Läraren Jouni Piippo i Svenska Normallyceum i Helsingfors läste om fostrande samtal i tidningen Opettaja och blev intresserad.
– De verkade fungera mycket bra. Jag åkte ut till en skola i Tusby där de inte längre kunde tänka sig att återgå till kvarsittningar. Hela atmosfären i skolan hade blivit mycket lugnare tack vare fostrande samtal.
Jouni Piippo introducerade idén för rektor och ledningsgruppen, som gav grönt ljus. På prov införde man samtalen i Norsen förra våren och har fortsatt i höst. Lärarna är fortfarande lite osäkra hur fostrande samtal skall tillämpas, men är med på att försöka.
Det hela går till på följande sätt: Om en elev har gjort något fuffens till exempel brutit  mot skolans ordningsregler, tar klassföreståndaren honom/henne till ett individuellt samtal.
– Eleverna är sällan elaka, men ofta oeftertänksamma. Det är bra att förklara vad det kan ha för konsekvenser om eleven uppför sig illa. Samtal har större verkan än ett straff. Om det här inte hjälper får eleven komma och prata med Jouni. Också elevens syn på det inträffade beaktas.

Ringa hem
Läraren fyller i ett papper där det står vad det är frågan om. Eleven är också tvungen att i närvaro av läraren ringa till den ena av sina föräldrar och  berätta om sin förseelse.
Vid ännu upprepade förseelser diskuterar rektor, Jouni och eleven och vid fjärde gången kopplas också föräldrarna in.
Vid förseningar tillämpas inte fostrande samtal, inte heller när det är frågan om mobbning. I det fallet rycker skolans anti-mobbningsteam in.
Att föra allvarliga samtal mellan fyra ögon har större verkan än anonyma kvarsittningar. Eleven är tvungen att sätta sig in i situationen och fundera på vad han/hon gjort för fel. Förseelserna handlar för det mesta om tobaksrökning, bråk på timmen eller att eleven bryter mot ordningsreglerna.
– Eleverna tycker naturligtvis inte om att ringa hem och berätta vad de har haft för sig, men det är viktigt att de gör det. Föräldrarna har ofta en helt annan uppfattning om sina barn och det är bra för dem att veta att de kan bete sig helt olika hemma och i skolan, säger Jouni Piippo, som tycker att det här är ett bra sätt att samarbeta på med eleverna och familjerna och lyssna på alla parter.
– Det är viktigt att ha ordning i klassen. Eleverna behöver gränser. Det här är ett sätt att ta vuxenansvar, säger Jouni Piippo.

 

Genast ur världen
Tf rektor Bitte Bonns tror att fostrande samtal kanske har lett till att lärarna mera än förr direkt talar med eleven och reder ut problemet i stället för att som förr, lite vanemässigt skicka eleven på kvarsittning.
–Det kan också vara bra med en utomstående som lyssnar och det är viktigt att båda parter är nöjda med slutresultatet.
Hon säger att man genom fostrande samtal markerar att man tar i saker, men att det samtidigt betyder att man har en mjukare och mer mänsklig linje.
Också modersmålsläraren Malin Borgström tycker att fostrande samtal är ett bra sätt att genast få ett problem ur världen.
– Föräldrarna märker inte alltid kvarsittningarna, men när eleven ringer hem så blir det väldigt konkret vad det är frågan om.
Aksel Rytsölä i åk 8 tycker att det är bra att föräldrarna får veta om eleven gjort något tokigt.
– Men kunde lärren inte lika gärna skriva det på Wilma, så kunde föräldrarna läsa det där, säger Alexandra Löfberg.
– Fast jag tror att det hjälper bättre om man måste ringa, säger Nicole Blechingberg.
Tua Ranninen, text

Mikael Nybacka, foto