60120.jpg

Hon föreläser om livet i gränslandet/Nr 3 2017

Folk måste fatta att mobbningen inte tar slut när skolan är slut, säger Celinda Byskata, som har gjort det till sin mission i livet att slå hål på myter om psykisk ohälsa med sin egen story som redskap.

Celinda Byskata var fjorton år då de mörka tankarna började komma och hon undrade om det vore bättre om hon var död. Då hade hon redan gått igenom flera år av mobbning, mobbning som till slut blev så illa att hon tvingades byta skola. Sedan dess har hon fått sex olika psykiska diagnoser, inklusive svår depression och borderline. 

– När jag har föreläst om det här har många varit förvånade: ”Jaså, du har liksom mått dåligt tjugo år efteråt?” Jag lever ju med de där ärren resten av livet! Jag går i graven med mobbningen! 

Förutom att hon föreläser skriver hon också om allt detta på sin välbesökta blogg Borderland. Bland annat om de fördomar som hon ofta stöter på – som att man inte borde få skratta om man inte mår bra psykiskt.

– Folk förstår inte att man ibland, det är inte ofta när man är sjuk, men ibland orkar man ta sig ut bland folk och kanske träffa någon vän på kaffe. Och så kan man också skratta.

Skämdes i början

Byskata, som poserar vant och bekvämt när jag tar fram kameran, säger att det är samma sak med smink och kläder. Man borde tydligen inte se bra ut om man är sjuk. 

– Det har stått i alla mina epikriser också, säger hon torrt. ”Propert klädd”.

Att blogga, föreläsa och tala öppet om sin psykiska ohälsa är någonting som numera faller sig naturligt för Celinda Byskata, men så har det inte alltid varit.

– I början skämdes jag fruktansvärt för att vara sjuk. När jag träffade bekanta i matbutiken måste jag ljuga och till sist trasslade jag in mig i de där lögnerna. Min man sade ”inte behöver du skämmas, säg som det är bara”. Och när jag märkte hur jag blev bemött fick jag känslan av att jag måste gå ut med det här. 

Vilken roll har familjen spelat i den här resan ut ur mörkret? 

– Den har betytt massor! Min man har haft en sådan förståelse och orkat med mig, det har varit helt fantastiskt. Utan honom vet jag inte var jag skulle vara i dag. Och den där klichén, att det är barnen som har gjort att jag har orkat, den stämmer också, de har nog gett mig orsaker att fortsätta kämpa och orka.

Tack till subjektiv dagvård

Celinda Byskata vill rikta ett speciellt tack till samhället för den subjektiva dagvården som hjälpte henne att orka som förälder trots sjukdomen.

– Trots att jag har varit sjukledig har barnen fått vara på dagis. Då har jag orkat vara en bra människa och en bra mamma de där timmarna då de är hemma.

Hur har hon förklarat det för barnen att hon är sjuk?

– Senast i dag frågade min nioåring vad mina mediciner är för någonting och jag förklarade att kroppen är en invecklad mekanism och att också i hjärnan finns det ämnen som kan bli i obalans och då kan man bli sjuk. 

– Inte har jag dramatiserat min sjukdom för de kan ju bli rädda om de inte riktigt kan greppa det. Men man märker på barnen att de förstår på ett helt annat sätt om man kan ta det på deras nivå. 

Oroar hon då sig för att det hon har är genetiskt, att barnen kanske insjuknar någon gång i framtiden? 

– Med tanke på hur vanligt psykisk ohälsa är nuförtiden så skulle jag vara orolig också om det inte skulle vara genetiskt. Men jag tror att mina barn, om de råkar ut för någonting liknande, har en helt annan förståelse och kunskap, och förstår att söka hjälp i tid. 

Tala öppet i skolan

Byskata önskar att man talade mer öppet om psykiska sjukdomar i skolan, för att minska på stigmat som förknippas med dem.

– När jag har ställt den frågan, att varför talas det inte om det här, har jag fått till svar att ”om man börjar berätta om de här sakerna, så har sedan alla plötsligt en diagnos.” Lite som att säga att vi inte får tala om homosexualitet, för då är alla mitt i allt homosexuella!

Vilken är då de vanligaste fördomarna som folk har beträffande psykisk ohälsa?

– Råden som jag fick var i stil med att ”alla har vi det svårt ibland” och ”det är nu så här när man är småbarnsförälder, det hör till, jag var också trött när mina barn var små. Och att ”du kan ju inte ändra på det som har varit, så du ska sluta älta. Tänk framåt. Tänk positivt.” Många har också jämfört mig och min man som lider av en somatisk sjukdom, att ”vad gnäller du för, han är ju sjuk på riktigt!” 

