61042.jpg

Etwinning vidgar barnens vyer/Dagisspecial 2017

Genom en digital plattform kan skolor och daghem hitta
samarbetspartner i andra europeiska länder, eller i det egna
hemlandet, och jobba tillsammans kring olika projekt. Speciellt väl
fungerar plattformen för språkbad, säger Christel Manninen.

Enligt Riikka Aminoff, producent på Utbildningsstyrelsen, är Christel Manninen på daghemmet Roihuvuori-Strömsinlahtis språkbadsavdelning i Helsingfors en av dem som har mest erfarenhet av etwinning inom dagvården i Finland. Det var Manninens tidigare chef som 2011 föreslog att hon skulle prova på etwinning. Nu, sex projekt senare, har Manninen haft en liten paus från etwinningen, men ska snart starta ett nytt projekt.

– Jag gick en kurs i etwinning och då sökte man partner från andra länder för att starta ett gemensamt projekt och jobba över nätet. Jag hittade en pedagog på ett daghem i Lidköping i Sverige, och vi har jobbat tillsammans i flera olika projekt så som Jag och min hembygd, Jag och min närmiljö och Sång och musik.

Etwinning är en digital plattform som pedagoger i skolor och på daghem kan använda sig av för att tillsammans med pedagoger i andra länder utforska varandras länder, språk, syn på barn, pedagogik, intresseområden, förskolemiljöer, digitala verktyg, arbetsförhållanden och liknande. Det gör man genom att starta ett projekt och bestämma vad man vill göra.

– Det handlar om att dela med sig av det man gör i vardagen via text, video och foton. Vi kom till exempel överens om att vi bandar in julsånger. När vi hade Halloween i ett projekt gjorde vi en Halloween-video som vi spelade in här på daghemmet, sedan delade vi den via plattformen till daghemmet i Sverige så att de fick se den, säger Christel Manninen.

Språket viktigt

För språkbadets del är språket ett viktigt element i etwinningen.

– Vi hade som mål att få in mer språk i språkbadet. Barnen i Sverige fick i sin tur se hur finska ser ut. Vi skrev till exempel att höst är detsamma som syksy, löv är detsamma som lehti och liknande. Barnen i språkbad börjar använda svenskan genom projekten. De förstår att om vi ska skriva ett brev till Sverige förstår barnen i Sverige inte vad vi skriver om vi skriver på finska.

Barnens roll är att de är med och gör helt vardagliga saker som sedan dokumenteras och delas med den andra parten i projektet. Eftersom alla barn i förskoleåldern ännu inte kan skriva har det i Manninens förskolegrupper mest handlat om att barnen får säga vad de vuxna ska skriva och berätta för barnen i Sverige.

– De kan beskriva något de har gjort: i dag har vi varit i salen och haft gymnastik. Barnen kanske ser foton på barnen i Sverige som gungar ute på gården, och då tänker de kanske ”aah, de har också gungor på gården i Sverige” eller ”de har sängar där också”. De andras vardag öppnar sig för barnen på ett helt annat sätt.

Igelkottarna reser

Att hålla kontakt med ett annat daghem eller skola kan väcka reslusten. Så har det gått också för barnen som deltagit i Christel Manninens projekt.

– De ville flytta till Sverige eller ta båten och åka på utfärd med mig. Då fick jag förklara att jag tyvärr inte kan ta dem med till Sverige, men istället skickade vi några mjukisdjur, några igelkottar. Många av barnen åkte också med sina föräldrar till Sverige på fritiden.

Igelkottarna har funnits med i varje projekt.

– De reser i en låda och har med sig någonting. Vi kan se i realtid att de har kommit fram, att nu gungar igelkotten på gården i Sverige. Barnen ser att igelkotten inte är i något skåp, utan att den är på resa och får vara med i verksamheten, sådant märker barnen.

Intresse för mediefostran

För Christel Manninen var nätet och plattformen, det tekniska, den största tröskeln att komma över då hon började med etwinning.

– Om du bara hör om det kanske du tycker att det är jättesvårt, men det värsta som kan hända är att du trycker på fel knapp med påföljden att ditt foto kanske inte laddas upp, men nästa gång hittar du rätt. Jag har lärt mig massor om mediefostran och har blivit intresserad av att lära mig mer.

Manninen tror att tröskeln att börja e-twinna i dag är lägre än det var då hon började.

– Många är med i Facebook och Linked-in och liknande. Den nya läroplanen säger också att man ska använda världen som sitt klassrum, och det här är ju just det, att använda lite större forum.

Teknisk hjälp finns

I varje deltagarland finns en stödtjänst som svarar på frågor om etwinning. I Finland finns två personer som hjälper med det tekniska och koordinerar programmet. En av dem är Riikka Aminoff på Utbildnings-styrelsen.

– De som registrerar sig har möjlighet att inne i plattformen skicka frågor och så kan man förstås ringa oss. Vi och våra tio ambassadörer, som är lärare och som själva har gjort projekt, går ut och berättar om verksamheten och drar workshoppar och seminarier. 

På svenskt håll är etwinning populärt inom skolor, men inom dagvården finns det ännu inte så många aktiva. 

