Småbarnspedagogiken lider grav brist på utbildad personal. Vi talade framtidsutsikter med en ung socionomstuderande, en lektor vid Arcada och en universitetslektor vid Helsingfors universitet. Vi hörde en erfaren närvårdare vid ett daghem i Helsingfors och hans chef vid Barnavårdsföreningen. Och vi checkade också in med chefen vid Helsingfors stad.
Anders Donner är nöjd med sitt studieval. Han hör till dem som förblivit dagisbarnen trogen, stortrivs och har redan jobbat på Barnavårdsföreningens daghem i Helsingfors i 13 år. Donner är utbildad närvårdare med specialisering på barn och unga från Prakticums vuxenlinje. Han säger att hans enhet varit lyckligt lottad med ett långvarigt, sammansvetsat, behörigt och proffsigt team som emellertid nu splittrats då några kollegor gått vidare till andra uppgifter.
– Därför har vi ett behov av ny, behörig personal men har inte hittat någon utan var länge tvungna att anlita en serie kortvariga vikarier. Nu har vi löst den situationen med att anställa några mycket duktiga men icke-behöriga personer.
Coronasituationen med karantäner och sjukfrånvaron ställer ändå till det överallt och dessutom har dagiset där Donner jobbar många småbarn just nu som behöver många vårdare. Behovet av vikarier är fortsättningsvis stort.
– Det viktigaste för oss är naturligtvis att vi är närvarande med barnen som ska vara trygga i alla lägen. Följden är att vi inte hinner sätta oss ner för planeringsmöten tillräckligt ofta, samarbeta med familjerna som ett team och leka alla utvecklande, pedagogiska lekar vi skulle önska och som vi har utbildning för.
Småbarnspedagogerna är hjältar
De åtgärder som Helsingfors stad har vidtagit såsom löneförhöjningar, premier och reserver för korta inhopp har inte bitit.
– Coronan gör inte utmaningen lättare. Personalen inom småbarnspedagogiken är samhällets hjältar med ett viktigt samhälleligt uppdrag, säger Jenni Tirronen, chef för småbarnspedagogiken vid Helsingfors stad.
Privata arbetsgivare som Barnavårdsföreningen känner sig rätt maktlösa och verksamhetsledaren Pia Sundell säger att allt handlar om hur den offentliga servicen ska finansieras. Lagen, konventionen för barnets rättigheter och den nya nationella barnstrategin garanterar inte en trygg vardag för alla barn om inte medel för att omsätta dem i praktiken ges.
– Hur samhället ser på yrkeskåren är väsentligt. De kvinnodominerade branscherna har inte hamnat i en lönegrop – de har alltid varit det. Det är ett strukturellt problem.
Över 95 procent av lärarna, socionomerna och barnskötarna inom småbarnspedagogiken är kvinnor, visade en utredning av tankesmedjan Magma 2020. En tredjedel överväger branschbyte och lönefrågan är central – de intervjuade önskade en löneförhöjning på 500 euro så att medellönen nådde 3 000 euro.
På sikt ser det inte ljust ut heller då studieplatserna inte fylls trots den rätt nya lagen från 2018 och läroplanen. Söktrycket motsvarar inte behovet.
– Det är många små bäckar som behöver förenas. Det viktiga skulle vara att bryta den lite negativa spiralen, och komma med positiva nyheter; dagisarnas inspirerande lärmiljöer, personalens välmående, kollegialt samarbete och kvalitativt ledarskap måste synas utåt, säger Jan-Erik Mansikka, universitetslektor vid avdelningen för pedagogik vid Helsingfors universitet.
Bästa jobbet i världen
Eva Edgren är lektor inom det sociala området med fokus på social- och småbarnspedagogik vid yrkeshögskolan Arcada med 25 års erfarenhet som lärare inom småbarnspedagogik.
– Socionomexamen är populär, men det finns ett stort behov av socionomer inom andra branscher så det är inte sagt att de utexaminerade jobbar inom småbarnspedagogiken.
Liksom alla proffs inom branschen oroar sig Edgren sig för att barnen inte får den kvalitativa pedagogik de har rätt till och att personalen bränner ut sig.
Att sköta om barn är det bästa jobbet som finns! Man blir mött med glädjetjut och en kram varje morgon, men vad hjälper det om det inte går att leva på lönen? Det är inte en lösning att enbart öka antalet studieplatser om inte branschen är lockande.
Varje barn är en värld
I höstas gick 38 studenter kursen småbarnspedagogisk verksamhet vid Arcada. En av dem är Klara Ramos Serrano som vid val av studier inte brydde sig om löneaspekter. Hon fascineras av att varje barn är en värld med en egna tankar och sätt att lära sig som man kan stödja med rätt utbildning.
– Det finns många goda skäl att jobba med barn. För det första är ditt arbete meningsfullt; varje barn är en värld i ständig utveckling och varje dag bidrar du till skapa samhällets framtid. Därför är det obegripligt att det enda ställe man verkligen borde investera i lider resursbrist. Vad skulle vara viktigare än det, undrar Klara Ramos Serrano och fortsätter:
– Om arbetsplatsen inte är dåligt bemannad och arbetsvillkoren dåliga så är det ett mycket hälsosamt arbete där man aldrig stagnerar med trygga, klara rutiner, hälsosam mat, mycket utevistelse, tydliga förväntningar – alla de saker som är bra för barn är också bra för vuxna.
Ramos Serrano började studera hösten 2018 och hennes årskull studeranden är bland de sista vid yrkeshögskolan som kommer att få kalla sig lärare i småbarnspedagogik. De som följer efter måste fortsätta vid uni om de vill ha lärarbehörighet. Därför har många av de blivande socionomerna tagit behörigheten för säkerhets skull.
Text: Nina Winquist, foto: Nina Winquist, Paula Rial
Tidningen Hem och Skola 1/2022
