en liten paus från etwinningen, men ska snart starta ett nytt projekt.

– Jag gick en kurs i etwinning och då sökte man partner från andra länder för att starta ett gemensamt projekt och jobba över nätet. Jag hittade en pedagog på ett daghem i Lidköping i Sverige, och vi har jobbat tillsammans i flera olika projekt så som Jag och min hembygd, Jag och min närmiljö och Sång och musik.

Etwinning är en digital plattform som pedagoger i skolor och på daghem kan använda sig av för att tillsammans med pedagoger i andra länder utforska varandras länder, språk, syn på barn, pedagogik, intresseområden, förskolemiljöer, digitala verktyg, arbetsförhållanden och liknande. Det gör man genom att starta ett projekt och bestämma vad man vill göra.

– Det handlar om att dela med sig av det man gör i vardagen via text, video och foton. Vi kom till exempel överens om att vi bandar in julsånger. När vi hade Halloween i ett projekt gjorde vi en Halloween-video som vi spelade in här på daghemmet, sedan delade vi den via plattformen till daghemmet i Sverige så att de fick se den, säger Christel Manninen.

Språket viktigt

För språkbadets del är språket ett viktigt element i etwinningen.

– Vi hade som mål att få in mer språk i språkbadet. Barnen i Sverige fick i sin tur se hur finska ser ut. Vi skrev till exempel att höst är detsamma som syksy, löv är detsamma som lehti och liknande. Barnen i språkbad börjar använda svenskan genom projekten. De förstår att om vi ska skriva ett brev till Sverige förstår barnen i Sverige inte vad vi skriver om vi skriver på finska.

Barnens roll är att de är med och gör helt vardagliga saker som sedan dokumenteras och delas med den andra parten i projektet. Eftersom alla barn i förskoleåldern ännu inte kan skriva har det i Manninens förskolegrupper mest handlat om att barnen får säga vad de vuxna ska skriva och berätta för barnen i Sverige.

– De kan beskriva något de har gjort: i dag har vi varit i salen och haft gymnastik. Barnen kanske ser foton på barnen i Sverige som gungar ute på gården, och då tänker de kanske ”aah, de har också gungor på gården i Sverige” eller ”de har sängar där också”. De andras vardag öppnar sig för barnen på ett helt annat sätt.

Igelkottarna reser

Att hålla kontakt med ett annat daghem eller skola kan väcka reslusten. Så har det gått också för barnen som deltagit i Christel Manninens projekt.

– De ville flytta till Sverige eller ta båten och åka på utfärd med mig. Då fick jag förklara att jag tyvärr inte kan ta dem med till Sverige, men istället skickade vi några mjukisdjur, några igelkottar. Många av barnen åkte också med sina föräldrar till Sverige på fritiden.

Igelkottarna har funnits med i varje projekt.

– De reser i en låda och har med sig någonting. Vi kan se i realtid att de har kommit fram, att nu gungar igelkotten på gården i Sverige. Barnen ser att igelkotten inte är i något skåp, utan att den är på resa och får vara med i verksamheten, sådant märker barnen.

Intresse för mediefostran

För Christel Manninen var nätet och plattformen, det tekniska, den största tröskeln att komma över då hon började med etwinning.

– Om du bara hör om det kanske du tycker att det är jättesvårt, men det värsta som kan hända är att du trycker på fel knapp med påföljden att ditt foto kanske inte laddas upp, men nästa gång hittar du rätt. Jag har lärt mig massor om mediefostran och har blivit intresserad av att lära mig mer.

Manninen tror att tröskeln att börja e-twinna i dag är lägre än det var då hon började.

– Många är med i Facebook och Linked-in och liknande. Den nya läroplanen säger också att man ska använda världen som sitt klassrum, och det här är ju just det, att använda lite större forum.

Teknisk hjälp finns

I varje deltagarland finns en stödtjänst som svarar på frågor om etwinning. I Finland finns två personer som hjälper med det tekniska och koordinerar programmet. En av dem är Riikka Aminoff på Utbildnings-styrelsen.

– De som registrerar sig har möjlighet att inne i plattformen skicka frågor och så kan man förstås ringa oss. Vi och våra tio ambassadörer, som är lärare och som själva har gjort projekt, går ut och berättar om verksamheten och drar workshoppar och seminarier. 

På svenskt håll är etwinning populärt inom skolor, men inom dagvården finns det ännu inte så många aktiva. 

– Vi hoppas att daghemmen också blir intresserade eftersom etwinning ger fina ramar för att jobba med mångsidig kompetens. Man väljer själv vem man samarbetar med och kring vad. I daghemmen skapas projekten ofta kring vardagen. Exempel på projektteman är Vad vi ser ut genom fönstret, Återvinning och pyssel, Julhälsningar eller Vad vi ser under våra fötter. Det lönar sig att registrera sig på etwinning.net, titta runt och hitta en partner. Man kan börja i liten skala, till exempel  med att skicka foton på julkort till varandra via plattformen. Det finns många som väntar på att få samarbeta med finländska småbarnspedagoger och deras barngrupper.