– Vi hoppas att daghemmen också blir intresserade eftersom etwinning ger fina ramar för att jobba med mångsidig kompetens. Man väljer själv vem man samarbetar med och kring vad. I daghemmen skapas projekten ofta kring vardagen. Exempel på projektteman är Vad vi ser ut genom fönstret, Återvinning och pyssel, Julhälsningar eller Vad vi ser under våra fötter. Det lönar sig att registrera sig på etwinning.net, titta runt och hitta en partner. Man kan börja i liten skala, till exempel  med att skicka foton på julkort till varandra via plattformen. Det finns många som väntar på att få samarbeta med finländska småbarnspedagoger och deras barngrupper.

Ny inspiration

Christel Manninen kommer att inleda ett nytt projekt under våren. I november ska hon åka på ett seminarium till Levi för att få inspiration.

– Dit kommer andra etwinninglärare från olika länder. Då söker vi nya partner som vi kan starta projekt med. Det är bra att få upp gnistan igen och märka vad det ger en som lärare, och att få träffa andra entusiastiska lärare.

Det bästa med etwinning är att det vidgar barnens vyer, säger Christel Manninen.

– Barn som inte har möjlighet att resa kan ändå få en bild av världen via det här, och de förstår varför de ska lära sig språk, att det finns andra som man kan kommunicera med.

Text och foto: Malin Wikström

62596_t.jpg

Ledare: Lång väg att gå efter #metoo Nr 1/2018

Många människor har gått omkring och burit på en hemlighet. En gammal oförrätt som legat i minnets dunkla vrå och gnagt på självkänslan, på självbilden. Var det mitt fel? Kunde jag ha undvikit det? Varför jag?Läs mera »
62595_t.jpg

Kolumn: Tidning för alla åldrar Nr 1/2018

Ett tema för årets första nummer av den här tidningen brukar vara ungas val efter grundskolan. Den här gången blev det inte så, vi har valt att bland annat fokusera på efterdyningarna av #metoo- och #dammenbrister-kampanjerna, ett tema som vi inte kan ignorera. Läs mera »
62593_t.jpg

Kunskap kan skydda mot övergrepp Nr 1/2018

Efter #dammenbrister och #metoo-kampanjerna var det många skolor som hörde av sig till experterna Malin Gustavsson och Suss Åhman. Barn och unga behöver få kunskap om sexuella trakasserier, och om vad som är rätt och fel, också riktigt små barn.Läs mera »
62592_t.jpg

Börja prata om sexuella trakasserier tidigare Nr 1/2018

Det är bra att #metoo skapat uppmärksamhet kring viktiga frågor, säger studerande och lärare vid Ålands lyceum. Där har man i år lyft upp sexuella kränkningar mer än vanligt inom ramen för kursen i hälsokunskap. Läs mera »
62591_t.jpg

Teaterpedagoger inspirerades av #metoo Nr 1/2018

Efter #metoo-kampanjen bestämde sig teaterpedagogerna på Wasa Teater för att göra något konkret för att uppnå förändring. Resultatet blev ett studiematerial för för barn och unga.Läs mera »
62590_t.jpg

Elever lär sig rädda liv Nr 1/2018

Tryckförband, stabilt sidoläge, medvetslöshet och krampanfall, det hinner hända mycket under en lektion i första hjälpen. Rätt attityd och grundläggande kunskaper kan rädda liv. Läs mera »
62589_t.jpg

Ett skrivande utan gränser – och utan pengar Nr 1/2018

Att vara kritikerrosad och prisbelönt författare är ingen garanti för ett flott leverne. Utan sociala skyddsnät och med månadsinkomster som ofta är lägre än ett kassabiträdes, är det en utmaning att försörja två barn. Men Johanna Holmström har prioriterat någonting långt viktigare: tid.Läs mera »
62588_t.jpg

Föräldrar efterlyser kamratstöd Nr 1/2018

Var femte Kimitoungdom dricker sig full minst en gång per månad, visar en hälsoenkät. Nu söker föräldrarna stöd av varandra för att få bukt med alkoholkonsumtionen bland ungdomarna.Läs mera »
62587_t.jpg

”Våga vara tydlig gällande alkohol” Nr 1/2018

En av Hem och Skolas nya föreläsare, Anne Ahlefelt, föreläser om rusmedel. Hon har lång erfarenhet av att prata med föräldrar, elever och lärare om ämnet, och hon uppmanar föräldrar att vara tydliga och sätta gränser i frågan.Läs mera »
62586_t.jpg

Kolumn: Talkoandan är död – länge leve talkot! Nr 1/2018

Ett av de vackraste orden jag vet på finska är talkoot. Talkoot definieras i ordboken som ”kyläkunnan, naapureiden, työtovereiden tms. vapaaehtoinen palkaton työntekotilaisuus, johon tavallisesti liittyy autettavan tarjoama kestitys”. Alltså ett oavlönat tillfälle där en grupp människor arbetar mot ett gemensamt mål. Läs mera »

Hem & skola är förbundets tidning. Den delas ut i skolor som har en föräldraförening som är medlem i förbundet.

Tidningens målgrupp är föräldrar med barn i svenskspråkig skola. Upplagan är 37.000 ex och genom att annonsera i tidningen nås läsare i hela Svenskfinland.

I artikelarkivet hittas alla artiklar som ingår i Hem & skola från 2011 och framåt. Artiklarna finns där som en löpande text.