Ljusare framtid

Efter ett par år på rehabiliteringsstöd ska Byskata nu börja studera på heltid, på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Ett deltidsjobb på en mediebyrå ingår också i planerna. 

Framtiden ser alltså ljus ut, men det där gränslandet mellan ljus och mörker, det som namnet på hennes blogg syftar på, det kommer alltid att finnas inom synhåll, tror Byskata.

– Om man tänker sig att jag har flutit i något slags flod där mitt emellan, och inte nått vare sig den ena eller den andra sidan, så tror jag inte att jag någonsin kommer att vara så pass mycket på den ljusa sidan att jag inte ser den där gränsfloden. Jag kommer alltid att vara så nära att jag ser det där vattnet, men jag tror att jag har sådana redskap redan att jag inte behöver trilla ned i det mera.

Text och foto: Marcus Rosenlund

60122_t.jpg

Ha positiva förväntningar när barnet börjar skolan/Nr 3 2017

Att bli förälder till ett skolbarn innebär stora förändringar. Som nybliven skolförälder är det viktigaste att ha positiva förväntningar på skolan och att visa förtroende för den.Läs mera »
60121_t.jpg

”Unga har svårt att använda telefonen till att ringa”/Nr 3 2017

I samband med skolstarten brukar många barn få sina första telefoner, men hur många föräldrar sätter sig då ner och berättar hur man genomför ett telefonsamtal? I Korsholms högstadium har studiehandledaren Camilla Lillås redan i många år övat telefonanvändning med sina elever.Läs mera »
60119_t.jpg

Fråga juristen: Är det möjligt att välja en annan skola?/Nr 3 2017

Regionförvaltningsverkets jurist Thomas Sundell svarar på juridiska frågor som handlar om skolan. Om du har en fråga som du vill ha svar på – mejla redaktor@hemochskola.fiLäs mera »
60118_t.jpg

Recept: Mellanmålskex med tranbär/Nr 3 2017

De här hälsosamma och goda kexen är perfekta att ha med sig till skolan som mellanmål.Läs mera »
60117_t.jpg

Här råder disciplin, hänsyn och respekt/Nr 3 2017

Gatorna i Kyoto är fulla av människor, många av dem är skolbarn i uniform i olika färger. I Japan är skoluniformen en viktig del av identiteten, den signalerar tillhörighet och gemenskap. Läs mera »
60116_t.jpg

Kolumn: Föräldrar – sluta upp med kalasmobbningen/Nr 3 2017

En statusuppdatering på Facebook i början av sommaren. En vän undrar hur hon ska förklara för sitt barn att han inte kan gå på klasskompisens kalas, eftersom han inte är bjuden. Vad finns det för svar på frågan ”Mamma, varför är inte jag bjuden”? Läs mera »
60115_t.jpg

Barns ensamhet ska tas på allvar /Nr 3 2017

”Ingen ser mig.” ”Jag har ingen att prata med.” Det här är kommentarer forskaren Niina Junttila oroväckande ofta hör.  Hon menar att barns ensamhet är allvarligare än många förstår.Läs mera »
60114_t.jpg

Lästips/Nr 3/2017

Mikaela Wickström är tidningen Hem och Skolas nya läsinspiratör. Hon är förälder och bibliotekarie på Nordisk kulturkontakt, en nordisk kulturinstitution som har sitt bibliotek i Helsingfors. Här tipsar hon om tre böcker för olika åldrar.Läs mera »
60113_t.jpg

Klassföräldrar behövs också då barnen blir äldre/Nr 3 2017

Intresset för att engagera sig som klassförälder är större i de lägre klasserna, det vittnar både föräldrar och lärare i Winellska skolan i Kyrkslätt om. Men klassföräldrar behövs också i de högre klasserna. I Winellska skolan ordnade man en pizzakväll i slutet av förra läsåret.Läs mera »

Hem & skola är förbundets tidning. Den delas ut i skolor som har en föräldraförening som är medlem i förbundet.

Tidningens målgrupp är föräldrar med barn i svenskspråkig skola. Upplagan är 37.000 ex och genom att annonsera i tidningen nås läsare i hela Svenskfinland.

I artikelarkivet hittas alla artiklar som ingår i Hem & skola från 2011 och framåt. Artiklarna finns där som en löpande text.