Ny inspiration

Christel Manninen kommer att inleda ett nytt projekt under våren. I november ska hon åka på ett seminarium till Levi för att få inspiration.

– Dit kommer andra etwinninglärare från olika länder. Då söker vi nya partner som vi kan starta projekt med. Det är bra att få upp gnistan igen och märka vad det ger en som lärare, och att få träffa andra entusiastiska lärare.

Det bästa med etwinning är att det vidgar barnens vyer, säger Christel Manninen.

– Barn som inte har möjlighet att resa kan ändå få en bild av världen via det här, och de förstår varför de ska lära sig språk, att det finns andra som man kan kommunicera med.

Text och foto: Malin Wikström

63769_t.jpg

Ledare: Hobbykortet gav lättare vardagspussel/Nr 2 2018

Nimenhuuto, Jalkkis, Wilma och Helmi. Whatsappgrupper och Facebookväggar. Det finns en uppsjö av appar och nätsidor som försöker hålla reda på vardagen, hemmet och skolan – för oss föräldrar. Och vi behöver all hjälp vi kan få, åtminstone behöver jag det. Läs mera »
63768_t.jpg

Kolumn: Wilma för vuxna/Nr 2 2018

En kort statusuppdatering av en bekant fick mig att stanna upp. ”Någon annan som funderat på hur Wilma-uppdateringarna för en själv skulle ha sett ut…?” skrev hon. Jag kommenterade med att ställa en fråga om hur Wilma-uppdateringarna för oss vuxna skulle se ut: ”Blev inte klar med rapporten i tid”, ”Kom för sent till jobbet”, ”Kollade Facebook under mötet”, ”Gick inte ut på kaffepausen” och så vidare och så vidare. Läs mera »
63767_t.jpg

”Att prata om pengar är en del av uppfostran”/Nr 2 2018

Att prata om pengar med barn kan vara en utmaning, men det är varken fult eller svårt. Det säger Maria Österåker som gärna pratar om pengar och ekonomi hemma.  Läs mera »
63766_t.jpg

Forskare ser mer positivt än negativt med Wilma/Nr 2 2018

Majoriteten av de finländska grundskolorna använder Wilma som digitalt kommunikationsverktyg mellan hemmet och skolan. Forskarna Anne-Mari Kuusimäki och Sanna Oinas anser att medierna ger en för negativ bild av den digitala kommunikationen. Läs mera »
63765_t.jpg

”Inga meddelanden under veckosluten”/Nr 2 2018

Det mesta med Wilma verkar fungera bra för eleverna i Kungsvägens skola i Sibbo, speciellt efter den senaste uppdateringen som gjorde allting mer överskådligt på mobila apparater. Men att få Wilma-meddelanden under lediga dagar uppskattas inte av alla elever. Läs mera »
63764_t.jpg

Kommunikationen digitaliseras/Nr 2 2018

I flera kommuner har man börjat använda digitala kommunikationskanaler också inom småbarnspedagogiken, bland annat i Åbo och i Vasa används Wilma. I Helsingfors avvaktar man i väntan på en lagändring.Läs mera »
63763_t.jpg

”Skärmtid är ett svårt begrepp”/Nr 2 2018

Sociala medier och skärmtid är något som engagerar föräldrar, det vet Hem och Skolas nya föreläsare Maria Rönn-Liljenfeldt. Hon har också talat med barn och unga om ämnet, och vet att sociala medier är en naturlig del av barns vardag.Läs mera »
63762_t.jpg

”Skolan utgår för mycket från kärnfamiljen”/Nr 2 2018

Bilden av familjen är i förändring och familje­konstellationerna skiftar. Trots att barnet kan ha fler föräldrar än två utgår till exempel skolan ofta från den biologiska föräldern medan ”bonusföräldern” förskjuts ut i marginalen. – Skolan måste komma emot, säger Johan Lindberg, pappa och bonuspappa.Läs mera »
63761_t.jpg

Ny föreläsare talar om stresshantering/Nr 2 2018

Hem och Skolas nya föreläsare Annika Ahrner-Nyberg talar om den glada familjen och om stresshantering. Med enkla knep kan hela familjens stressnivå sänkas. Läs mera »
63760_t.jpg

Bibliotekarien tipsar/Nr 2 2018

Mikaela Wickström är tidningen Hem och Skolas läsinspiratör. Hon är också förälder och bibliotekarie på Nordisk kulturkontakt, en nordisk kulturinstitution som har sitt bibliotek i Helsingfors. Här tipsar hon om fyra böcker för olika åldrar.Läs mera »

Hem & skola är förbundets tidning. Den delas ut i skolor som har en föräldraförening som är medlem i förbundet.

Tidningens målgrupp är föräldrar med barn i svenskspråkig skola. Upplagan är 37.000 ex och genom att annonsera i tidningen nås läsare i hela Svenskfinland.

I artikelarkivet hittas alla artiklar som ingår i Hem & skola från 2011 och framåt. Artiklarna finns där som en löpande text.